Pensionär, nyss pensionär!

Om livet som nybliven pensionär!

Trädgården (5) misstag och planteringsiver (första)!

24 kommentarer

Ni som har följt bloggen vet att jag tidigare har beskrivit hur vi tursamt hamnade här på en kulle med Östersjön i horisonten och ett böljande landskap med Romeleåsen åt norr. Jag berättade hur en utmattningsdepression och en bok om rosor, i kombination med en längtan efter att skapa, fick mig att överhuvudtaget tänka på trädgård och att verkligen upptäcka vår egen trädgård. Jag såg möjligheter.
Mina första försök var ganska trevande, ja, rent av både famlande och fumliga. Men jag är bra på att fantisera och jag visste (i alla fall fläckvis) hur jag ville ha det och hur jag skulle gå till väga (trodde jag).
Visionen var att skapa en vackert blommande oas med många gammaldags och rotäkta rosor där fåglar och fjärilar trivdes. Engelsk cottage-stil kanske med växter som vävde ihop underbart romantiskt. Paletten var ju inte alldeles tom eftersom någon brukat trädgården sedan huset byggdes på 1920-talet. En riktigt stor ormhassel var det bästa och raderna av planerade granar på en del av tomten var det sämsta. Där emellan fanns det redan en del träd och buskar samt några röda rosor.
Man ska ju alltid göra sina egna misstag och lära sig av dem men somliga misstag kan vara ganska fatala; som att ta bort vindskyddande buskar när man bor på en kulle vid kusten. Man måste uppleva alla årstider på ett nytt ställe för att förstå platsen. I maj kan det ju se så här underbart ut när rapsen blommar:
Utsikt mot rapsfält
I februari när vinden drar med sig snö till skånsk snöstrorm kan det se ut så här:SAMSUNG DIGITAL CAMERA Vi tog helt sonika bort en mängd buskar för att jag tyckte att de bara var fula och stickiga och trodde att trädgården skulle bli finare utan dem. I alla år därefter har jag ångrat tilltaget. Jag vet inte hur många buskar vi tog bort och vill inte tänka på det ekonomiskt heller (buskarnas pris x tiden de fått växa sig stora)…
Och jag hade ju missat något annat väsentligt; buskarnas röda vackra bladverk och jag hade inte heller sett de söta ljusgula blommorna. Vi fattade helt enkelt inte det viktiga med att buskarna var stora och täta, helt perfekta för att sila vinden även på vintern, speciellt som de var planterade innanför en yttre rad med popplar och glesare buskar. Det blev helt klart dragigare och mer inbjudande för snön. Varsågod alla isande vindar och snödrev, kom in i vår trädgård!
Jag skriver om min miss med berberisbuskarna i ett ”Pladder” så här:
Berberisen pockar på uppmärksamhet Vi sparade en buske och ytterligare en har skjutit upp ur marken så nu har vi två men de förslår ingenting mot den här östliga vintervinden.SAMSUNG DIGITAL CAMERA För att man ska förstå vad snö betyder här i det öppna landskapet jämfört med snö längre uppåt landet måste man ha upplevt skånsk vinter. Här blir det snökaos även vid mindre snömängder på grund av att vinden driver ihop snön. Titta på den här bilden som visar hur snön från öster har lagt sig i drivor. Här krossar den rosen Mozart som precis nåt verandataket: SAMSUNG DIGITAL CAMERA

När jag väl hade upptäckt vilka möjligheter trädgården erbjöd mig så började det hända saker. Det som satte in var växtbegäret, roslängtan, blomsjukan, nyplanteringsglädjen och det var det som drev mig framåt. Jag gjorde en massa nybörjarfel. Jag valde inte växter efter platsen utan bara efter hur jag tyckte att de såg ut; vackert, sött och spännande skulle de vara. Jag tänkte inte så mycket på att olika växter önskar olika miljöer. Växter dör om de inte trivs! Eller så förtvinar de långsamt och lever i skuggan av sitt rätta jag. Alla växter trivs absolut inte i styv lera. Jorden här består allra mest av lera blandat med en del kalksten. Det finns plus och minus med det.

Jag besökte plantskolor, läste, tittade i andras trädgårdar och då upptäckte jag en massa härliga växter som jag ville ha. Jag skaffade en hel del växter och planterade i små grupper i ytterkanterna på den stora gräsytan. Jag köpte, fick och kunde till och med byta mig till några plantor och så uppstod min första planteringskö. Hjälp, var skulle jag plantera allt? Ibland fick jag till en asylrabatt där växterna fick stå och vänta tills den riktiga rabatten var uppgrävd och klar…så de nya plantorna kunde flytta in på riktigt. Varje gång jag behövde en ny rabatt var jag tvungen att be min man gräva. Mina armar lyfte spaden och så klang det till och tog tvärstopp. Väl grävt en gång kunde jag ta vid och gräva om och jordförbättra. Asylen blev min räddning, jag ordnade det med pallkragar.
Jag vet att jag inte är ensam om att ständigt ha kö och inte heller om att springa omkring med galen blick och leta plats för de där två, tre senast införskaffade älsklingarna som bara ber om att få komma ner i jorden. Vissa har fått vänta i asylen i ett par år innan de har fått komma i jord på ett riktigt ställe.
Här kanske? eller här…men om jag flyttar den dit så kan jag få ner de här två där borta om jag tar bort den höga och flyttar längre bak eller…
Principen borde vara; tänk ut var rabatten ska vara, gör i ordning platsen, gräv, jordförbättra och skaffa plantorna först när rabatten är formad och klar. Plantera efter en färg-, form- och höjdplan och håll dig till den! SAMSUNG DIGITAL CAMERABilden visar en plats som bara var gräs/ogräs från början. Här gjorde vi gångar med grus en stenlagd del och rabatt med springbrunn.

