Pensionär, nyss pensionär!

Ja, men tiden går ju så fort!

Om mitt textila intresse (1) och färgning med malabarspenat

8 kommentarer

Jag hade hört men inte riktigt insett innebörden av orden ‘förspilld kvinnokraft’ förrän jag var 19 år och en man skrattade åt en knyppeldyna jag hade tagit hem eftersom jag gick en  ettårig fackkurs i textilt arbete på en yrkesskola i Stockholm. Jag hade hoppat av gymnasiets latinlinje och dragit runt på konstgallerier och små mysiga kaféer i ungefär ett år. Först skedde det under skoltid då jag fejkade att jag åkte till skolan,  sen när det uppdagades att jag skolkat rätt länge kunde jag känna mig mer fri och fundera på vad jag ville göra i framtiden.
Jag ville nog allra helst bli textilkonstnär, precis som min kompis Lotta planerade, men jag anade att jag saknade något som L hade men kanske inte jag. Men med stor lust till textil kunskap tänkte jag att jag fick börja från grunden. Vi fick främst lära oss att sy och väva på kursen, lärarna var mycket duktiga och kunniga och jag ville inte vara hemma en dag från skolan. Knyppling och broderi ingick också i kursen, liksom textilkunskap och fackteckning. Det var ett mycket roligt år och väldigt långt från tyska verb och alla latinska gubbar som hade skrivit verser och uttalat sig i olika sammanhang.

SONY DSC

Höstens favoritäpple Rubinola får representera kunskap av olika slag som jag tycker är så viktig och som jag alltid har varit sugen på men som jag under vissa perioder har haft svårt att ta till mig.

Mannen, som klumpigt nedlåtande uttryckte sig om mitt textila intresse, fanns i familjekretsen och var kanske 15 år äldre än jag. Han fattade ingenting av det jag gjorde eller vad det betydde för mig. Jag brydde mig inte ett dyft om honom, han var bara dum på riktigt när han skrattade och sa att knyppling var fånigt. Intresset för textilier och att få skapa saker textilt har följt mig hela livet och har varit mer eller mindre aktuellt beroende på situationen! Jag har sytt kläder och hemtextilier, skapat applikationer, stickat och broderat fritt men faktiskt inte knypplat just någonting efter utbildningen…

Ikväll ska jag gå på stickkaféet som håller hus i gamla skolan i en av småbyarna inte så långt hemifrån. Vi brukar vara ett femtontal kvinnor som träffas en gång i månaden. Stickning har varit ett stort intresse och jag har nog berättat om att jag gjorde snygga och roliga bebis-overaller i glada färger som såldes i en liten butik i Gamla stan. Det var när mina barn var små och jag stickade jämt; stående, gående och till och med liggande. Stickade andra saker också för eget bruk och till vänner. Ofta egna modeller som jag gjorde väldigt fritt. Så är icke fallet idag men jag återkommer en annan gång till det!

Ikväll  ska ta med mig ett litet experiment som jag roade mig med i somras. Vår excellenta stickhandledare berättade en gång om att hon hade läst om en gammal metod att färga garn som började bli intressant igen. Man behöver nämligen inga kemikalier utan använder bär, frukter, bark osv från naturen, samt vatten och solljus. Dessutom behövs ett kärl som kan förslutas…

SONY DSC

Detta är en intressant växt som jag snubblade på och blev intresserad av i vintras. En värmekrävande och ätlig växt som kallas malabarspenat. Det vetenskapliga namnet är Basella alba och kallas också för indisk spenat. Den kräver värme och ljus och måste vattnas så där var tredje dag. Hos mig har den stått i växthuset och varit väldigt vacker men ätit av den har vi just inte gjort, jo, lite. Smaklös, tycker jag, men är man hungrig så är det väl bara att knapra på.

Min sonhustru är från Laos och hon berättade att de odlar malabarspenat och äter den mest i soppa. De lägger ner bladen i sista stunden så att de bara slaknar lite. Hon varnade också för bären och att färgen var väldigt mörk och svår att tvätta bort. Bären har samma svärta som björnbär och kermesbär om de är bekanta.

Jag bestämde mig för att göra ett försök att färga med de här färgstarka bären från en i övrigt mycket vacker växt. Litet kärl med lock, jag antog att solljuset var viktigt och tog en glasburk med lock, vatten och så i med bär. Gjorde ett litet härvliknande nystan av entrådigt vitt ullgarn och band fast nystanet vid en sten så garnet inte bara flöt på ytan.

SONY DSC

Efter fyra veckor

Innan jag ställde burken i köksfönstret så hällde jag bort en hel del av vattnet, satte på locket och gick och gjorde något annat i fyra veckor. Köksfönstret vetter åt sydväst så där är det soligt och efter fyra veckor såg innehållet i burken lite annorlunda ut.

Var är garnet

Vätskan var fullständigt omöjlig att se igenom det luktade kanske lite jäst men inte otäckt. Jag hällde ut innehållet i ett hörn av vår kompost utomhus. Och ut föll ett mörkt nystan av garn. Jag sköljde i varmt och sedan riktigt kallt vatten. Sen la jag garnet på en bit hushållspapper och trodde det skulle suga upp färg men inte. Pappret var helt fläckfritt!

