Pensionär, nyss pensionär!

Ja, men tiden går ju så fort!

Barnbarnens och barnbarnsbarnens framtid!

9 kommentarer

Idag har jag fem alldeles väldigt fina barnbarn och ett barnbarnsbarn på väg och är ändå inte lastgammal! Det är en rikedom och en glädje som är svår att förklara för den som ännu inte har haft eller kan få dela den känslan. Även om jag är medveten om  vad som sätter punkt för livet så tänker jag ljust, för det mesta ljust, när jag tänker på de kommande åren. Rädd för den allra sista skrumpnande delen av livet är jag nog men inte själva döden, dock detta; den känns så långt borta och avlägsen ännu. Frågor om framtiden ännu längre bort är annorlunda. De handlar om hur livet kommer att gestaltas för just barnbarnen och barnbarnsbarnen. Deras barn, de som kommer där efter känns ännu mycket avlägsna.

Jag lever mycket i nuet och kan glömma att jag är mamma, farmor och mormor för stunden – men bara för stunden. Det har sina fördelar att leva  nu och här. Vilka nackdelarna är kan vem som helst tänka ut men fördelarna… att vara närvarande i nuet ger en stark livskänsla. Det här har jag blivit allt bättre på. Det var nog lite annat när jag var yngre men nu med vuxna barn och när mitt äldsta barnbarn väntar sitt första barn och när jag leker med mitt yngsta barnbarn, som är sex år, så väcks ofta tankar om deras framtid och kommande liv.

En sak som oroar är orättvisorna i samhället och i världen. En utjämning av levnadsvillkoren är oundvikligt den viktigaste frågan för att att undvika sociala katastrofer och urartade liv.  Grogrunden för hat och missnöje finns i fattiga länder, förtryckta områden och våra segregerade områden och leder oundvikligen till motsättningar istället för utveckling. Detta är en ofantligt stor fråga där mat, vatten, utbildning för alla och sjukvård överallt måste komma i främsta  rummet. Kan vi verkligen bara tänka på oss själva? Jag tror inte det.

Av en händelse halkade jag in på Ann Lundbergs TV-program Landgång då hon besökte ett fartyg,  African Mercy, där  välgörenhet drev rörelsen och sjukhuspersonal tog emot barn med gomspalt, människor som led av synskador, tumörsjuka  i vad, för mig, verkade en enda röra MEN vilka människomöten det blev. Jag blir lycklig när jag hör och ser gott som händer på platser jag inte ens visste fanns. Svenskar brukar vara bra på att ge av sitt överflöd vid katastrofer och även till vardags. Min man och jag har ett fadderbarn genom organisationen Plan och jag vet många andra som har fadderbarn och också ger till olika hjälporganisationer som Läkare utan gränser och Rädda Barnen.

Det ÄR svårt att överblicka framtiden och det är svårt att forska om framtiden men personligen tror jag att vi måste ställa in oss och kommande generation på att leva enklare och mer naturnära. Vi behöver inte allt vi har utan skulle klara oss med färre saker, enklare standard – och jag menar inte att vi ska gå tillbaka till stampat jordgolv. På våra breddgrader måste vi ha möjligheter att skydda oss mot regn, vind och kyla så klart…

Läste Viveka Ljungströms krönika i senaste Allt om Trädgård och hon uppmanade alla att läsa före detta generaldirektören för Kemikalieinspektionen Ethel Forsbergs bok ‘Makt plast gift och våra barn’ (Sarstad 2014).  I krönikan berättar Vivecka L att boken inte är en larmrapport men ”…en väckarklocka för oss alla som då och då faller ner i drömmen om att världen är god och bra och att det finns goda krafter som ser till att det onda inte vinner. För så är det inte. Inte om vi inte ifrågasätter och lär oss nytt. Vi måste vakna medborgare och konsumenter. Vi har ansvar.” Sedan återberättas lite om vad Ethel Forsbergs bok handlar om och jag känner att det där måste man nog ta del av. Varför vill kemikalieindustrin inte gärna berätta vad deras produkter innehåller? Det som döljs är det något skumt med.

Alla som hörde talas om eller läste Rachel Carsons ‘Tyst vår’ i början av 60-talet minns hur hon beskrev följderna av bl a DDT-användningen och dess förödande konsekvenser. Fåglarna skulle tystna.  Hemska tanke! Nånting hände i omvärlden, folk läste och förbannade och DDT blev faktiskt förbjudet!

Vi kan fortfarande höra och se fåglar idag! Tack och lov!

Vi måste bli duktigare på att ta reda på följder av allt vi gör, få stopp på förpackningshysterin ÄVEN om det påverkar den mycket omfattande förpackningsindustrins framtid. Man vill inte veta om all plast som flyter runt i våra hav men vi MÅSTE veta och propagera, agera och kräva sakernas förändring! Hur ska man kunna göra något om man stoppar huvudet i sanden?

