Pensionär, nyss pensionär!

Ja, men tiden går ju så fort!

Trädgården (4) och drabbad av rosfeber.

13 kommentarer

Det hade gått fem år sen jag hade den där fantastiska nattdrömmen som till slut förde oss till ett hus på en kulle i Skåne. Nu gick jag runt i min trädgård och hade helt klart för mig att rosor skulle det bli!
Helst och absolut flest enkelblommande och rotäkta rosor för det tyckte jag var naturligt och kanske mest ursprungligt. Nyponrosor vid vägkanten är underbara. Jag älskade de där försynta och små och alltså de som var minst fläskiga och storvulna. Jag var av den åsikten att vissa rosor kan vara för mycket, som en hårdsminkad blondin i för djup urringning och med flera kilo blingbling på sig. Såna ville jag ju inte ha i trädgården!

Dessförinnan hade jag gjort en del andra planteringsförsök med lite av varje. Har en tjock röd bok med inklistrade lappar och kvitton och med små snabba anteckningar klottrade intill: ‘…en liten stängel verkar klara sig!’
Detta om chokladblomman som jag beställde från Allt om Trädgård i mars -98. Med en annan penna skrivet vid ett senare tillfälle: ‘Dog utan blomning!’
Ett annat misslyckande var oktoberstormhatt invid huset: ‘Blev inget, vissnade ner!’ En del av de där misslyckandena kan absolut ha berott på blåsten som vi inte hade försvar mot men mest var det nog mina bristande kunskaper som ledde till ganska många nederlag i trädgården.

Jag har, som tur är, fortfarande kvar några udda växter från de allra första försöken: svart nysrot och koreansk vaxblomma till exempel. Jag föll för nysrotens veckade stora blad vid ett besök på Tirups Örtagård och på Åbergs Trädgård utanför Ystad hade jag en sensommardag sett en stor och fin blekgulblommande vaxklocka. Där köpte jag tidigt den älskade väna och försynta anagrambräckan som jag nu mer har flera av. Den frösår sig alltid på de rätta ställena nämligen…

Men nu blev jag, runt millenieskiftet, helt förälskad och absolut galen i rosor.
Jag hade min rosbibel ‘Rosor för nordiska trädgårdar’ som jag läste fram- och baklänges. När jag hälsade på min son och hans familj i Helsingborg besökte jag gärna Flora Linnea. Jag gick också och lyssnade på Franziska Krölls föredrag ‘I rosens namn’ med diabilder. Det handlade om rosornas historia och om deras dofter. Jag har antecknat pappret fullt med kommentarer om dofter och utseende. Här hörde jag också för första gången talas om de engelska rosorna från David Austin.
Vid frågestunden efteråt frågade jag hur Franziska såg på rotäkta rosor och varför en del rekommenderar dem.
– Om man vill ha rosens sanna själ väljer man rotäkta!
Både lite flummigt och poetiskt så det svaret svalde jag med hull och hår. Det är klart att man måste ha rosens sanna själ! Nu ville jag genast ha gammaldags buskrosor som doftade och blommade vackert. Jag ville ha klätterrosor i varje träd – helst engångsblommande men absolut rotäkta skulle de vara, så man fick längta, följa knopparna och sedan sniffa intensivt i några ljuvligt dyrbara veckor…

Jag kom förbi de rena fantasierna och satte igång att planera en rosengång som skulle bli en välvd, rosenklädd öppning mellan två stora rum i trädgården. På ena sidan den så kallade skogen åt öster, fast barrträden var borta sen en tid, och den stora grönytan som vi kallade gräsmattan mot väster. Mellan dessa rum växte en hög, stor och gammal rad av rikblommande trädgårdsprakttry.
Några sådana buskar skulle offras och jag ritade en överliggare som exempel på bågarna över gången som min man sedan snickrade. Träet målades grått och sen var det dags att inhandla rosor.
Jag körde till Roskraft som jag hade hört talas om och också hade läst om i den fina boken från 1998; Österlenska trädgårdar av Mia Gröndahl och Anette Åberg.