Rena tokerier är det att ta in invasiva växter i rabatter om man inte håller efter dem. Det kan vara mycket vackra och fina växter men de vet inte hut, håller sig inte på sin plats utan brer ut sig som om de vill äga hela världen. När min trädgårdslust nyss var väckt fick jag en växt som kallas för fattigmansbambu. Jag tyckte den var väldigt snygg och planterade den i en nyuppgrävd rabatt i ett hörn av den då stooora gräsmattan. Sedan läste jag på AoT Trädgårdsforum och på google att växten var ett slide och att den i princip kunde få ett sånt rotsystem att den lyfte hus eller i alla fall lite åt det hållet. Det var katastrofberättelser även från England och själv såg jag snart enorma snår av den i t.ex. Sandskogen i Ystad. Jag utmanade ödet i ett par säsonger och sen grävde jag bort slidet. Jag tror att det var ett parkslide men hittar ingen bild på det vackra eländet så jag kan inte kontrollera. Jag tog bort allt, trodde jag i alla fall. Fortfarande (många år senare) kan de speciella bladen titta upp. Det betyder att någonstans där nere håller den på med underjordisk verksamhet.
I nästa avsnitt om misstag (för det finns ju flera feltänk i mitt trädgårdsliv) kommer jag bl a att visa bilder på vackra men invasiva växter. Sen måste jag… tänka om det här var en bra idé.
Om du inte har somnat ännu så får du gärna kommentera!

24 thoughts on “Trädgården (5) misstag och planteringsiver (första)!

  1. Go´morron Agneta!

    Det du beskriver så fint är erfarenheter som delas av många trädgårdsälskare. I början är man så glad över varje planta som någon vänlig själ vill dela med sig av men som alldeles för ofta är ett problem i givarens trädgård och som snabbt blir ett bekymmer i den egna trädgården. Man lär sig…jag tar aldrig mera emot växter om jag inte vet exakt vad det är för invasiva växter kan skapa större problem än ogräs.

    …och jag delar din slutsats om planteringsköer, det blir aldrig bra att pressa ner växter bara för att det råkar finnas ett litet utrymme just där. Dessutom är det så mycket lättare att se vilka växter som passar i en plantering när rabatten är fix och färdig.

    Ha det gott!

    Gunilla

  2. Härlig läsning Agneta! Jag känner igen mig själv från den tiden jag började med trädgård. Jösses, vilka underligheter man gjorde! Mycket lärde man sig under årens gång.

  3. Jag är tyvärr inte så konsekvent som jag skulle vilja vara! Jag har dock bättrat mig och tar emot växter mer sparsamt och köper mer selektivt. Röran i rabatterna är ett stort problem och höjderna eftersom växterna inte bryr sig om hur höga de ”ska bli” utan ofta växer flera dm till.
    Tack, Gunilla, så glad jag blev att du skrev!

  4. Känner också igen allt detta, tänk att vi alla gör samma misstag.
    Just nu känner jag att jag skulle behöva göra om varenda rabatt och rensa betydligt bättre än jag gjorde från början. Här är ju dom ständiga problemen kirskål och knölklocka. Och så skulle jag behöva ta bort höstastrar som sprider sig för mycket, såpnejlika som försöker sticka upp här och där och det värsta: Rosor som inte längre är vad jag köpte dom som (har släppt upp för mycket rotskott) men som är ett helvete att få upp rötterna.
    Så har jag gjort det fatala misstaget att plantera ett par vackra rosor på ett ställe jag aldrig går förbi! Nej, jag är verkligen ingen rosmänniska! Där står dom och blommar så glatt till möjligen grannarnas glädje. När du kommer, Agneta, så får du hjälpa mig att hitta en bra plats för flytt. Fast den jag funderar på är förstås proppfull av växter som helt okontrollerat brer ut sig, ingen ordning alls…

  5. Kära Agneta, så väl man känner igen sig! Själv är jag ganska mycket kvar i den där entusiastiska fasen, trots att jag både haft trädgård och kolonilott under många år. Det blir fortfarande fel växt på fel plats ibland. Det får vara så, har jag bestämt! Jag mår så gott av det där fantiserandet om hur det ska bli, och det är ok om jag får flytta en växt ibland. Att gräva i jorden hemma är heller inget tungt arbete. Men här på Gotland är det mer sten än jord! Vi grävde i förra veckan gropar till fem nya rosor, 50 cm djupa och samma diameter. Vilket slit! Det var spett som gällde. Resultatet blev dock alldeles strålande och rosorna visar redan att de trivs!

