Har du sett dem och gått förbi utan att lägga en slant eller erbjuda något ätbart? En del människor säger att de borde förbjudas. Nej, kanske inte de men det de gör. Någon tycker att man ska ta in dem till någon sorts social kontroll och där ska de ges möjlighet till utredning… och vidare ska vissa åtgärder sättas in. Ryktet går att i Holland gör de så och löser därmed problemen… och i Danmark förbjuder man tiggeriet och löser problemen… eller?

Och jag, jag skäms. Vi pratar om människor, människor som kanske har ett hopp men som måste förödmjuka sig för att få mat för dagen och i bästa fall lite till och jag skäms över att vi inte har kommit längre i Europa. De djupa klyftorna sliter isär samhällsbyggnaden och jag, som har fått chansen att utbilda mig, lämna uppväxtens trångbodda enrummare och min arbetarklass och leva ett bra liv, jag skäms. Min klassresa skedde i ett socialt välordnat samhälle med likadana utbildningsmöjligheter för alla, jo faktiskt, och även om vi hade det enkelt så hade vi tak över huvudet och ett generellt framtidshopp! Bara vi inte förhävde oss så kunde vi bli något. Göra nytta för samhället och få det bättre än våra föräldrar. Så sa man och det trodde vi på.

Har du sett någon ligga framstupa på den smutsiga trottoaren med pannan i stenen? Hur känns det? Jag mår fysiskt dåligt och skäms över att en människa förödmjukar sig på det där sättet inför alla dem som bara går förbi. Jag tror att detta kan väcka förödande förakt och avståndstagande mellan människor.
Jag är inget bättre även om jag lägger en slant i mössan ibland, köper en tidning ibland och lyssnar en stund på musiken som bjuds. Men jag blir också provocerad när någon uppfordrande skakar mynten i en pappmugg och liksom kräver att jag ska lägga fler slantar där.
Tänker mig in i situationen. Det är svårt att förstå. Det är omöjligt att ta in och sedan kommer känslan av skam. Jag slipper inte undan den känslan, bara just för stunden när jag lägger en slant.

När vi lunchade på torget i Ystad för någon vecka sedan kom en medelålderskvinna och bad om mat. Jag hade precis svalt min mat men reste mig inte för att köpa en lunch till henne. Jag blev glad när jag såg någon annan kvinna ge henne några smörgåsar men kände skam å mina egna vägnar.
Vi vet alla att de flesta är romer och är tredje, fjärde, femte klassens medborgare i sina ursprungsländer.
För mer än tjugo år sedan såg jag romska unga flickor i lackrött och pälsbrämat stolpa omkring på stilettklackar i skitiga grå gränsbyar i dåvarande Tjeckoslovakien och senare även i Tjeckien när gränserna var öppnare. De sålde sina kroppar till hugade chaufförer av diverse slag. Hela familjer levde på deras inkomster och alla lät det ske eftersom inga andra inkomster fanns.
Jag har sett de romska tiggarna i Neapel med spädbarn på armen och så smutsiga att inte ens en skicklig konstnär skulle kunnat gissa sig till hudfärgen. Jag såg dem i Rom och London långt innan de kom hit men nu är problemet hela Europas. Det måste lösas i Europa för de här människorna bor här och vi kan inte låtsas om att de inte finns. Vi ser dem ju varje dag.
Jag skämdes alldeles förfärligt häromveckan när jag läste en ledare i tidningen. Där påstods att de stora klyftorna i samhället var bara bra för då fick människorna LUST att kämpa och komma framåt…
Hu, vad jag skämdes och så blev jag riktigt arg. Hur tänkte människan som skrev det där? Förstår du?