Nu är det insekternas tid!
Jag gillar de flesta utom flugorna i köket. Flugsmällorna får arbeta flitigt så här års. Vi har färre flugor nu än när vi flyttade hit eftersom kor gick och mumsade gräs ganska nära oss på den tiden. Det var väl minst tio år sedan som de sista korna försvann från omgivningen. Trist på sitt sätt men skönt att slippa den stora fluginvasionen.
Myggor har vi sällan några. De blåser bort. Getingar har vi förstås och i år såg vi, tidigare än vanligt, hur de började bygga sina vackra bon på olämpliga ställen.
Humlor har en speciell plats i mitt hjärta, det är väl därför jag har valt en humla som illustration till hemsidan. Pladdret till den finns att läsa i sidogalleriet. Humlan och temyntan som samtalar om vetenskapliga spörsmål…
När fjärilsbusken blommar så kommer fjärilarna och fladdrar runt på sina vackra små vingar. Mest fascinerad är jag över vandringsfjärilarna som faktiskt flyr våra vintrar och drar till sydligare breddgrader. Amiralen är en sån och kommer hit från södra Europa…hur hittar den? För amiralens skull och flera andra fjärilar ska man inte ta bort alla nässlor från trädgården. De är viktiga för larverna som livnär sig på nässelbladen.
De fjärilar som man ser tidigt på våren har övervintrat i något ihåligt träd eller liknande. Påfågelögat och nässelfjärilen är sådana övervintrande fjärilar som man kan få se redan i mars här i Skåne.
Idag har jag räddat flera som stått och envist fladdrat i en evig kamp mot glasrutan i ett stängt fönster. Att de står just där förstår jag inte eftersom många fönster och dörrar står öppna mot friheten hela dagarna nu i värmen.
Det är ganska lätt att fånga dem i sina kupade händer, men inte alltid lätt att fånga fjärilar eller andra insekter i kameran. Ibland behagar de sitta en stund så att man kan passa på att ta en bild.
Bilderna tillhör Pladder-i-rabatten-galleriet så jag lägger in dem där senare.
25 juli, 2014 kl. 10:52 f m
Jag har längtat efter fjärilarna och nu äntligen börjar de att komma. Intressant att läsa vad du berättade om fjärilar!
Just nu har dock min värsta fiende kommit till trädgården!!! Trips! Jag blir bara galen på dessa små streck (så kallades de hemma i min barndom) som nästlar sig in överallt och kliar till förbannelse! Just nu föredrar jag att sitta inne mitt på dan för att smyga ut fram mot kvällen då de förhoppningsvis har gått och lagt sig – eller vad de nu gör då!
25 juli, 2014 kl. 1:36 e m
Tripsen är besvärliga och jag har dem som förtorkade små kommatecken och accenter bakom glaset i min datorskärm. Ibland tänker jag: Där ska jag väl inte ha ett komma!
De är obehagliga och irriterar huden. Nä, dom kan man inte älska precis de där strecken.
3 augusti, 2014 kl. 8:15 e m
Humlan, ja! De är även mina favoriter i insektsvärlden. Kan det ha funnits någon saga i vår barndom som gjort oss så vänligt stämda? Eller bara det faktum att de sällan sticks, så dem behöver man inte vara rädd för? Fina är de i varje fall! Att vissa fjärilsarter flyttar har jag inte förstått förrän jag lyssnade på ett föredrag på Trädgårdsmässan i våras, och att sydliga arter dessutom flyttar sin nordliga gräns. Ännu ett tecken på klimatförändringen! Visst är det underbart att det finns så mycket intressant att lära sig, varje dag!
3 augusti, 2014 kl. 8:31 e m
Ett livslångt lärande… Det gillar vi, eller hur!?
3 augusti, 2014 kl. 9:16 e m
Jag kom på att humlans gift kan vara väldigt besvärligt. Mats fick känna av det och hela smalbenet svullnade och var besvärligt med smärta och irritation i ca 14 dagar! Jag har aldrigt tänkt på humlan som giftig eller obehaglig – inte Mats heller förrän nu!