I lördags var det allvar, fest och glam när mitt äldsta barnbarn Josefin gifte sig med sin Robin. De hade i mycket god tid förberett de allra närmaste  och sedan framför allt, tror jag, alla tweetande människor de umgicks med över nätet, att nu, NU skulle det äntligen ske!
Det var inte privat, utan modernt utåtriktat och öppet, när det gällde en massa funderingar från vilket gemensamma familjenamn de skulle bära (löstes med att de singlade slant),  till ringen med äkthetsintyg som en jublande glad Josefin hittade genom internet!
Problem löstes genom frågor rakt ut på nätet som till exempel plötslig avsaknad av solist i kyrkan, bartender på festen och så vidare. Slutligen har alltså de många, som följt dem genom alla praktiska förberedelser, också till slut fått rapporter via tweet och FB från både bröllopsdagens vigselakt och påföljande fest för familj, släkt och vänner. De har funnits här #borgarbröllop!
Sicken medie-era vi lever i och nu vill en bloggande farmor Agneta visa några bilder som mobilen fångade upp den 2 maj 2015. Håll till godo och kom med på en, för oss berörda, underbar och händelserik dag. En av de där speciella dagarna i livet när de händer något viktigt i den ‘klan’ man har runtomkring sig!

Det är ju något stort som sker när det kommer till det seriösa i att två unga människor verkligen vill sluta ett förbund och lova varandra trohet livet ut. En del tar just det löftet med en klackspark och många vet av egen erfarenhet att det inte är en lätt match…men de här två är seriösa!

Därför fylls svällande hjärtat av glädje och ögonen tåras… och jag tänker inställningen gör mycket men sen behövs det hela tiden…ja, vi vet, vi vet!
Jag hade glömt mina pappersnäsdukar men vek snabbt ihop servetter på burgerstället där min man och jag tryckte i oss något kvickt till lunch! Brudbuketten var levererad till rätt ställe och …

nu  följde någon timme med egna förberedelser. Klänningar slutvaldes och justerades”Passar den här bättre än den där?”, flugor och slipsar knöts om ovana halsar.”Stå still!” ”Är duschen ledig snart?” ”Duger detta?” ”Finns det nål och tråd här?”
Det är med stor glädje vi möts från olika håll och njuter av att få vara med om en alldeles speciell högtid!

Vi ville göra oss vackra till brudparets ära! Josefins lillebror har grå kostym och tar på sig sina nya, lite hårda svarta skor. Han ska  hålla storasysters brudbukett i kyrkan och sen vara sidekick till deras far i början av festen! Man har rätt att vara lite pirrig inför uppgifterna. Gemensamt höll de sedan ett fint tal.

Brudparets dotter lilla L. tas om hand med stor kärlek både före, under och efter festen. Hon gick ur famn i famn och mängden pussar hon fick ta emot var enorm. Tänk, hon hade verkligen ingen aning om vad som hände! På bilden är hon förberedd för bilfärd till kyrkan. Jag är hennes morfars-mor och det är mycket speciellt att få uppleva just det fantastiska att ha barnbarnsbarn, jag måste vara urgammal!

 

Vid utgången fick vi små blåsbubblebehållare (istället för ris som småfåglarna får ont i magen av)!
Men hur blåser man bubblor och fotar samtidigt? Kyrkan var, dagen till ära, inslagen…

Så var vi på plats i festlokalen där en underbar måltid med fisk- och skaldjurstema och goda drycker bjöds och tal och roligheter följde varandra och bröllopsvalsen inledde flera timmars dans.  Pardans, ja, men mest fridans med en massa människor i grupp. Mer Zumba -friskis-och-svettis-varianter än pardanstävlingar… Oh, det var verkligen längesedan jag höll igång och dansade så mycket.

Kusiner som inte träffas så ofta möts på en sådan här fest, bonussläktingar och vänner och alla
som har en relation till brudparet höjer stämningen, skrattar och njuter allt vad de orkar!

Medan vi satte oss i bilen diskuterade vi hur lyckat allting hade varit, det fina brudparet, ceremonin i kyrkan, den fantastiska maten och talen där någon nästan glömde bort att det var brudparets fest och inte den egna förmågan som skulle framhållas…och allt det där med påbud av mörk kostym och alla pengar som en sån här fest genererar! Vi lyckades köra vilsei natten, trots att chauffören var spik nykter!

Den här dagen blir en slags minneskaramell man kan ta fram och suga på precis när man har lust!
Tack Josefin och Robin!