Igår var det vindstilla och riktigt varmt på västgaveln. Jag gjorde två svalkande drinkar och bjöd min käre man att komma till den slösande solen för att sitta ner och njuta en stund. Tids nog är mörkret och kylan över oss.  Kvällen före hade vi haft en rätt rivig diskussion om situationen i världen och vad som egentligen händer i Europa och Sverige just nu. Vad kan jag, vi, svenskar, européer egentligen göra?
Rätt mycket tänker jag…

Så mycket som vill bli sagt men så svårt att formulera utan att bli patetisk eller långrandig eller någonting annat som känns fel. Det är så lätt att säga fel, göra fel och att bli missförstådd idag när allt för många har sina ståndpunkter huggna i sten.

Det är mycket jag inte vet och säkert inte förstår heller MEN ett är jag säker på och det är att vi måste hjälpa dem som söker hjälp. Annars är vi vedervärdiga människor och samhället blir likadant. Som en givande medmänniska sa på radion apropå de romska tiggarna: Jag vill både lägga i muggen och skicka pengar till hjälporganisationer som jobbar i Rumänien! (Där fick regeringen ingen poäng)!
En annan medmänniska sa: Här i Mariefred har vi gett dem jobb!

Kan man – så gör man det också förstås – bara man gör vad man verkligen kan! Den som inte har pengar har kanske tid!
Att ge av sin tid och sitt engagemang är fint nog!  Behovet kommer att bli enormt och skygglapparna måste bort. De flesta i vårt land har det bra och de har kanske aldrig brottats med tanken att en skandalöst orättvis värld skapar enorma problem.

Nu vandrar, åker och färdas folk mot olika destinationer i sina försök att hitta en möjlighet att bygga ett nytt liv. Vi kan hjälpa till och göra många saker i stort som smått! Visst kommer det att bli problem med allt möjligt det kan vi vara säkra på. Jag tänker inte ens räkna upp allting eftersom du som läser redan vet en massa!

Själv tror jag att jag är bäst på att hjälpa i det lilla. Ta mig till närmaste flyktingförläggning, gå på språkcafé, kanske bli kontaktman eller kontaktperson för någon familj. Inte glömma dem som redan är här oavsett varför de har kommit hit. Jag har inte tänkt klart men somligt gör jag redan! Jag vill och måste göra mer på hemmaplan och nu är det sannerligen hög tid!

Fadderbarn har min man och jag haft i många, många år och det borde alla med en stadig inkomst ha! Man kan bli världsförälder för någon hundring i månaden. De välmående länderna måste hjälpa fattiga länder att utvecklas, vi kan t.ex. bekosta träd som planteras för lokalbefolkningens bästa och mot ökenutbredning. Man kan bli skogsägare i Vi-skogen eller ge bort träd i present till vänner som ändå har allting! Folkvandring på grund av klimatförändringar är väl bara att vänta!? Det är bara en tidsfråga.

Tids nog är fysiskt mörker och kyla över oss men jag tycker om att få längta och vänta på något bättre. Jag tänker att det gör väl alla människor!
Om det så är våren, trygghet varje dag, ett varmt hem eller något som mättar!

Man gör vad man kan – bara man inte stoppar huvudet i sanden eller vänder ryggen till. Nu är människor med stora bekymmer här och knackar på dörren! Vad tycker du är viktigast att göra?