Pensionär, nyss pensionär!

Ja, men tiden går ju så fort!

Varannan dag

6 kommentarer

Kj+Agn IHär är ett foto på min vän Kjerstin och mig från augusti 2002. På bilden sitter vi på knä på golvet hemma hos Kjerstin och tittar på bilderna som vi har tecknat varannan dag så att vi gemensamt har täckt ett helt år. Från en sommar till nästa sommar. Det var den bilden jag hittade när jag satt i min imaginära gungstol en regnig och blåsig förmiddag och letade minnen bland gamla bilder. Då kom hela händelseförloppet fram och jag hörde av mig till min vän och fick hennes tillåtelse att berätta om vårt projekt ‘Varannan dag’.
Jag började med den första bilden den första augusti 2001. Situationen var sådan att vi båda, som bodde på 50 mils avstånd från varandra, gick igenom en kris på var sitt håll. Jag själv hade hamnat i utmattningsdepression och jag skulle snart börja jobba igen efter en lång sjukskrivning. Då kom jag på att dra in Kjerstin i en idé som jag hade fått. Det handlade om att göra enkla ”porträtt” av hur vi mådde varannan dag. Jag ringde och förberedde mig för att hon skulle säga nej men till min glädje sa hon ja. Vi bestämde måttet 13×13 cm och att vi inte skulle måla i olja precis utan vara flyhänta men ärliga med bilderna. Däremot skulle vi inte visa varandra vad vi hade gjort utan titta först när projektet var genomfört.

Nu sitter vi där på knä och många känslor far genom oss och vi visar, pekar och förklarar. Våra män håller sig lite avvaktande och låter oss samtala. En massa bilder har det blivit under året och vi pratar lågmält om hur och varför en del bilder blev precis så som de blev. Kjestin har knutit ihop en del av sina bilder med linjer från den ena teckningen till den andra. Jag ser hur dåligt hon har mått under året men inte bara det. Det finns andra som visar en smula glädje och hopp. Jag tycker att hennes bilder är konstnärliga och intressanta och hon säger : – Varför kom jag inte på en sån idé? och så pekar hon på något jag själv inte är nöjd med. Jag använde inte bara vitt papper att rita på utan tog olika bakgrunder som kunde förmedla något av hur jag mådde och hade det. Min första bild har jag ritat på en textsida ur min bok som jag hade skrivit på i tio år till och från. Anteckningen från dagen är: ” Mitt skrivande har gått i stå och på kvällen trista telefonsamtal.” Bilden talar för sig!SONY DSC Nästa bild är betydligt gladare från några dagar senare. Hade planerat o lagat mat till gäster. Anteckningarna: ”Mycket mattankar men det blev stjälkselleri med mandelsmör, citronpeppar och rosenbröd, laxpasta, spenat med gorgonzolasås, vitvinssabayonne med färska frukter, trevlig kväll på verandan.” SONY DSCIbland försökte jag visa hur samma dag kunde kännas svajig. Jag oroade mig mycket för arbetet som hade börjat. Citat: ”Kände mig som en ballong som lättade under dagen men sen gick luften ur ganska rejält.”

SONY DSC

Ibland kom någon dag med mycket glädje: ”Det svänger rejält. Kul och inspirerande och idéer som trängs och vill ut.”SONY DSC Den bilden är gjord på en bild klippt ur ett magasin.

Tillbaka de där dagarna när Kjerstin och jag ser våra bilder ihop. Vi pratar och låter bilderna ligga till sig, flyttar dem lite i andra grupperingar än varannan dag ett helt år… så efter ett par dagar är det dags för hemfärd. Jag tar mina bilder med mig och vagt säger vi att vi borde kanske göra något av projektet fast det hade ju varit bara för oss. Ingen av oss har riktigt kraften att ta tag och kanske egentligen inte lusten heller.
Idag känner Kjerstin att det var bra för henne att delta i ett sammanhang men att göra bilderna inte betydde något för att må bättre. Så var det nog för mig också men jag har skrivit några gånger att jag tänkte bra just när jag gjorde bilden.
Så blev det som det blev. Mina bilder har legat nerpackade i en låda tillsammans med de korta anteckningar som jag gjorde i samband med varje bild och Kjerstin, ja, hon eldade upp sina.

6 thoughts on “Varannan dag

  1. Att göra bilder över sitt mående och sedan elda upp dem kan vara en väg mot tillfrisknande…

  2. Det finns verkligen olika vägar för att må bättre. Den här betydde säkert mycket för er båda. En intressant väg, tycker jag.

    • Javisst, Kjerstin, för dig var det ju ett bra sätt och nu slipper du se de där bilderna! Jag funderar på i vilket skede du eldade upp dem. Mina har ju legat i en låda och där har de legat i alla år. Vi gör olika men så bra det har blivit för oss!

    • Jag tycker att det är bra att tala om olika sätt att försöka genomleva och överleva olika kriser i livet. Jag tror att promender, träning, meditation, trädgårdsarbete osv betyder massor men det viktigaste är att ge sig TID och ännu mera tid. Jag hade ju alldeles för bråttom att återgå till arbetet igen så jag fick ju ett riktigt bakslag första hösten jag arbetade.

  3. Känns inte alls bra att jag nog inte fattade hur dåligt ni mådde – jo kanske Kjerstin, men att jag inte kunde vara till någon hjälp.

    • Det här vet du redan, Lotta, men jag är ju lite förnumstig…
      Det är inte alltid så lätt att förstå hur illa det är för en vän eller närstående. På något sätt mörkar(!) man sina depressiva tankar och bekymmer för att det är jobbigt att prata om dem – fast det är just det som behövs. Man vill inte vara någon till last!
      Kanske är det så att vi generellt sett är öppnare nu med att erkänna, även för oss själva, att vi mår dåligt. Vi behöver inte hela tiden vara duktiga flickor längre och det är så skönt så!.
      Jag vet att jag inte berättade alla mina bekymmer för psykologen (som arbetsgivaren betalade) och det var naturligtvis dumt om hon skulle kunna hjälpa mig. Det var i alla fall skönt att bara få prata och gråta ut hos ett proffs!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s