Pensionär, nyss pensionär!

Ja, men tiden går ju så fort!

Den imaginära gungstolen

10 kommentarer

Drar fram min imaginära gungstol då och då! Bläddrar i album eller rotar i lådor med gamla foton. På en av de där bilderna ser men tre flickor som är på sommarbete i Småland i mitten av femtiotalet. Jag sitter med pinniga ben och vita träskor och har min Gingerdocka i knät. Flickorna Nordensköld var också från Stockholm men bodde hos en gammal släkting nästgårds gamla skolan där jag bodde den sommaren.

Agneta o NordensköldJPG

”När jag var liten” så säger man och relaterar till sina minnen. Andra bilder dyker upp. Hur var det nu men pappa? Dök han från tio meter och blev av med sina yllebadbrallor när hans kropp klöv vattenytan och klädde av honom i ett enda elegant drag? Mamma satt på en filt med mig vid Flatenbadet i Stockholm eller var det syrran som var bebis då? Minnet flyter ihop lite för detta har andra bara berättat för mig men tänk att det fanns stickade badbrallor av ull! Vem det än var på filten med mamma så simmade pappa omkring där under vattnet och letade efter sina sjunkna blå yllebrallor. Han dröjde så länge att mamma hann bli riktigt orolig innan han hittat och ålat sig in i badbrallorna, utan att vara oanständig på något sätt, och sedan kommit upp till ytan igen med äran i behåll. Han hade ju dykt från 10 meter och då kan man ju inte komma upp och ta emot ovationerna alldeles naken!

Och hur var det med de grabbarna i Småland? Matade de verkligen en snok med snus så att den sprack? Jag var där och badade i Virboån den sommaren då jag var med min yngsta storasyster hos hennes sommarföräldrar. För mig blev det en magisk 50-talssommar med många minnen – men hur var det med snoken och snuset? Min röda cykel var med ända från Stockholm och jag fick själv cykla till ån och bada om jag ville. Jag var sju eller åtta år och ett självständigt barn så jag cyklade iväg i min blåvitrandiga klänning och badade i det lerbruna å-vattnet. Några pojkar såg snoken som simmade i vattnet och slängde upp den på land med hjälp av en käpp. Jag tyckte synd om snoken men höll mig lite på avstånd. Pojkarna var så upptagna med att hålla fast snoken hårt tryckt mot marken med en grenklyka att de glömde bort omgivningen. Jag var fascinerad av vad de höll på med och gick allt närmare men när jag såg hur de tryckte in något i snokens käft så drog jag mig undan lite. Jag hörde att de pratade om snus och ordet SPRICKA återkom. Jag hörde ”…nu börjar den spricka…” och då pinnande jag iväg på min röda cykel det snabbaste jag kunde. Ja, eller så stod jag kvar och tittade på för jag har några minnesbilder av en mörk ormkropp som fläktes upp så att ljust kött som vällde fram… eller skojar minnet och fantasin med mig? Jag är faktiskt inte säker på det där. Någonstans i mina gömmor finns i alla fall ett litet svartvitt foto där jag står vid ån med vått hår i en randig klänning, samma som på bilden här ovan, men varken pojkarna eller cykeln syns. Fotot kan förstås vara taget vid ett annat tillfälle! Det är så lätt att röra ihop allting efter så där snart 60 år. Men det är roligt att sitta i sin imaginära gungstol och minnas, eller hur?!

10 thoughts on “Den imaginära gungstolen

  1. Jag måste nog sitta väldigt länge i den där gungstolen för att förflytta mig bakåt i tiden, jag har så dåligt minne! Min bästa kompis genom hela skoltiden kunde berätta massor som vi gjort. Nu finns hon tyvärr inte längre och det kändes verkligen som om ett band bakåt i tiden gick av när hon dog.
    Du är dig så lik på bilden, ser precis lika ung ut idag!

  2. Det är tråkigt när banden klipps av! Fätsyår att det finns en saknad!
    Haha, som en sjuåring, det är väl ändå att ta i – men visst ser man att det är jag!

  3. Jag förstod det!

  4. ….jeg tror, jeg har sagt det før: jeg glæder mig til den dag, hvor du udgiver dine barndomserindringer i bogform – det er bare at gå i gang. Jeg ser tv-interviewet for mig i den debuterende forfatters arbejdsværelse, hvordan hun viser bordet, som hun skriver ved, og gyngestolen, som hun sætter sig i, når hun vil fremkalde flere billeder. Ja, det glæder jeg mig til 🙂

    • Margit, det är ju spännande det där du ser i ditt inre! Det är ju bara dumt att jag inte ser det!
      Du sa en gång att jag borde skriva om min barndom. Aj, aj, kapten det blir nog något mer så småning om! ☺

  5. Samma glada, nyfikna, pliriga ögon! Och samma nöjda leende! Härligt att se dig i den gamla bilden. Och Gingerdocka, det hade jag också en fast det hade jag glömt! Jag satte mig en gång för några år sedan och skrev ner sporadiska barndomsminnen, för det finns många luckor… Men det intressanta var att medan jag skrev om ett minne dök andra upp, som jag inte visste att jag mindes…!! Hade tänkt fortsätta vid ett annat tillfälle, för det var så roligt, men så mycket annat kom i vägen. Men nu blev jag påmind, tack vare ditt inlägg, så kanske det blir av endera dagen.

    • Det ÄR konstigt det där med minnen för som du säger de finns i lager på lager inom oss. Du måste fortsätta skriva lite då och då när andan faller på. Det blir så roligt för barnen och barnbarnen att läsa!
      Det jag vill förmedla här är också osäkerheten när det gäller minnen. Vad är sant och vad totar skallen ihop i efterhand…men spännande är det!
      Det är roligt att du tycker jag är mig lik! Jag ser det själv faktiskt.

  6. Jag ”spikade” dig direkt på fotot. Ibland sätter jag mig i min mormors gamla gungstol och gör liknande nostalgiska resor. Mest saknar jag min mamma vid dessa tillfällen. Hon skulle kunna fylla igen luckor från tiden innan jag själv fanns. Jag försöker se scenerna du berättar om framför mig. Din pappa måste fått panik. 🙂 Snokstoryn lät läbbig. Busungar. Helgkram Bosse

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s