Pensionär, nyss pensionär!

Ja, men tiden går ju så fort!

Vintervitt och mer insnöad än vanligt!

10 kommentarer

SONY DSC

Visst är det vackert med snö men mitt första möte med snö i Skåne blev på sitt sätt ganska dramatiskt!
Det hände under den allra första vintern i huset som vi hade börjat att renovera. Både min man och jag var lediga eftersom det var vinterlov och han skulle åka till Malmö för att vara tillsammans med sin dotter några efterlängtade dagar när hon skulle komma till farmor och farfar. Vi hörde att det kunde bli snöoväder och jag skulle alltså vara hemma utan bil några dagar men jag hade ved till kaminerna och mat i kylskåpet och trevliga saker att sysselsätta mig med så…väl förberedda tyckte vi att vi var och snöskoveln stod på post utanför ytterdörren.

Eftersom vi sover under taket hörde vi hur vintervinden ven och blåste och att snön föll förstod vi MEN vi var inte förberedda på hur det såg ut på vägarna. Inga plogade vägar utom de allra största längre bort. Min man gick, antagligen snett framåtlutad mot snöfall och vind,  beslutsamt de sex kilometerna i intensivt snöfall till närmaste pågatågsstation. Ersättningsbuss tog honom till Malmö eftersom inget på räls kunde ta sig genom snödreven. Det fungerade fint men var i sista momangen. Snart var i princip alla vägar oframkomliga!

Snöfallet och vinden tilltog. Jag eldade i kaminerna, gjorde vardagliga saker läste och levde i fantasin skyddat i en liten varm koja i storskogen – ett ensamt men utsatt ställe i världen – en barndomsfantasi som följt mig genom livet. På morgonen vaknade jag och fattade inte först varför det var så skumt inne. Det gick inte att se ut genom sovrumsfönstret. Det var helt igentäppt av snö! Otroligt! Vi sov ju på ovanvåningen visserligen är detta torparställe en låg byggnad men ändå.

SAMSUNG DIGITAL CAMERA

Här hade vi för ett drygt halvår sedan flyttat från Stockholm  till den södra delen av Sveriges sydligaste landskap och…jag hade aldrig sett på maken! Snabbt ur sängen och så flukt ut genom kupan som vetter ut mot det böljande landskapet. Inte mycket snö ute på åkrarna men…runt vårt hus och i trädgården hade all snö fastnat! Och dreven med snö låg tätt över vägen.

SAMSUNG DIGITAL CAMERA

Snöskoveln stod stadigt och säkert i de höga snövallarna utanför dörren men dörren gick inte att öppna. Hur jag än puffade och knuffade så satt den fast. Jag klädde mig varmt och klättrade ut genom ett fönster och plumsade ner i snön. Med stor möda kunde jag skotta fram dörren och skotta en stig till vedförrådet.

SAMSUNG DIGITAL CAMERA

Telefonsamtal till Malmö…allt bra och roligt där! Jag hade också roligt för det var ju ingen katastrof. Jag hade mat, el, ljus och värme, telefonen fungerade och snöskottning är också en sysselsättning. Detta var i februari 1996 och de som bodde här i trakterna och längre ut på Österlen vet vad jag talar om. Jag tror att bandvagnar användes för att hjälpa insnöade och isolerade gamlingar med förnödenheter. Jag lyssnar nästan aldrig på lokalradio, eftersom P1 är min melodi, men då lyssnade jag mest hela tiden på de båda skånska lokalstationerna.

Jag var insnöad i tre dygn och led faktiskt ingen nöd alls. Genom att puffa upp sovrumsfönstret och sticka ut snöskoveln så kunde jag så småningom också få in västerljuset i köket där nere.
Sedan dess har vi haft några sådana häftiga snöstormar och varit insnöade ett antal gånger. Vår väg plogas privat för den är så liten och nästa väg ligger sist i en prioriterad plogningsordning, så många gånger har vi fått parkera bilen avlägset och promenera, pulsa fram i snön långa sträckor. Jag har ibland känt mig som en kvinna på ryska tundran som lutande strävat mot isande vind i ymnigt snöfall för att komma hem. Det är mysigt att komma innanför dörren OM värmen funkar men…i övrigt ganska så jobbigt och inte ett dugg romantiskt.

Nu var det många år sedan det verkligen slog till på det sättet och det är skönt men samtidigt kan jag sakna den vackra snön. Det ombonat och mysiga med vita vidder och solsken eller som ljuset i vintermörkret.

SAMSUNG DIGITAL CAMERA

SAMSUNG DIGITAL CAMERA

Lite snö till jul vore  ju inte så dumt i alla fall! Det skulle pigga upp i decembermörkret!

