Nu skördas det överallt! Bönderna arbetar för fullt med att plocka in årets skörd. Lyckliga ägare till kantarellkorgar fyller dem och bär hem dem i stora lass. Om kvällarna sitter man vid köksbordet och rensar lite trött vindögt över mängden men på spisen puttrar det redan i stekpannan till kvällsmackan.
I blåbärsskogarna trampar barnafötter i gummistövlar och munnarna blir blåa och sent omsider smaknöjda. I trädgårdarna dignar bärbuskarna och pockar uppfordrande på uppmärksamhet! Äpplena dinglar i träden och växer till sig, sorterna mognar olika långsamt men än är de inte ätmogna.
Rätt nära köksdörren har vi några krukor med sallad och basilika och i trätunnan så växer persilja, citrontimjan, fransk dragon och plocksallad. Där bredvid växer ett citronträd med ett tiotal citroner i olika mognadsgrader. Man får skörda när man behöver och om det finns eller så får man trava till de andra ställena med örter, vitlök och potatis. Tomater och chili jobbar på med sitt…
Vi hade lyckan att bli bjudna till Simrishamn på kräftkalas med kräftor fångade i år, i Sveriges fjärde största sjö Hjälmaren, av värden själv. Stora vackra och otroligt goda! Inkokade på det mest smakfulla sätt man kan tänka och med mogen ost och nubbe därtill så är saligheten nära!
Varje morgon stryker jag omkring vid mitt persikoträd som bär frukt för första gången efter förra årets plantering intill den vita muren. Räknar till 25 persikor och hoppas att de blir solkyssta nu under sensommaren så det räcker och blir över fram till full mognad! Solvarma söta persikor… mmm!
Barnet i mig tänker barnsliga och förväntansfulla saker om framtiden. Samtidigt tittar mitt mogna jag på klockan och tröttheten kommer krypande. Det är sent! Morgondagen väntar; ungdomligt besök är på ingång och vädret verkar bli fint, maten är inhandlad och gästrummet redo. Jag hinner nog läsa tidningen, strosa i trädgården och sniffa på väldoft och klippa överblommat på förmiddagen.
Visst kan också jag tillåta mig bli solkysst och jag behöver väl inte mogna så väldigt mycket mer?
Pensionär, nyss pensionär! 
4 augusti, 2015 kl. 8:45 e m
Ja, Agneta, låt solen kyssa dig och njut, bara njut! Det var en mogen, läsvärd text om mognad 🍎. Jag har redan läst den flera gånger, och njutit av dina ord och det du valt att skriva om. Härliga bilder därtill. Det är verkligen en njutning att gå runt i trädgården och nöjt konstatera hur hallonen mognar, och sedan vinbären… Till middagen idag plockade jag in timjan, dragon och rosmarin till kycklingen. Sallat, tomater och gurka till salladen. Känner mig rik och tillfreds!
5 augusti, 2015 kl. 6:22 f m
Rik och tillfreds! Just precis så känns det. Vi har dåligt med bär men igår kväll åt vi några få underbart goda smulgubbar som var mogna. Lite mer sol så blir det snart fler.
8 augusti, 2015 kl. 6:47 f m
Träffsäker rubrik på ett härligt inlägg. Jag känner igen mig i att ha olika åldrar inom sig. Det tycker jag är både en styrka och berikande. Givetvis finns det inslag av vemod. Idag blir de tjugofem nog inte solkyssta. En våt lördagskram från Bosse
8 augusti, 2015 kl. 3:26 e m
Vi har nu ätit flera små men saftiga o härligt goda persikor. Kunnat plocka till gäster och lägga dem på frukostbordet!
Den blöta kramen torkade snabbt bort i sol o värme! 😊
Jag känner inte då värst mycket vemod direkt trots att jag vet vad det ska bli av allt så småningom! Jag har min allra äldsta vän här, vi har känt varandra sedan vi var nio år, o idag åkte vi o våldgästade en klasskamrat från högstadiet…vi hade nyss fått veta att han bara bodde några mil bort ” Hej Gunnar….det är Agneta, din gamla klasskompis för 50 år sedan. Har du ett glas vatten…”
Han hade det och det blev ett skojigt möte!
Jag tackar för snälla kommentater med en Kram!/A
14 augusti, 2015 kl. 3:48 e m
Vilken kul grej ni gjorde. Han måste ha blivit rejält tagen på sängen/överraskad. 🙂 och vilken tur att han hade ett glas vatten. Världen är ibland liten.
Vad mysigt det låter när du skriver att ni har känt varandra sedan ni var nio år.
Helgkram Bosse
14 augusti, 2015 kl. 4:35 e m
Ja det är verkligen fint att ha en sådan vän. Det var till hennes mamma som jag som tonåring skickade min första bok. Jag skrev ett blogginlägg om det som jag vet att du kommenterade—konstigt vissa saker minns man!