Människan är uppfinningsrik och fyndig men man kanske inte bara ska lita på de goda krafterna om man vill att framtiden ska vara ljus även för barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Ta reda på sakers tillstånd, alltså skaffa kunskap och verka i tid, i en för våra efterkommandens bästa riktning…

Vi borde inte ha tid för terrorbalans och religionskrig vi borde bara ha tid för att ta hand om framtiden tillsammans!

9 thoughts on “Barnbarnens och barnbarnsbarnens framtid!

  1. Oj, det var många kloka tankar på en gång! Jag måste säga att jag blir lite deprimerad när jag tänker på vår framtid för tyvärr tror jag inte på att vi kommer att tänka så mycket mer på våra med människor. Vår värld och även vårt närmare samhälle är så självcentrerat! Jag VILL tro på människans inneboende godhet men jag har svårt att se den överallt!
    När det gäller miljön får man ju dra sitt strå till stacken men det är ju även där så att de som verkligen kan dra stora lass inte gör det!
    Usch, vad jag blev negativ nu!
    Kram Karin

  2. Nej, bli inte deprimerad! Det hjälper inte mot något och det var verkligen inte mitt önskemål när jag skrev. Jag var bara så laddad. På natten sen gick jag upp efter ett par timmars sömn och kröp ner i sängen med min padda och såg på SVT Play när Ethel blev intervjuad i ett program om hennes bok. Det var väldigt bra och intressant.
    Visst har du rätt i att alla inte gör vad de kan. Kvinnor är ofta duktigare än män, små miljömedvetna grupper här och där kan ändå växa sig starka. Titta på vad som hände med DDT!
    Jag beskriver inte riktigt vad jag tror kommer att hända jag vill ju berätta om en slags vision…som skulle kunna föra civilisationen i en annan riktning! Nu blir det bara mer och mer elände i världen om man tänker på krigsfaror som lurar runt om. Människan är ju inte bara fyndig,, som jag skrev, utan också maktgalen och är då beredd att mörda för sakens skull. Jag måste nog ändå välja att tro att det straffar sig och att de positiva krafterna är starkast till slut.
    Man tänker mycket och det är skönt att prata/skriva av sig så gott det nu går.

    • Jag är inte fullt så trött idag och därmed inte riktigt lika negativ. Trots det känner jag ändå oro för framtiden och då tänker jag utifrån hela världscivilisationen. Det finns så mycket ondska! Ibland får man gå ner till det lilla perspektivet och känna sig nöjd med vad man själv gör och att man omger sig med människor som ger kraft!

  3. Det lilla perspektivet duger allt riktigt långt! Vi är ju så lyckligt lottade som bor här i vårt land och är födda med demokratiska värden i kappsäcken och nästan en silversked i munnen… för allt beror ju på vad man jämför med.
    Och så har vi vår vävstuga och gemenskapen där och våra månadsträffar på stickcaféet. Ja, det duger långt!

  4. Ja, det er nok vigtigt ikke bare at føle, at man er lille og afmægtig. Lad os i det mindste give vore små bidrag – og prøve at minde hinanden om alt det, vi trods alt kan bidrage med.

  5. Ja, just så, vi lämnar alla våra bidrag till den krets vi lever i! Vad är det det gamla ordspråket säger om alla små bäckar som blir en stor å… Vi kan ju inte uträtta underverk allihop.
    Jag har nu blivit morfarsmor. En tös. Mitt barnbarn J har fått sitt första barn och vi undrade vad jag skulle kallas. Gammelfarmor var ett förslag men jag är ju mitt barnbarns farmor inte det nya lilla knytets. Min dotter föreslog morfarsmor, ja för morfar till barnet är ju min son och jag är hans mor. Logiskt och så får det nog bli! Det låter trevligt morfarsmor — och gammalt!

  6. Åh, men tillykke – morfarsmor. Jeg bliver helt imponeret, hvor ærværdigt det lyder, og tænk at have en søn, der er morfar!
    Men hvilken ung ”oldemor” (som det hedder på dansk) du bliver. Mit yngste barnebarn er ikke fyldt et år endnu. Og det ældste på 3½ fortæller, at hendes oldemor kan tage sine tænder ud af munden, hvad siger du så, kan du måske det, hvad?

    • Nej, det kan jag inte! Jag drömmer däremot mardrömmar där tänderna sitter så löst att jag kan spotta ut dem.
      Jag undrar vad man kan för rabatter på tåget för som vanlig pensionär är de dåliga…
      Du får väl be dina små att skynda lite så du hinner med!

    • Nej, det kan jag inte! Jag drömmer däremot mardrömmar där tänderna sitter så löst att jag kan spotta ut dem.
      Jag undrar vad man kan få för rabatter på tåget för som vanlig pensionär är de dåliga…
      Du får väl be dina små att skynda lite så du hinner med!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s