Pensionär, nyss pensionär!

Om livet som nybliven pensionär!

Minnen ur skrivbordslådan

9 kommentarer

Under ett antal kvällar vintern och våren 1965, då jag var 16 år, samlade jag ihop några av flickorna i min klass i nian. Jag drog några djupa andetag och läste högt för dem ur min första bok. Det var en liten kärlekshistoria, så klart, som handlade om Cajsa och Henrik. Mina gulliga kamrater var eld och lågor och som jag minns det låg vi utslängda på golvet hemma hos Helena R. som bodde i en stor lägenhet på Hornsgatan i Stockholm. Om vi drack te efteråt kommer jag faktiskt inte ihåg men jag fick ta emot många väldigt positiva kommentarer och jag var rusig av lycka när jag senare på kvällen gick hem runt kvarteret till Krukis där jag bodde i en etta med mamma och pappa.

Trots att mina äldre syskon hade flyttat hemifrån fanns det inte svängrum nog, bara i köket och badrummet kunde man stänga en dörr om sig! Det var inte roligt att ta hem vänner och tvinga ut mamma och pappa på en extra långpromenad eller att be dem sitta i lilla köket hela kvällen, fast om jag hade bett dem så hade de kanske gjort det! De visste att jag skrev och närde författardrömmar. Min bok var inte alls skriven för vuxna öron utan bara ämnad för min egen åldersgrupp. Hur som helst så blev jag mycket uppmuntrad och mitt självförtroende fick sig en knuff framåt. Tänk, tänk om jag äntligen skulle våga…
När sommaren kom så gjorde jag en hemlig och modig handling som jag inte hade diskuterat med någon. Jag samlade ihop alla papper till manuskriptet och skrev ett personligt brev till min bästa kamrats mamma Rigmor som passande nog var bibliotekarie och dessutom lektör. Jag visste att hon läste ungdomsböcker från ett eller flera olika förlag, så jag fattade mod och postade det för mig mycket viktiga kuvertet. Det var en sån speciell handling att jag minns hur vädret var, vad jag hade på mig för kläder  och i vilken låda jag lät det tjocka och tunga  kuvertet dimpa ner med en duns.

Jag hade en luftig vit skjortblus som jag stänkt ner med vattenfärg i lila och rosa nyanser och ett par byxor som jag hade färgat med blåbärssaft! Solen stod högt, det var varmt och doftade lite barrskog, luften stod helt stilla när jag vandrade iväg från vår sommarstuga på Hölö för att gå till brevlådan i Stavsnäs. Det var lite ångestladdat men ändå som någon slags frigörelse att besluta att nu fick det bära eller brista. Nu skulle jag vara modig och våga visa att jag kunde skriva och att det fanns en vilja att få det läst och kanske, kanske tryckt eller inte det kanske, men sen någon gång längre fram eller…

Idag hittade jag ett brev skrivet på sommaren 1965. Brevet från Rigmor med hennes kloka ord men också för unga mig några nedslående rader om lite tradiga dialoger och att träna på att skriva noveller och nyttan av att läsa de stora författarna. Den gången såg jag nog inte det positiva omdömet som också fanns där. Idag när jag läser boken om HenriK och Cajsa och sedan brevet så ser jag ju hur relevant och klokt brevet var formulerat! Jag var inte mogen nog att ta emot hela innehållet i det. Kunde inte se en del av budskapet för de grå molnen skymde solen. Jag vet inte om jag någonsin fick det sagt till R. och nu är det för sent och inte betydelsefullt alls. Jag är ju fortfarande en skrivande människa som helt enkelt inte kan låta bli!
Här nedan är en bit ur brevet från Rigmor och ett foto på mig och en Klas som jag var tillsammans med en liten tid under den där perioden – men det var absolut inte vi som var Cajsa och Henrik.

Scan-150427-0003

9 thoughts on “Minnen ur skrivbordslådan

  1. Så härligt att läsa om dina skrivardrömmar. Du är ju verkligen en skrivande människa, det är alltid roligt att läsa vad du skriver. Så det var kanske synd att du la ner dina bokskrivarambitioner. Men det är ju aldrig för sent! Å andra sidan når du ju ut till en hel del via din blogg!

  2. Kul att du säger så! Jag försöker skriva det som lockar mig o inte att tänka så mycket på vad som tilltalar andra! Jag hittade Rigmors brev o då var det här blogginläggets innehåll självklart! Samtidigt hoppas jag att läsaren får fram sina egna minnen o associationer!
    Jag har inte orkat med trädgården etc eftersom jag har urinvägsinfektion…jag återkommer angående ditt erbjudande! Kram?

  3. Kram ! utropstecken ska det vara

  4. Stackars dig! Krya på dig och hör av dig när du piggnat till! Själv har jag varit på Gunnebo och sen grejat i trädgården hela em. Härligt!

  5. Vad många tankar som ploppar upp när jag läser detta intressanta blogginlägg. Vad hände med den djärva skrivande Agneta 16 år efter svaret på sommarbrevet? Det kunde blivit en spark eller tändvätska. För R kom säkert med många goda råd som du kunde haft nytta av. Tänk om du slarvade bort din talang. Jag gissar på att livet kom mellan. I många andra yrken är åldern en nackdelen. När det gäller att skriva en bok/roman tycker jag istället det är en stor tillgång. Njut du av vår och sommar. Till höstmörkret finns det tid för …
    Krya på dig kramar och en dos med skrivkramar från Ystad. Ps. Vad mycket fint det finns i Gunnebo.

  6. Jag har aldrig varit riktigt djärv utan bara gjort några djärva saker med hjärtat i halsgropen! Jag har skrivit flera böcker och försökt få någon publicerad men det har väl aldrig varit tillräckligt bra. Men visst har du rätt man kan fortfarande skriva så länge huvudet är någorlunda intakt. Jag har nog mina planer, Bosse!
    Jag börjar ligga efter med trädgårdsarbetet, det är inte bra, först har högerarmen spökat ett tag o så detta andra…men bättre tider får komma! Ja, Gunnebo har blivit stort på de 20 år vi har bott här. Från början hade de mest sommarblommor men nu är sortimentet desto större och intressantare.
    Skrivkramar tar jag gärna emot och kan leverera till dig också.

  7. Hmmmmmmm, hvordan havde forløbet mon været, om Rigmor havde formået at være mere anerkendende, opmuntrende og ansporende og mindre voksent rationel og kritisk? Det gør lidt ondt i mig, når jeg læser dit indlæg, og forstår, at du efter at have fået dette svar i høj grad kom til at tvivle på dine skrive- evner og egentlig mistede modet på at gå videre med forfatterskabet.
    Jeg tror klippefast, at du har noget på hjerte, som det vil være en glæde for andre at læse.
    De små glimt fra Söder rører mig altid dybt.
    Så jeg ser stadig frem imod at læse dine barndomserindringer, nu må de da snart være på vej?

    • Lite rätt har du, Margit! Jag var väldigt känslig när det gällde skrivandet…
      Jag har något annat som står i vägen för barndomsskildringar (än så länge) men så småningom kan det kanske bli något!
      Du är väldigt uppmuntrande, Margit!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s