Pensionär, nyss pensionär!

Om livet som nybliven pensionär!

Jag skäms…

8 kommentarer

Har du sett dem och gått förbi utan att lägga en slant eller erbjuda något ätbart? En del människor säger att de borde förbjudas. Nej, kanske inte de men det de gör. Någon tycker att man ska ta in dem till någon sorts social kontroll och där ska de ges möjlighet till utredning… och vidare ska vissa åtgärder sättas in. Ryktet går att i Holland gör de så och löser därmed problemen… och i Danmark förbjuder man tiggeriet och löser problemen… eller?

Och jag, jag skäms. Vi pratar om människor, människor som kanske har ett hopp men som måste förödmjuka sig för att få mat för dagen och i bästa fall lite till och jag skäms över att vi inte har kommit längre i Europa. De djupa klyftorna sliter isär samhällsbyggnaden och jag, som har fått chansen att utbilda mig, lämna uppväxtens trångbodda enrummare och min arbetarklass och leva ett bra liv, jag skäms. Min klassresa skedde i ett socialt välordnat samhälle med likadana utbildningsmöjligheter för alla, jo faktiskt, och även om vi hade det enkelt så hade vi tak över huvudet och ett generellt framtidshopp! Bara vi inte förhävde oss så kunde vi bli något. Göra nytta för samhället och få det bättre än våra föräldrar. Så sa man och det trodde vi på.

Har du sett någon ligga framstupa på den smutsiga trottoaren med pannan i stenen? Hur känns det? Jag mår fysiskt dåligt och skäms över att en människa förödmjukar sig på det där sättet inför alla dem som bara går förbi. Jag tror att detta kan väcka förödande förakt och avståndstagande mellan människor.
Jag är inget bättre även om jag lägger en slant i mössan ibland, köper en tidning ibland och lyssnar en stund på musiken som bjuds. Men jag blir också provocerad när någon uppfordrande skakar mynten i en pappmugg och liksom kräver att jag ska lägga fler slantar där.
Tänker mig in i situationen. Det är svårt att förstå. Det är omöjligt att ta in och sedan kommer känslan av skam. Jag slipper inte undan den känslan, bara just för stunden när jag lägger en slant.

När vi lunchade på torget i Ystad för någon vecka sedan kom en medelålderskvinna och bad om mat. Jag hade precis svalt min mat men reste mig inte för att köpa en lunch till henne. Jag blev glad när jag såg någon annan kvinna ge henne några smörgåsar men kände skam å mina egna vägnar.
Vi vet alla att de flesta är romer och är tredje, fjärde, femte klassens medborgare i sina ursprungsländer.
För mer än tjugo år sedan såg jag romska unga flickor i lackrött och pälsbrämat stolpa omkring på stilettklackar i skitiga grå gränsbyar i dåvarande Tjeckoslovakien och senare även i Tjeckien när gränserna var öppnare. De sålde sina kroppar till hugade chaufförer av diverse slag. Hela familjer levde på deras inkomster och alla lät det ske eftersom inga andra inkomster fanns.
Jag har sett de romska tiggarna i Neapel med spädbarn på armen och så smutsiga att inte ens en skicklig konstnär skulle kunnat gissa sig till hudfärgen. Jag såg dem i Rom och London långt innan de kom hit men nu är problemet hela Europas. Det måste lösas i Europa för de här människorna bor här och vi kan inte låtsas om att de inte finns. Vi ser dem ju varje dag.
Jag skämdes alldeles förfärligt häromveckan när jag läste en ledare i tidningen. Där påstods att de stora klyftorna i samhället var bara bra för då fick människorna LUST att kämpa och komma framåt…
Hu, vad jag skämdes och så blev jag riktigt arg. Hur tänkte människan som skrev det där? Förstår du?