Alla bilder är från senare vintrar. /A

 

10 thoughts on “Vintervitt och mer insnöad än vanligt!

  1. Hej Agneta!

    Oj, oj vilken upplevelse och …erfarenhet gissar jag. Gäller att behålla lugnet och det allra viktigaste, att elen fungerar. Bilderna visar landskap ”där vindarna tar fart” och förvandlar huset till ett snöstopp.
    De senaste höststormarna orsakade strömavbrott hos oss, dock endast under ca fyra timmar men det blir långa minuter när inget fungerar, det har blivit mycket bättre sedan vi fick anslutningen till huset nergrävd. Som mest har vi saknat ström under tre dygn. Snö kan vi få i stora mängder också men killarna här på landet är snabbt ute och röjer, bättre snöröjning än inne i staden.

    Allt gott!

    /Gunilla

    • Vi har aldrig varit utan el någon lång tid utan bara en halv dag eller så. Utan el är man verkligen strandsatt. När inte de större vägarna är plogade så är det ingen idé att bonden som plogar vår väg kommer. Ibland måste vi som bor här åka direkt efter plogning för snart har det blivit drev igen – såna som inte går att köra igenom! Det fyker säger skåningarna när snö blåses ihop till drev. På Öland kallar man de vindarna fåk så det är väl samma ord.
      Lite vitt till jul tror jag dessvärre inte mycket på. Fast idag var det frostigt och det varnades för underkylt regn.
      Allt gott själv!
      Agneta

  2. Jag minns journalfilmer från tidigt fyrtiotal (tror jag det var) som visade hur man fick klättra ut och in genom taken i skånska hus. Det var rejält med snö det! Bara taken som tittade ut ur drivorna.

    Som stockholmare föredrar jag faktiskt att snön stannar ute på landet. Lite egoistisk tanke kanske, men hellre grön vinter i stan för mig än att vara utlämnad till en tvivelaktig snöröjningsorganisation!

    • Jag skulle inte vilja vara utan de här upplevelserna för vi lever normalt sett så skyddat. Med detta i bagaget förstår man hur bra man har det för det mesta! Det kan komma en decimeter snö i Skåne och skapa totalt kaos. Åkrarna kan vara fria från snö som blåser ihop och proppar igen vägar och samlar sig runt husen…

  3. Jag kan inte komma ihåg 1996, men däremot 1979. Redan till nyår 1978-1979 var vägarna söder om Landskrona igen-korkade. I februari 1979 åkte vi på semester. Min svärfar skulle passa grisarna och bodde ca 2 km norr om gården. Han fick ta traktorn och köra över åkrarna, i bland gick inte det utan han fick övernatta på gården. När vi kom hem fanns det fortfarande drivor som var mer än 2 m höga. Så är det att bo ute på en åker i Skåne.

  4. Vad roligt att du kommenterade och har så speciella minnen! Tidigare fnittrade jag lite när de talade om snökaos i Skåne men observera att detta icke sker nu mer…

  5. Jeg gyser og synes du var modig, som hoppede ned i den dybe sne under dit soveværelsesvindue! ….tænk, hvis du havde siddet fast, eller var faret vild, eller …..???
    Jeg savner også sneen og lidt ‘lagom’ snekaos, hvor naturen viser muskler uden de helt store utmaninger, bare nok til at man skal hive lidt opfindsomhed og pionerånd frem – og måske lidt brænde og petroleumslamper og en god bog.
    Her i Råå bliver det værste problem med tyk sne, at vi ikke kan finde steder at lægge den, når vi graver stier og gange at færdes på rundt om huset.
    Men i vinteren 1979, langt ude på landet (på Sjælland) hvor jeg boede i et kollektiv med 5 køretøjer, inklusiv en bus og en lastbil, havde vi haft snestorm og vældige mængder sne. Og alle køretøjer sad fast i sneen eller var kørt i grøften. Og jag var højgravid og kunne barsle når som helst. Da var jeg lidt bekymret, men barnet ventede pænt med sin ankomst til den værste sne var væk.
    Jajaja – men jeg savner nu stadig sneen og den hvide stilhed, der falder ned over os sammen med den.

    • Inte hoppade jag ut från andra våningen…men jag tycker om att se det så! Nej mot innergården hade snön lämnat en spalt med luft mellan hus och snö precis utanför fönstret. Så jag landade mjukt i snö men bara från undervåningen. Inget hjältemod alls behövdes!!!
      Vilken tur att du slapp försöka ta dig till förlossningen i självaste snörikedomen under en snöstorm. Ibland är naturen och människan i fas – trots allt!
      Kram min Margit!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s