  6. Oj, blev nåot tokigt… Hihi, här kommer svar till dig, Lotta! Klart vi ska hitta platser till de felplanterade rosorna. Jag kanske ser din trädgård med nya ögon!
    Vi kan kalla våra överväxta trädgårdar för mogna så låter det så bra, så bra.

  7. Gilla! 🙂
    Man kan inte trycka gilla utan att logga på. Så nu skriver jag det här istället (när jag väl hittade kommentarsplatsen)

    • Du är den förste som har gillat och det är klart att du sk göra det på ditt sätt!
      Nä, jag var först för jag råkade trycka på gillaknappen av misstag och då kom en kommentar till mig från WordPress att jag var extremt självgod eller något i den stilen. Rodnade fast jag hade gjort det av misstag!

  8. Vad jättetrevligt du skriver Agneta! Jag är glad att jag tog mig tid att läsa fastän jag nästan alltid avstår när det är så långa texter.

  9. Hej igen Agneta!

    Apropå konstigheter i trädgården….din text väckte minnen till liv. Ibland räcker det inte med att göra misstag och dra lärdom av det. Jag kommer ihåg i början av mitt trädgårdsliv när någon växt uppförde sig alldeles för dominant, jag grävde upp den, delade plantan och planterade ut den på flera ställen. Undrar hur jag tänkte då???

  10. Haha, det skulle jag vilja veta. Kanske vile du bara ha en mindre planta men hade inte hjärta att göra dig av med de som blev över.
    Det är bra att kunna skratta åt sig själv!

  11. Samtidigt som jag förstår att det blir besvärligt när man gör misstag så känner man ändå glädjen över ”trädgårderandet” i ditt inlägg. Det är ju ändå det där som är så skojigt med trädgård. Lusten att ha en ny växt i sin ägo och att få den att bli fin tillsammans med de växter man redan har. Sedan går ju växter att flytta så det blir oftast bra till slut. Jag har i alla fall kommit så långt att jag klarar av att ta bort vissa växter som är för invasiva eller som jag bara känner att de inte längre passar in. Man lär sig massor under vägens gång med den här hobbyn.

    • Jaaa, visst har jag glädjen kvar och fortsätter att göra nya misstag! Själva längtan och tänket är väl så viktigt som att också göra det sedan.
      Roligt att du skrev ett inlägg om inte förr så ses vi i oktober, Helena.

  12. Så bra du beskriver trädgårderandets vedermödor och årstidernas växlingar. Lätt att glömma efter en sådan här sommar. Få saker har jag väl gjort där jag börjat på en så ”låg” nivå och lärt mig så mycket på vägen. Men det beror väl på att det är få saker jag hållit fast vid i över 20 år som hobby. Men vissa saker lär man sig visst aldrig. Att köpa växten först och leta platsen sedan… men tänk vad mycket bra förändring det har lett till. Det är en del i mitt nytänkande. Men nu är det ganska fullt så om en skall in måste en annan åka ut.

    • Helene, vad kul att se dig här! Jag är glad att du gillade mitt försök att beskriva processen.
      Så där tänker vi med vårt hus – om en sak ska in så måste något ut. Än räcker dock trädgården till fler plantor. Det gäller bara att hitta växter som ska passa där det går att plantera inte försöka pressa in fler i de existerande rabatterna.

  13. Ja käre tid vad man har gjort många misstag i sin trädgård! Men som bekant lär man sig ju då!
    Efter denna varma sommar kan man ju inte bara minnas hur det kan se ut här om vintrarna! Hu!

  14. Blundade du för de bilderna, Karin? När jag skriver så regnar det massor är 15 grader och blåsigt. Inget är riktigt normalt men växtligheten och jorden tar emot regnet med glädje.

    • Jag tycker faktiskt att det har varit riktigt skönt med den här regndagen. Fast egentligen hade jag planerat att jag skulle ut och flytta en del växter som hade hamnat fel! Det är egentligen det som jag tycker är allra roligast med trädgård – gräva och flytta och fantisera om att det kommer att bli så vackert! Problemet är bara att ibland har jag glömt vart jag flyttade växten………

      • Det är mysigt att flytta och göra om mindre bitar av rabatter, fantisera om hur det ska bli är ju en av drivkrafterna! Jag måste dessvärre i princip göra om de flesta rabatterna. Det har blivit för högt och för många växter. Jag hoppas att det ska bli en bra period i september så att jag inte behöver stressa.

  15. Du skriver så trevligt Agneta! Fastän jag inte har en trädgård (…och egentligen inte bryr mig ett dugg om vad som i en sådan sker) så lyckas du ändå fånga mitt intresse! Sitter här hemma i Stockholm med glada krukväxter som sällskap och sträckläser på din blogg. Stor kram från Julia

    • Så roligt, Julia! Att du skriver fastän du inte är intresserad… Jag skriver ju om lite annat också! Det är det lyxiga med att ha en egen kanal – man bestämmer vad man vill skriv om. Stor kram tillbaka!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s