Pensionär, nyss pensionär!

Om livet som nybliven pensionär!

Min imaginära gungstol

13 kommentarer

Den är så bra att ha den där imaginära gungstolen. Jag sätter mig i den, försöker tränga bort tankarna från hemskheterna som just har hänt i Paris, det är svårt att förstå den händelsen, behöver smälta den och tänka klart. Chock, sorg och lidande orsakat av unga män som inte kan ha tänkt klart.

Jag låter, låter tankarna flyga och manar fram en tid när min framtidstro var mycket stark. Jag var övertygad om att vi skulle klara att utrota de stora sociala skillnaderna mellan människor. Vi skulle  absolut kunna klara att skapa ett någorlunda jämlikt samhälle. Jag och mina vänner drömde om det och om att leva grönare på något sätt. Världen skulle också bli bättre om människor hjälptes åt – som att bli av med Sydafrikas apartheid och få stopp på Vietnamkriget. Proggmusik, folkmusik och  ”We shall overcome some day” var något som uppmuntrade tankeflödet på ett självklart sätt.

Ett 45 år gammalt foto sätter igång en hel rad associationer. I mitt knä sitter min ettårige son och vill inte alls bli hållen. Jag minns faktiskt den där stunden ganska tydligt.

Agneta o Andreas gråskala

Fotostudion var  stor och spännande för en ettåring att knata runt i. Där fanns så många intressanta saker att undersöka. Inte ville han sitta i mammas knä och bli hållen med fast hand. Situationen ordnade sig rätt så fort och fotografen, som fortfarande är en mycket god vän, kunde ta bilder på en söt och glad ettåring. Att vi blev fotade berodde på att lilla familjen var på väg att lämna Stockholm.  Jag var en ung och lycklig mamma med många glada tankar om framtiden. Anledningen till flytten kan sägas rätt enkelt: kattpiss och sprutspetsar i sandlådorna i parkerna nära där vi bodde på Söder, avgaserna som sonen fått dra i sig när vi promenerade till BVC på Hornsgatan nära Hornstull.
Gröna vågen rullade fram och tillbaka över Sverige och vi fantiserade först om Hälsingland men min man fick jobb på TV Örebro. Även om en del släktingar tyckte det verkade omöjligt så fick vi ekonomin att gå ihop och lyckades köpa ett gammalt 20-talshus med stor trädgård. I trädgården fanns fruktträd och vi odlade vi potatis och grönt…
Vi bodde bara fem år i huset i Örebro innan vi flyttade ut på landet och ett 500 m2 stort falurött trähus med vita knutar och en härlig tomt på 13.000 m2 – men det är ju en helt annan historia.

Om man som barn matas med lögner, bitterhet eller ondska i ett samhälle utan framtidstro förtvinar hoppet och risken finns att man verkligen börjar tro att våld är lösningen.
Jag lyckas inte förtränga det som hände i Paris i natt. ”Vi måste vara smartare än terroristerna” säger en reporter i radion som jag just slog på. Jag kan inte tycka att det de gör är smart men förstår vad reportern är ute efter. Nu ska jag lyssna, jag måste få veta mer!

Skickar medkänsla och värmande tankar till dem som har drabbats på ett eller annat sätt!

13 thoughts on “Min imaginära gungstol

  1. Lika söt är du nu som då!

  2. Tage Danielssons text ”Var blev ni av ljuva drömmar, om en rimligare jord, ett nytt sätt att leva, var det bara…..” tillsammans med den melankoliska tolkningen som Monica Zetterlund gjorde speglar träffsäkert mina tankar och känslor idag. Även dina, tycker jag mig läsa in i din text.

  3. De kærligste kram på en sørgelig søndag formiddag!

  4. Ja, inte kunde man på den tiden tro, att världen skulle utvecklas till vad det är idag. Naivt förvänta jag mig framsteg och bort från orättvisor. Allting skulle bli bättre för alla.
    Mina tankar blir väldigt kluvna av det som hänt i Paris – och på många andra ställen.
    Mitt hjärta vill välkomna flyktingar som flyr krig och fasa, men när de tar en bit av kriget med sig, istället för att glädjas åt det fredliga land de kommit till, då väcks också känslor av ilska och motstånd. Tror att många känner likadant Farligt!
    Vill också ha en sådan där gungstol, där man kan tänka bort det som skrämmer.

    Kram Märit

    • Jag tror risken är större med de unga män som inte hittat sin plats i samhället och radikaliseras. De blir uppraggade och övertygade om att de gör rätt i trons namn.
      Jag vägrar att tycka att man är naiv om man tror på en bättre framtid. Men just nu ser det svårt ut…vill inte tro att de goda krafterna i Sverige lägger sig ner och ger upp!

    • Oj, jag blev lite klämd på tiden i mitt förra svar så nu svarar jag med att avsluta på ett anständigt vis Märit! Du kan få en av mina imaginära gungstolar för jag har nog egentligen flera. En av dem är din!
      Ta den och ha nöje och nytta av den!
      Kram från Agneta

  5. Vilken fin bild på dig och sonen!
    Ja, i sanning en sorglig dag när jag återigen tvivlar på mänskligheten. Sådana här dagar känns det som att man lika bra kan lägga sig ner och dö! Men det går ju inte! Vi måste ju se till att det goda vinner!!!!!!!
    Jag åkte på Kerstins vernissage på Vävhalla och blev genast på bättre humör. Vilket entreprenörskap som finns i det huset! Otroligt vad de har skapat där! Blev vävsugen, men nöjer mig med lite stickning idag.
    Kram

    • Ja, i sanning en bedrövlig händelse! Vi får hämta levnadsmod där vi hittar den, rätt tänkt!
      Vi var i Dörröd hos Lena Blommegård och fick väldigt mycket skaparglädje och inspiration. Hon har kurser i olika tekniker och Lotta, Paula och jag skrev upp oss som intresserade och där kan du också hänga på om du är intresserad. Inte aktuellt nu men efter nyår eller senare någon gång… Vi pratar om det!
      På hemvägen så svängde vi in hos Kerstin och tyckte att de hade gjort det så fint i det nya stallrummet och att Kerstin hade många otroligt fina saker! En riktigt bra dag blev det trots allt!

  6. Jag känner att allt är redan sagt här och skäms lite över att jag är så lättad att inte Frida jobbar kvar på ambassaden… Hur kan människor (män) bli så övertygade om att detta är det rätta, att så många oskyldiga ska straffas, för att de inte lever enligt IS regler?
    För jag vägrar tro att vi ska skylla på islam i allmänhet.

    • Jag tycker inte heller man ska generalisera och skylla en religion för vad en grupp säger sig göra i religionens namn. Du ska inte skämmas, så klart det är skönt att du inte har Frida där. Jag är också lättad över det!
      Fint att du skrev ändå, tack!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s