Det är så härligt att ha tid för sina intressen! Jag kan lyssna på radion och vattna blommor, dricka kaffe när jag vill, läsa, gräva i trädgården, sticka iväg på en cykeltur, ta bilen till stan, väva, sticka, sy och längta efter barn och barnbarn hela dagarna om jag vill!
Jag har lyckan som pensionär att också kunna kombinera mina intressen; att skriva och att få umgås med mina växter. Ni vet de där som pladdrar och utgjuter sig över livets små förtreter eller som smått naivt gläder sig åt fantasier eller allt det skojiga i livet.
När växterna och jag umgås så har jag hört att de smått nedsättande kallar mig poetrissan. ”Hon som tror att hon är nåt för att hon lyckas skramla ihop ett rim ibland” ungefär så tror jag att de tycker…
Äsch, jag tar det, jag bjuder på det – lite får man ju stå ut med, inget att deppa för i alla fall.
Jag ska lägga in flera pladder-i-rabatten framöver. Då vet ni vem poetrissan är – det är jag!