Den där rubriken får snart sin förklaring! Är alldeles opassande sjuk så här i maj månad. När man inte orkar göra något och är febersvettig över hela kroppen så åker det fuktiga nattlinnet av och vid tillfällig uppgång ur sängen blir det den nya morgonrocken på! En ny morgonrock som jag hittade på herravdelningen i en ekiperingsaffär… passar bra, trevlig mjuk textil, sköna färger  men så upptäckte jag för sent att den inte är tillskuren efter Janssons frestelse…
Min mormor hette Jansson i efternamn och hade en rund fin rumpa, mamma hade den, fast sin egen, och… ni förstår. Den janssonska har följt mig…ja, både bokstavligt och mentalt både positivt och negativt hela livet!
Nu när jag har haft tid att tänka mycket så fastnade mina tankar mycket på dagens ytliga krav på utseendet och hur tärande det kan bli om man inte orkar stå emot utseendefixering. Att alltid tänka på sig själv och hur man ser ut är helt förgörande. Jag tror att det är alldeles för många unga kvinnor och män som ägnar sin tid och sina tankar till något så plågsamt som att inte känna sig trygga med att de duger och mer än det! Ni läser inte här men OM någon av er gör det, så snälla, försök avprogrammera den där delen från era hjärnor! Hjärnorna kan ni använda till så mycket kreativt, nyttigt för andra människor och roligt i stället!  Sefies-världen, medier med all reklam och ja, ni vet, förstör för er! Det är så lätt att bli offer för den otroligt massiva yttre påverkan som sköljer över oss dag som natt!

Jag visste inte hur jag såg ut när jag var tio-elva år. Jag menar verkligen det. Spegelbilden var jag bekant med men annars så var det inget särskilt. Så tycker jag att det borde vara när man är barn. Det är andra saker som ska upptäckas och utvecklas.
Den som gjorde mig medveten om att det var något ”fel” på mig var en ingift manlig släkting. Jag var bara tolv år och hade gjort om (kortat benen så det blev knäbyxor) ett par kakibyxor till mig när jag fick höra: ” Å, du ska absolut inte ha såna byxor!” Vadå absolut inte, jag förstod inte först…

Det har naturligtvis alltid funnits olika kroppsideal. Jag kan förresten rekommendera ‘ Kropp och kläder Klädedräktens konsthistoria’ av R. Broby Johanssen! Den finns säkert på ditt närmaste bibliotek!
Under hela min ungdom var den platta rumpan ett förhärskande ideal.
När jag var ung och smal hade jag ändå den janssonska runda rumpan och det var faktiskt jobbigt eftersom det inte passade dåvarande normen. Först den vackra skådespelerskan Audrey Hepburn och sedan så småningom fotomodellen Twiggy…
Sen började jag verkligen jämföra rumpor! Ack, ja, de är så många. Jag minns t.ex. när konstnären Lars Normann satt i TV, förmodligen på 60-talet, och språkade om nakna kvinnor med äppelrumpa respektive päronrumpa. Aha, det finns några som uppskattar rumpor som inte är platta…var min konklusion.
Men på något sätt var normen ändå stark och jag slutade en period att ha byxor. Det klädde ju inte mig…eller? Jag är fortfarande bekvämast i klänning men det är ju för att jag är knasig i roliga strumpbyxor. Det började i tonåren och har fortsatt hela livet.  Kompisen Lotta och jag dammsög Stockholm på roliga strumpbyxor eller strumpor. Inte vanligt då men mycket förekommande nu! Vi var trendledande alltså!

Min käre far körde tunnelbana och han sa: ” Måste du alltid vara så extrem, Agneta? Jag ser dina brandgula (jo, man sa så då) ben direkt när jag kör in på en station!
Man sätter fokus på något annat än att gå ner sig för något som man inbillar sig inte duger!

När jag läste till lärare hade jag fördelen att få åka på studieresa till Kenya. Vi var två klasser som åkte iväg några upplevelserika veckor i december. Någon gång skriver jag kanske om det men nu vill jag bara säga det: I Kenya uppskattar man runda rumpor! Det var inte så mycket mitt ljusa hår eller något annat, det var rumpan som fick lastbilsflak fulla med karlar att vissla och bete sig långt innan bilen hade kört ifatt mig på den långa vägen från Nairobis centrum till stället vi bodde på. Jag blev väldigt generad för just då var jag den enda vita kvinnan som gick där ogenerat i en tunn trikåkjol som visade skinkornas rörelser… Det var ju så himla varmt! Jag fattade inte att jag signalerade något annat.

Och nu i dessa tider är det okej att ha stor rumpa! Man ser det överallt! Skönt för någon som gått omkring och haft komplex!  Härligt om det dessutom är okej med alla olika former; äpple som päron som bananer och brädor och kanelbullar och ja, vilken modell som helst! Frigör tanken från kroppstvånget! Vi har hört det förr men: DU DUGER SOM DU ÄR (fast du kan ju vara ren och hel och kanske lite piffig så där)!