SONY DSC

Jag tycker att garnet har en fantastisk underbar djup ljunglila färg. Nu återstår bara att undersöka vad man ska ha för större kärl om man ska färga större mängder garn OCH om det färgade garnet tål försiktig tvätt utan att färgen rinner bort och blir fisig efter några tvättar!

En gång tidigare i livet har jag färgat med bär. Ett par vita byxor åkte ner i blåbärsgrytan, när jag var fjorton femton så där, och de blev ljust blålila men bleknad mycket för varje tvätt men de blev aldrig helt vita vilket min mamma sörjde.
Det var hon som hade köpt de prydliga vita byxorna, hon hade ännu inte fångat upp att jag i det här skedet av livet höll på att ändra från en klädstil till en annan. Ni vet den tiden när man håller på att hitta sig själv och söker olika uttryck för det. Ja, jösses vilka speciella grejer jag kom att göra, vem har stickat skor av snören? Stänkmålat blus med akvarellfärger, omstänkning efter varje tvätt… Gjort knappar av örhängen och sytt skimrande små, små snäckor på en sorts hemmagjord yllebahytt…

Synd att det där inte finns på bild – eller kanske tur :)!

8 thoughts on “Om mitt textila intresse (1) och färgning med malabarspenat

  1. Men vad spännande med färgningen! Det blev ju en fantastisk färg, undrar just hur stor odling av den där spenaten du skulle behöva för att kunna färga åtminstone en härva garn?
    Jag har tänkt ibland på den växtfärgning man ägnade sig åt tidigare, alltså jag själv och inte våra förfäder. Det var ju verkligen inte särskilt miljövänligt, det var en hel del otäcka kemikalier som användes utan några funderingar. Att beta garnet med krom, bara en sån sak! Men där fick man faktiskt lära sig att det var ett gift och när jag färgade själv undvek jag sådant.
    Tror faktiskt att de syntetiska färgämnena kanske är mindre giftiga, totalt sett.
    Hur som helst, jättekul att upptäcka en sån fantastisk växtfärg!

    • Jag tänkte en hel del på dig när jag skrev det här inlägget. Du har så gedigna textila kunskaper och vi pratade mycket om det där med att skapa textilt.
      På en enda planta blev det många, många bär så jag tror att det gott och väl hade räckt till en härva. Växtfärgning har inte riktigt dragit i mig eftersom man just har betat med så underliga kemikalier. Den här metoden är kanske inte lika hållbar men miljövänlig är den ju. Ylle ska vädras inte tvättas så ofta heller.

  2. Vilken fantastisk färg. Undrar hur den håller. Du, Hannah Ryggen ! Hennes vävnader finns just nu i Malmö. Hon färgade med naturen!

    • Jag vädrar allt i ylle mycket mer än jag tvättar det MEN så klart är jag nyfiken så jag ska nog ta och tvätta lilla tussen med ljummet vatten o milt tvättmedel och se vad som händer.
      Känner inte till Hannah Ryggen. Får söka på nätet och se om det är värt en resa till Malmö ;)!

  3. Man skal ikke have kendt dig særligt længe, førend man fatter, at kunsthåndværk har været en uudtømmelig rigdomskilde i dit liv, og det er altid spændende at følges med dig rundt til nogle af alle de mange finurlige steder, du kender.
    Og hvilken skøn farve, der blev af bærrene, huha!
    Hannah Ryggen lyder meget interessant, jeg har kigget. Kunne det mon blive en tradition med en juletur til Malmø?

    • Ja, absolut! Vilken bra idé. Jag sökte på nätet och blev förbluffad att jag inte hört hennes namn. Hannah Ryggen smakar lite spännande.
      Jag, jag sitter mest och undrar vart tiden tar vägen, Margit. Jag har just avslutat ett ” projekt ” och nu står det fler och stampar i farstun. Roooliga saker men tidsslukande. Haha, vill ju ”klämma” in dig o Victor emellan 😉 ! Mats säger att han inte fattar hur jag hann jobba…! Ikväll skriver jag till dig, nu MÅSTE jag ut i usch-vädret! Bamsekram!

  4. Satt och tänkte på din blåbärsfärgning hela tiden när jag läste inlägget. Det är något jag brukar berätta då och då. När någon får en fläck under blåbärsplockning t.ex. Fast jag brukar berätta om en kappa! Där ser man! Minnet är så otillförlitligt! Ja, mitt åtminstone. Håller med om att det blev en väldigt vacker färg!

    • Vad kul att du kommer ihåg något som jag antagligen berättade för rätt länge sedan! Ett par brallor eller en kappa spelar ingen roll. Minnet är inte riktigt bra men ändå om kärnan i berättelsen finns med så är det okej! Idag är det tretton grader redan, halv åtta, märklig höst. Behagligt men visst går tankarna….till klimatförändringarna! Gypa idag!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s