8 thoughts on “Jag skäms…

  1. Väldigt bra formulerat om något som är väldigt svårt att veta hur man ska ställa sig till det. Hittills har det ju varit ett storstadsproblem men nyligen satt det i flera dagar olika tiggare utanför vår ICAbutik. I det här lilla lilla samhället, hur i allsindar kom dom hit? Det är ju knappt det går några bussar och det är så dyrt att åka så dom kan knappt ha tjänat in biljetten ens.
    Och inte la jag några pengar, kände bara precis som du beskrev. Mest skam. Och ilska över att människor måste förnedra sig så. Och en liten elak fundering på om dom verkligen behövde sitta där och vart pengarna skulle gå.
    Men, som sagt, det blev ingen allmosa.

  2. Jag är glad att någon läser och kommenterar, detta är jobbigt att diskutera eftersom det är så svårt att veta hur man ska förhålla sig. Idag bad mannen, utanför affären, om vatten. Han satt i solen och jag skulle storhandla men hade ett par flaskor vatten med mig ut. Jag la 40 spänn i muggen och mådde… inte ens lite bra utan pyyyton. Detta är gräsligt!

  3. Nej, man vet verkligen inte hur man ska förhålla sig till detta. Helst skulle jag vilja hålla händerna för ögonen och tro att det jag inte ser det finns inte. Men så enkelt är det ju inte. Det är en obehagskänsla att gå förbi men även att lägga lite pengar i burken. Här kommer jag och är så snäll att jag ger bort lite av mitt överflöd…. Och att tänka sig in i den förnedrande situationen att vara den som tigger är knappt hanterbar.
    Och den där sista meningen du skrev den tycker jag bara är vårt samhälle i dag i ett nötskal! Det gäller bara att ta sig fram själv!

  4. På torget i Ystad idag stod tre vanliga unga grabbar och spelade jazz. Det var svängigt, solen sken och de såg glada ut. Då öppnade folk sina plånböcker och la slantar i gitarrfodralet. Skillnaden?! Att de gjorde något, presterade – kanske just det.
    Karin, det finns tyvärr ingen vidare solidaritet människor emellan idag. Det mesta är mycket självupptaget…
    och kanske jag med som gillar att då och då skriva här i min blogg och skriva precis det som faller mig in och blir glad att någon läser och kommenterar.

  5. Jag vill verkligen inte kalla det att vara självupptagen när man luftar sina åsikter och tänker på hur andra har det! Det borde fler göra!

  6. Kära Agneta, du är så fantastiskt skicklig på att formulera dig i olika sammanhang och förstås även i detta.
    Jag kan skriva under på vartenda ord själv, om känslan av olust, medlidande och hjälplöshet inför det stora problemet!
    Lägger också en slant då och då. Naturligtvis är jag medveten om att det ligger en organisation bakom, som tar betalt från dessa människor för att ta dem hit och till andra länder i Europa. Hur skulle de annars kunna komma hit? De är ju helt utfattiga. Hoppas ändå att slanten jag ger är till någon nytta.
    Ingen ska få mig att tro att tiggarna som sitter i kyla, regn och rusk och sover i usla tältläger, gör det här av någon annan orsak än största nöd.
    Är övertygad om att varenda svensk skulle försöka något liknande om vi var i deras situation!

    Problemet med att EU kräver Rumänien på motprestation för att de ska få del av bidrag till att lösa situationen måste lösas, om vi ska få någon ändring på det här. Men hittills har inget hörts om någon ändring!
    EUs styrande tycks mest se till att de valda representanterna till EU ska gynnas med allehanda förmåner.
    Man skäms verkligen att vara människa ibland.

    • Tack, vi verkar tänka ungefär likadant. Det är skönt, Märit! Man behöver diskutera med de oliktänkande men det är ju tur att det finns såna som du o jag 😉! Det här är en stor fråga som måste få någon sorts lösning! Liksom flera andra…
      Jag är ute o försöker göra lite nytta. Svårt med en inflammation i högra armen…klipp, klipp, klipp…högt o lågt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s