Nu är två mycket roliga dagar över! Mitt yngsta barnbarn Victor är sju år, han och jag driver ‘Victors och farmors hotell’ som håller sin verksamhet igång vissa helger och tider. Det har vi gjort i ett par år nu. Inte direkt någon lönsam rörelse men rolig och inspirerande. Det är alltid intensivast före måltiderna när det ska planeras, stekas, kokas, skäras, hackas och blandas. Denna gång skulle hotellet bjuda på vedspisstekta delikatesspannkakor i miniformat! Detta skulle avnjutas som dessert med vispgrädde och hallon. Själva stekningen skulle ske utomhus på en liten minivedspis.
Den lilla vedspisen är från min farfar som hade stuga på Ingarö utanför Stockholm. På tomten fanns en lekstuga och det var där som spisen fanns när jag var liten. Numer saknas det askluckor och rökrör men nog skulle vi kunna steka några pannkakor där. Första uppgiften blev att ordna lite ved. Victor fick bredbent klyva ved. Jag höll mina händer respektfullt bakom hans och lät honom känna tyngden i yxan. Samarbetet fungerar alltid utmärkt mellan oss och vi lämnade huggkubben med tillräckligt med ved.
Vi lade upp veden och hämtade alla saker vi behövde, smeten var redan klar. Sent omsider kom vi på att det behövdes en grytlapp. Så med äggkartongbitar och tidningspapper satte vi fyr i spisen. Det tog ett tag och sen blev rökutvecklingen lite besvärande när vindarna snodde runt.
Det tog lite tid innan den lilla järnstekpannan blev varm men efter en timme (!) hade vi fått upp ångan och visste hur snabbt veden måste matas in, att det blev utbrunnet längst in ganska kvickt och att temperaturen måste hållas uppe hela tiden.
Det blev lite tråkigt att vända pannkakor efter ett tag, nej inte att vända pannkakor utan att vänta på pannkakor som ska vändas. Victor har visat lite intresse för fotografi så han tog bilder på mig och när stek- och vändväntan blev för lång tog han kameran och tog lite bilder på Dorothy Walton som hela tiden tittade på oss när vi stekte våra pannkakor. Hon är väldigt vacker DW!
Vi blev lite inrökta men till slut så var alla pannkakor klara. På ‘Victors och farmors hotell’ så äter personalen tillsammans med gästerna på en totalt jämställd nivå. Det råder en avslappad och skön stämning, det är söndagseftermiddag i augusti och solen skiner.
-Mmm, det smakar lägerbål men det var gott, sa en av de nöjda gästerna på hotellet.
Om ni tycker att personalen har ett märke som skarpt påminner om något annat ni känner igen så är det helt rätt. Vi tror att de har stulit vårt!
17 augusti, 2015 kl. 6:29 f m
Men vilken charmig liten kock! Förstår att ni hade trevligt tillsammans.
Det var väl tur att personalen och gästerna fick delta i festen, för det ser verkligen ut att bli en underbart god måltid.
Hälsa fotografen att han tagit fantastiskt fina foton.
17 augusti, 2015 kl. 10:22 f m
Den kocken går inte av för hackor! Han är mycket uthållig i köket och gillar att det vi gör är ”på riktigt”! Det gör jag med. Jag ska framföra hälsningen!
17 augusti, 2015 kl. 6:32 f m
Vilket mysigt hotell och trevligt blogginlägg. 🙂 Sedan är det alltid uppskattat att hotellgästerna är nöjda. Den som väntar på något gott … Kram Bosse
17 augusti, 2015 kl. 10:20 f m
Så snabb du var nu, kul att du läste om vårt hotell! Jag ligger efter i läsning och kommenterande…Ha det gott!
17 augusti, 2015 kl. 8:13 f m
Jag tror att du är en fantastisk farmor och Victor kommer att minnas såna här saker hela livet.
17 augusti, 2015 kl. 9:58 f m
Det är roligt nu när jag har tid, mina äldre barnbarn har inte haft det på samma sätt
men de vet ju skillnaden nu! Jag är fri från jobb…avstånden känns inte så långa och tiden räcker bättre! Men de var nära i ålder o träffades här o hade allsång på loftet, minnen som de pratar om! Kram o tack!
17 augusti, 2015 kl. 12:01 e m
Jag förstår ju att lönsamheten måste bli liten med tanke på allt förarbete!!!! Men vad mysigt det såg ut. Och resultatet såg ju absolut mycket frestande ut!
17 augusti, 2015 kl. 4:09 e m
Vi har aldrig brytt oss om att räkna på någon timpeng! Vi lever på uppskattningen från gästerna… Pannkakorna smakade rök och rökta pannkakor är ju inte så vanligt. En klick gräddfil och lite rom o lök hade kanske varit bättre men det var ju inte så vi hade planerat! Kram till dig! Kanske ses vi snart!?
17 augusti, 2015 kl. 6:06 e m
Wow! Vad kul att göra tillsammans med sitt barnbarn! Att göra något hela vägen, från ax till limpa. Kram på farmor från en annan. 😉
17 augusti, 2015 kl. 6:42 e m
Det var verkligen en kul upplevelse för både honom o mig! Jag tänkte från början att jag skulle dokumentera men senare också att det kunde bli något för bloggen! Härligt att han gillar att fota! Han tog fler bilder som var bra! Tack för att du läste!
19 augusti, 2015 kl. 8:07 e m
Vilket underbart inlägg, Agneta! Mötet mellan farmor-barnbarnsgenerationerna, så fritt från stress och prestation. Man har bara kul tillsammans. Ture och jag lagar också mat tillsammans, när jag hämtar honom på förskolan. Än så länge är det jag som bestämmer vad det ska bli, men han deltar med liv och lust. Nu vet jag vad jag kan se fram emot, när jag läst om dina och Viktors gastronomiska utsvävningar!
20 augusti, 2015 kl. 5:34 f m
Mmm, det är gott för både kropp o själ!