Föreställ dig att du ska träffa dina klasskamrater från högstadiet efter femtio år! En av dem är din gamla bästis sedan trean och tillsammans promenerar ni över Södermalm och är båda lite nervösa inför den efterlängtade återträffen! Hur ska det bli? Pinsamma tysta stunder, långsamt och genant? Så här berättade jag i ett inlägg på min tidslinje på fejan:
”Samlar tankarna efter en väldigt trevlig Stockholmsresa och framför allt en givande och rolig återträff! Fantastiska möten efter 50 år. Mingel med sprudel o småplock på en terrass med utsikt över Riddarfjärden. Helt rätt miljö eftersom skolan låg på västra Södermalm. Högalidsskolan var den skola vi hade gått på tillsammans.
Vi satt vid småbord och åt italiensk buffé och samtalade i flera timmar, bytte bord och fortsatte att samtala…
Man tittar på en jämgammal pensionär men… ser plötsligt bara ynglingen eller den tonåriga flickan. Vi hade mycket att prata om och timmarna bara forsade förbi. Efter nio timmar hade jag ännu inte hunnit tala ordentligt med alla!
En massa minnen som kom upp hjälptes vi åt att minnas mer av genom allas pusselbitar som kunde läggas samman!
Vi talade till exempel om en fantastisk resa till Norrland och Narvik som vi gjorde i sjuan när sommarlovet närmade sig. Smittkoppsvaccinering för alla i all hast eftersom en epidemi pågick annars hade inte norrmännen släppt in oss över gränsen.
Lång tågresa och förbättrade geografikunskaper. Besök på försvarsanläggning i Boden och enorma köttbullar. Harsprånget och alla turbiner och… Gruvbesök djupt i underjorden och nattsömn på gymnastiksalsgolv. Till Gällivare med rälsbuss. Kiruna, Abiskos stugby, fjällvandring. Tåg till Narvik, midnattsol och vandrarhem, linbana och malmutskeppningshamn… Ja, jösses vilken resa det var och den kostade nästan ingenting. Det var en ung vikarie som planerade det mesta och han skulle bara veta hur mycket vi uppskattade den där resan. han blev ju besviken på oss när några försökte fylla sig på magnecyl och Coca-Cola…”
Och det fanns ju många fler minnen som lyftes och luftades.
Nu vegeterar jag här hemma och ser sensommarens framfart i rabatter och på gångar! Ska försöka ta mig samman och göra allt det som jag har på min planeringslista för trädgården! Som tur är finns den endast i mitt huvud och därmed inga tvingande bevis!
Bakom köksdörren finns närmaste plocksalladen till frukostmackorna! Det har varit ett fint fuchsiaår och nu har de här två fått tjocka stammar och grenar, nästa år kan jag nog stamma upp dem lite!
Den härliga blå ( i vissa ljus mer ljuslila) klematisen har säkert ett namn som säkert finns skrivet på en lapp eller i en anteckningsbok någonstans!
Två krukor med Alstroemeria lyser på kökstrappen och är en underbar blomma som jag har fått av en god trädgårdsvän! Pelargonerna är fortfarande fina och höstanemonerna tar över…
Jag brukar själv gå in i oktober eller november… men just nu vill jag, som sagt, mest vegetera ett tag!/A
Pensionär, nyss pensionär! 
6 september, 2015 kl. 12:08 e m
Ja, det var ett trevligt möte – och den där blomsterträdgården ser också trevlig ut!
6 september, 2015 kl. 12:58 e m
TACK, så kul! Jag tycker det här var snabbt reagerat av dig!
Under de senaste, låt säga, femton åren har jag ägnat mig åt mitt trädgårdsintresse. Nu är jag lite mer återhållsam med nyanläggningar men det har å andra sidan blivit rätt mycket planteringar sedan jag började…
6 september, 2015 kl. 2:19 e m
Har bokmärkt din blogg, så nya inlägg signaleras direkt hos mig.
Det kanske tar några tiotal år innan en trädgård så att säga sätter sig, och man kan se om rätt växt är på rätt plats. Fast jag har bara blomkrukor i fönstren och vet inte mycket om ”riktig” odling.
