Just nu svämmar medierna över av förfärliga nyheter. Världen är visst vacker, jo, faktiskt, men människor kan förutom att vara goda, varma och omtänksamma också döda i religionens namn och inte dra sig för att tjäna pengar på andra människors olycka, trycka ihop flyktingar på dåliga båtar, rent av kasta ej simkunniga och barn i havet! Och allt som de flyende människorna har gjort är att ge sig av för att försöka få ett bättre liv någon annanstans – och vem skulle inte det!?
Det är en tid när hat och motsättningar förmörkar tillvaron för många och vi…ja, vad kan man göra? Sprida glädje kanske, stoppa huvudet i sanden för att slippa, börja hjälpa till någonstans, vara allmänt snäll, bjuda en främling på mat, få andra att skratta och muntra upp den som deppar… visa något vackert på bloggen! Som bilden här ovan; visst är det fint – min svåger och svägerska i Budapest!
Här nedan högsommarträdgård…njutningstider som kanske får oss att glömma bekymmer en stund!
Det här är alltså andra inlägget med sånt jag tycker är vackert! Sånt som gör gott med oss människor!
Det är inte alltid bilden är vackert fotat, men innehållet är något vackert, t.ex två av mina barnbarn; systrarna, som nu är unga kvinnor, och som när de var små och bodde i Tjeckien. Längtan efter dem var enorm och lyckan när vi äntligen träffades var så stor så stor. Njut, du också, av bilderna en stund!
Vackra miljöer borta och hemma gör en mer harmonisk än man normalt tänker på! Tänk vad lyckligt lottade vi är som slipper gå på ökentorra gator med bombade hus och sönderslagen infrastruktur!
Man kan till och med ha en liten porlande springbrunn som fåglarna kan bada i i gullregnets månad.
Vårt pyttelilla arbetskök som jag gillar att experimentera och laga mat i gärna med yngsta barnbarnet!
Jag vill verkligen inte uppmana någon att stoppa huvudet i sanden men jag tror vi måste påminna varandra om att upptäcka det vackra och njuta av stunden. De sista bilderna här visar det viktigaste av allt gemenskap!
Vi hör ihop, människor ska vara tillsammans så att man också kan njuta av att vara ensam ibland och orka att engagera sig. Var och en på sitt sätt i stort som smått! Den här gången måste jag avsluta med att skicka varma och inga slentrianmässiga 😉 kramar till er som läser!/Agneta
Pensionär, nyss pensionär! 
22 april, 2015 kl. 4:33 e m
Häromdagen satt jag just och tänka dessa tunga tankar om hur fruktansvärt många människor i vår värld har det! Jag blir alldeles förtvivlad! Vad kan jag göra för alla dessa människor – inte så mycket känns det som. Jag avslutade mina dystra tankar med tanken att jag får börja i min närhet och vara en god medmänniska. Sen måste man absolut njuta av det lilla och vackra runt sig och alla vackra (inte i bemärkelsen bildsköna) människor i ens närhet!
Tack än en gång för kloka tankar!
Kram
22 april, 2015 kl. 7:39 e m
Man kan ju gå ner sig helt när man lyssnar på alla svåra och tunga nyheter utan att ha en en strategi för hur man kan balansera mot något positivt. Så här års väger trädgårdens fröjder tungt i den positiva vågskålen! Vem är bildskön? Jag känner ingen men en rasande massa vackra!
Kram vackra vännen!
23 april, 2015 kl. 8:24 f m
Jeg tror som du på det vigtige i at kunne se skønheden i livet og glæder mig over dine billeder – og allermest glad bliver jeg, når jeg ser billedet af det lille barn på morfars (?) bryst.
23 april, 2015 kl. 8:46 f m
Du har alldeles rätt angående bilden som inte är pinfärsk!
Vilken skön dag vi hade, Margit! Jag kallar det påfyllning… Tomatens hus får kanske bli nästa tankstation!
23 april, 2015 kl. 10:40 f m
Påfyllning, ja – eller oaser i tilværelsen. Det er en stor glæde. Åhja, gerne påfyldning på Tomatens Hus 🙂
23 april, 2015 kl. 3:23 e m
Wow! Jag bugar och tackar för detta fina, djupa inlägg som gav mig så mycket på olika plan. Jag håller med dig i dina tankebanor. :)Vilka fina bilder du lagt in. Hoppas många bloggvandrare hittar hit. Kram Bosse Medmänniska.
23 april, 2015 kl. 9:36 e m
Tack, den kommentaren gör mig riktigt glad! Jag har aldrig jättemånga läsare.. men det har ökat lite för varje månad under mitt första år som bloggare kan man nog säga. Jag skriver inga sökord men delar i Facebook (som jag tidigare absolut inte ville vara med i) och det gör att några kommenterar eller gillar där i stället för här.
Jag gillar att fota och ibland blir det bra.
Skickar kramar tillbaka från en medmänniska till en annan!