Så här års blommar mina kamelior i vår lilla vinterträdgård. Jag går ofta dit för att hämta något, fylla  vattenkannan men när kameliorna blommar måste jag stanna en extra stund. Automatiskt sätter jag på radion och så reser jag ut i världen på resor jag aldrig skulle kunna ha gjort i verkligheten! Men jag upptäcker också att jag hamnar i min imaginära gungstol igen. Jag tror att jag trivs i den där gungstolen och lyssnar samtidigt på radion medan pekfingret undersöker om krukorna har rätt fuktighet. Händerna plockar bort fula blad, någon kruka vrids och gamla krukor diskas.
Jag glömmer tid och rum och bara är…

Vi hade inte TV förrän pappa hade vunnit pengar på tipset i början av 60-talet men radion var väsentlig under hela min uppväxt. Jag minns när vi satt i det stora köket i Hökarängen i mitten av 50-talet och lyssnade på Lennart Hyland som programledare i Snurran. Jag var fem eller sex år och det var ett familjeprogram. Jag kan faktiskt fortfarande sjunga en bit av signaturlåten…
Runt, runt, runt…det snurrar, det snurrar… Det hörs väl att jag sjunger!?

Å, vad jag gillade Nicke Lilltroll och hans: Må så grankott allihop!
Är det någon mer än jag som minns de kluriga hälsningarna från granskogen? Jag känner mig lite som hundra år när jag skriver det här för medievärlden idag är helt annorlunda än när jag började lyssna på radion för sextio år sedan!

Fragment av mysiga  radiostunder kommer till mig. Mamma och jag sitter i lilla köket på Krukmakargatan och lyssnar spänt på radioteater eller en radiodeckare med flera avsnitt och spännande cliffhangers (fast det visste vi inte att det hette) som lämnade en spänd förväntan kvar hos oss. Nästa vecka…

Jag blev väldigt bekant med de där politikerna som satt länge i riksdag och regering Tage Erlander, Hedlund och Sträng. Jag kände igen deras röster och såg i tidningen hur de såg ut. Sven Stolpes intensiva röst åt sig in, det var mest gubbar. Lena Larsson röst gillade jag och beundrade hennes inredningsstil som jag sett i tidningar någonstans.
Vi hörde monotona rapporter om aktier på börsen och den lika trist sjörapporten i väntan på något annat värt att lyssna på. Jo, vi satt faktiskt och väntade. Jag ritade inredningar efter inspiration från Lena Larsson, min mellansyster sydde kläder och hattar för hand eftersom vi inte hade någon symaskin och mamma stoppade strumpor. Allt medan radio stod på.

Jag upptäckte legendarer som Barbro Alving, Bang, och andra genom att lyssna brett och stort och gärna! Sommarpratarna till exempel kunde både roa och oroa, det är ett program jag fortfarande njuter av att lyssna på. På sextiotalet var det också Radio Nord, piratradio från en båt på Östersjön, och sena kvällar Radio Luxemburg med den senaste popmusiken. På lördagarna satt jag i köket med Tio i Topp och sminkade mig. Sotsvart mascara och ljust läppstift – så skulle det vara!

Jag tror På minuten började på sextiotalet med Moltas Eriksson och Stig Järrel, inte så pratigt o tjafsigt som idag men lika roligt, tyckte vi. Humoristiska Mosebacke Monarki med underbara underfundiga skämt och fyndigheter…

En kväll kom jag hem från min kompis Lotta och när jag öppnade dörren hörde jag upprörda radioröster från mammas transistor. Det var släckt och mörkt och mamma bara hyssjade på mig: Schschsch!!!
Lägenheten var liten och hon sov i hallen men just den här kvällen låg hon påklädd i mörkret och hörde direktsända nyheter från Dallas. John Kennedy hade just blivit skjuten.

Lotta och jag skrev till ett ungdomsprogram en liten betraktelse över hur man kunde se olika människor som frukter; vindruvor är söta och hänger ihop i grupper, bananer kan vara lite sega i början med under ytan är de softa och medgörliga… Till vår förtjusning blev vår text uppläst och vi pös av stolthet.

Radion har alltid varit viktigare än TV för mig. Jag är alltså en riktig radiot, och att laga mat utan P1 är mördande trist. Då känner jag mig halv, en viktig ingrediens saknas! Min man älskar att höra musik strömma ut i huset och så fort vi sätter oss till bords byter vi från prat till musik. Då är det ju inte alltid radion utan Spotify eller musikanläggningen som susar i bakgrunden så man kan prata med varandra.
Att stå i vinterträdgården och lyssna på radion samtidigt som jag  håller på med sådder, sticklingsförökning och omplantering är, som sagt, lyckliga stunder. Jag lyssnar på dokumentärer, allt som har med litteratur och kultur att göra, nyheter, ja, faktiskt nästan alla typer av program och hänger med på vad som händer inom olika sfärer. Jag gillar att vara allmänbildad och hålla mig a jour.
Man kan nog säga att P1 är min rara trevliga sällskapshunds som får mig att mysa och skratta och samtidigt mitt universitet som bjuder mig kunskaper och insikt.
Lyssna på P1 hälsar radioten Agneta!