6 september, 2015 kl. 2:43 e m
Ja, det är en lång lärotid om man vill ha det perfekt. Det kravet har inte jag på mig själv.
6 september, 2015 kl. 2:09 e m
Det ser så vackert ut i din trädgård! I min är alla rabatter bedagade!
6 september, 2015 kl. 2:42 e m
Du ser nog bara med strängare ögon på din egen trädgård! Min övervintrade och fula Alstroemeria hämtade sig ganska kvickt efter att den fick sällskap av den nya…
6 september, 2015 kl. 4:13 e m
Det märks klart och tydligt att du har ett annat klimat än vi har på Värmdö, nära kusten. Jag gör dock mitt bästa för att få lite blomsterprakt. Har sådan tur att vår nya granne har varit trädgårdsmästare och säljer nu växter hemifrån. Har nog lagt halva pensionen där denna sommar. 😄
Det var ett härligt möte vi hade efter alla dessa år. Hoppas det blir en ny träff så småningom.
6 september, 2015 kl. 4:44 e m
Sån tur du har med grannen. Jag tittade i ett album med svartvita foton från den skidresan som gympalärarna ordnade i nian. Du och Helena var också med såg jag på bilderna. Jag hade aldrig åkt slalom dessförinnan! Kommer du ihåg att vi dansade jenka i nån skum lokal?
Det behövs nog en träff till!
6 september, 2015 kl. 8:06 e m
ja, den klassträffen förstår man var lyckad. Så himla kul! Och att kunna gå så här efteråt och njuta av… Njöt av dina sensommarträdgårdsbilder! Blir lite avundsjuk på dina maffiga fuchsior. Jag lyckas inte så bra med övervintringen. Och så undrar jag över Alströmeria, går den verkligen att odla hos oss? Gillar dem skarpt, låter ofta sådana få komma med när jag köper snittblommor.
6 september, 2015 kl. 8:49 e m
Jag garanterar att Alstroemeria verkligen går att odla här. Det är inga sidenblommor som står där! Kanske kan man inte ha dem ute i rabatterna precis. Jag övervintrar i vinterträdgården, där är vinterljust plus lite extralampor och svalt.. Karin, som jag har fått dem av har dem mörkt, vilket verkar bättre, och svalt på vinden. När bladverket tar fart är det underskönt mörkt och glansigt.
Fuchsiorna kräver också någon form av övervintring. Liggande avlövade under, i en stor lövhög eller mörkt och svalt. Mina fuchsior är också i vinterträdgården. Jag har misslyckats med flera, de har torkat ut helt och tvärdött. Ger dem sällan men dock en gnutta vatten under vinterförvaringen. Blir ofta lusiga och fula men repar sig snabbt när våren kommer…
12 september, 2015 kl. 5:26 f m
Tänk att nio timmar kan flyta iväg så snabbt när man trivs i sällskapet. Synd om vikarien som blev besviken på vissa elever. Vilken härlig resa han fixade till er. Det är sådant man aldrig glömmer.
Vad smart du är. Du har din lista enbart i huvudet. Hade jag haft det skulle jag inte kommit ihåg något och det skulle ha sina för och nackdelar.
Fina bilder från din trädgård. Njut du på. Kram Bosse
12 september, 2015 kl. 7:56 f m
Nu har det snart gått en vecka utan att jag har gjort så speciellt mycket i trädgården…bara lite! Lusten börjar återkomma och sen ska jag förhoppningsvis ha den kvar resten av hösten. Då blir det mycket gjort och våren blir desto bättre! Min trädgård håller bokstavligt på att växa mig över huvudet. Det börjar bli för vilt och högt på många ställen. Skuggorna blir fler och solen når inte alltid dit den skulle. Mycket att klippa och röja alltså. Lite tyngre jobb innebär att så sakta jobba upp mina klena armar igen!
När det gäller återträffen så finns det en förfrågan på när och hur vi ska träffas nästa gång! Om fem år har jag föreslagit och någon tyckte varje år medan en annan sa tio… Vi får väl se!
Ha det bra och gör det jag tror att du mest vill; Skriv!
Septemberkram till dig!/A