Jag skyndade mig gatan fram och plötsligt kutade en liten gumma upp jämte mig! Jag såg henne först skymta förbi i skyltfönstrets spegling. Hastigt hann hon ifatt mig någonstans ifrån och inte vet jag varifrån hon kom. Hon kutade för benen var verkligen snabba, precis som mina, men hon kutade också på ett annat sätt för ryggen var böjd och hela överkroppen framåtlutad.
Hon såg så gammal ut! Jag tvärbromsade och stirrade på den lilla kvinnan i fönstret – det var ju JAG!
Förvirrad och lite förskräckt! Vad hade plötsligt hänt?
Men, nej, det hände inte plötsligt men min varseblivning kom som ett slag. Vart hade min hållning tagit vägen? Så nu försöker jag tänka på att någon lyfter mig varsamt i håret men rakt upp. Rakt upp så att kroppen rätas ut och hållningen blir bättre…jag får inte glömma bort det bara. Så länge benen pinnar på och huvudet hålls högt så…
På natten efteråt tänkte jag: I morgon måste jag återuppta min träning! I morgon ska jag börja något nytt, absolut, det ska jag!
Man är ingen rosenknopp längre!
Jag tror inte jag är ensam om den här typen av upplevelser men den var omvälvande!
Pensionär, nyss pensionär! 
3 november, 2014 kl. 8:42 e m
Inte tycker jag att du ser ut som en gammal gumma inte!!!!!!! Men jag kan få samma upplevelse när jag tidiga morgnar får syn på spegeln! Så gammal är jag ju inte inuti! Och jag är så väldigt lik min mor…………
3 november, 2014 kl. 9:10 e m
Det är något fint med både gummor och tanter. Jag tycker att vi ska bära våra år med stolthet!
3 november, 2014 kl. 9:32 e m
Men Karin, jag såg gumman i mig! Hon som liksom är i vardande. Kroppens hållning och allt annan åldersförändring sker ganska långsamt så man följer snällt med i förändringarna. Här såg jag plötsligt något som blev tydligt för mig!
Rynkorna och annat häng bryr jag mig inte om!
Ja, låt oss skippa tjej-ordet. Jag tycker det är lite löjligt att man går ut med tjejerna. (Nej, klart vi ska gå ut med vänner, arbetskompisar osv – trist vore det väl annars)?! Kvinnor är också ett fint ord. Vänner…
4 november, 2014 kl. 7:49 f m
Neej…inte är du ensam om upplevelserna. Vet inte hur många ggr om dagen jag kommenderar mig själv att räta på ryggen, inte minst när jag sitter vid datorn. Nästa steg är väl att jag börjar prata högt för mig själv, kanske gör jag det redan utan att notera det…
Men tänk så mycket klokskap vi samlat på oss under alla år, den vill vi inte vara utan!
Hälsningar
/Gunilla
4 november, 2014 kl. 8:43 e m
Visst, Gunilla, vi får förvalta klokskapen på ett klyftigt sätt – så blir det väl någon reda med den där kroppen fast ryggen eller någon annan kroppsdel bråkar och kroppen långsamt förändras .
6 november, 2014 kl. 4:48 e m
Haha, ja, du Agneta, den der lille gumma springer også rundt på disse kanter, her findes hun i en noget magrere udgave, – det er, som om hun bliver mere og mere til en lang tynd pind med årene. Jaja, men det hindrer ikke, at hun også er krumryggget, så snart hun tror sig uset. Så bliver hun sat til at gøre yoga-øvelser, så kan hun lære det, kan hun.
Jeg kan ikke på nogen måde sige, at aldersforandringerne vækker glæde, ikke det mindste. Men acceptere kan man jo ligeså godt forsøge – har vi nogen alternativer? Dolly Parton, måske?
Ja, og lidt galgenhumor – det giver også smilerynker, som dog trods alt er bedre ende bitre, nedadtrukne mungipor!
Og så bliver jeg altså nødt til at sige, at jeg synes, du ser enormt sød ud!
7 november, 2014 kl. 1:10 e m
Margit, du är själv söt! Nu förstår vi varför männen faller som käglor när vi promenerar på Köpenhamns eller Lunds gator! Så jag har undrat!
7 november, 2014 kl. 11:44 f m
Jag har varit med om samma sak, för flera år sen, fast där handlade det mer om klädseln. Det dök upp en människa i en otroligt missklädsam kjol som gick till halva vaden… Jag gjorde mig av med kjolen när jag kom hem och bestämde mig för att halvlånga vida kjolar passar inte på mig!
Har även lite chockat konstaterat att man ser inte ut som 30 längre… när nån tar en bild på en och man inte hinner hissa upp ansiktet utan allt ser trött ut.
7 november, 2014 kl. 1:17 e m
Ha, ha, Lotta! Det där känner alla igen, tror jag, plötsligt ser man nåt ur ett nytt perspektiv o det man ser är förskräckande.
En Anna på Trädgårdsforum påstår att hennes kamera måste bytas ut mot en ny med bättre teknik för att den gamla tar så konstiga bilder nu mer!
Men du skrev så bra att vi ska bära åldern med stolthet! Jag försöker men skulle vilja ha hållningen kvar…
8 november, 2014 kl. 4:56 e m
….bild! Ja, så må jeg berette en liten anekdot fra det virkelige liv:
I Danmark kræves der lægeattset for at kunne bevare kørekortet ved de fyldte 70 år, For ikke så længe siden fik jeg endelig bestilt tid hos lægen, for at få denne erklæring på, at jeg trodes den høje alder – 70 – stadig kunne tillades at køre bil.
Til det ærinde skulle medbringes pasfoto samt 500. kr.
Foto først – en formue, og et frygteligt nøgternt vidnesbyrd om den fysiske alder. Hjælp!
Nå, men lægen ventede, så jeg fortsatte, men til alt held havde sekretæren kludret og givet mig en tid ugen efter.
Så jeg besluttede, at forsøge at få et mere flatterende portræt.
Jeg lagde et godt lag aftenmakeup (egentlig ikke meget, normalt anvender jeg næsten ingen makeup), friserede mig omhyggeligt og gik ind til en (anden!) fotograf.
Bedre foto. Så lidt fremmed, men ret ok. ud, syntes jeg.
Men da jeg viste min mand fotografierne sagde han: hvem er det?!!!!!!!!!
Og da jeg sagde: det er da mig! sagde han: HVORDAN HAR DU GJORT DET?!!!!!!!
9 november, 2014 kl. 5:57 f m
Ha, ha! Ho,ho! Tack,för att du berättade. Den är fin och visar …. så bra hur vi fungerar! Och tänk på alla bilder som snurrar runt i pressen med onaturligt släta ansikten! Fast jag får för mig att det är mer normalt idag att bli porträtterad o återgiven utan retuschering.
Men lite normal aftonsminkning kan ju pigga upp!