Att köra genom det vackra skånska landskapet är oftast en fröjd. Det här var en sån solig sensommardag och en man med halmhatt och lysande ögon mötte mig. Det var Rolf Ginstmark och han tittade på min lapp där jag hade skrivit ner de klätterrosor som jag noga hade valt ut ur Lars-Åke Gustavssons bok.
– Vilka väderstreck har du? Hur lång är gången?
Jag gav honom uppgifterna och sen: – Nu ska vi slå dem med häpnad.
Egentligen begrep jag inte vad han menade, vilka skulle vi slå med häpnad? Men jag lät mig svepas med i entusiasmen och glädjen han visade när han plockade fram helt andra rosor än mina på lappen. Den här plantskolan skulle bli ”min” här fanns källan till de rosor jag sökte.

På sensommaren år 2000 skaffade jag alltså ; 2 Lady Godiva (små blekrosa och vackert fyllda), 2 Bobbie James (krämvita med ljusgul ton, dubbla blommor, stark doft), 2 Toby Tristram (stora klasar små enkla krämvita), 2 Thalia remontant (små halvfyllda, engångsblommande, rent vita), en Veilchenblau (halvfyllda, violetta med vita stänk, söt doft), en Rosa Longicuspis (vit, enkel).
Detta med hjälp av en engagerad och rospassionerad Rolf Ginstmark och hans Roskraft, plantskolan för rotäkta rosor, drömmen som fått honom att lämna det trygga arbetet på skattemyndigheten.

Rolf satte kryss på en teckning av bågen så att jag visste var jag skulle plantera vilken ros. Mitt hjärta sjöng hela vägen hem med godbitarna i bagageluckan.
SAMSUNG DIGITAL CAMERA
SAMSUNG DIGITAL CAMERA
P1110674
SAMSUNG DIGITAL CAMERA

När jag nån vecka senare planterade dyrgriparna så kisade jag mot solen och föreställde mig hur det skulle komma att se ut om några år. Då visste jag att de första stapplande stegen var tagna i riktning mot att förverkliga drömmen om en lummigt blommande och vacker rosenträdgård.
Men jag visste inte då att nåt år senare var Rolf Ginstmark död efter en storm som krossat växthus, drömmen och ekonomin. En katastrof som lämnade hans familj och alla rosälskare, som hunnit träffa Rolf, i sorg och bedrövelse.
Hustru Else och en dotter fortsatte företaget och många rosor här i trädgården ÄR rotäkta och från Roskraft. En regnig sommardag 2002 var jag där med min trädgårdsförening eftersom vi skulle anlägga ett rosenkvarter i föreningens trädgård i Svaneholm, Skurup. Då köpte föreningen ‘Roserier Något slag av en roskatalog’ som Rolf skrev 1999. Den är nog tyvärr svår att få tag på.

Idag vet jag saker jag borde ha gjort annorlunda men det kommer jag att skriva om i ett speciellt avsnitt med misstag och tokerier i trädgården.
Fåglarna har åtminstone en mycket vacker utsikt minst en månad varje sommar när de flyger över rosengången och jag, som bara kan flyga i fantasin, får sitta på en bänk och njuta av doften och vattenfallet av blommande rosor.

13 thoughts on “Trädgården (4) och drabbad av rosfeber.

  1. Det låter underbart med din rosengång! Jag önskar också att jag var så planerad och påläst som du. Här planteras det mest efter hjärtat. Ibland blir det bra, ibland blir det mindre bra – men då får jag ju gräva och flytta och drömma om hur vackert det ska bli nästa år…….!

  2. Man måste alltid plantera med hjärtat för inte ska man väl plantera något man inte tycker om…Fast den där rosengången är delvis ett misslyckande på grund av en massa saker som jag inte tänkte på eller gjorde fel…
    Hela rosengången går inte att flytta på och rosorna har bokstavligen växt mig över huvudet!
    Du kan komma på inspektion precis när du vill och har lust så ska du se en del av tokerierna. Vilken härlig tid det är nu!!!

  3. Oj, jag har tydligen råkat gilla min egen text. Min lilla rosa ruta visade sig och så fick jag ett påpekande från WordPress att jag var narcissisistisk… Det var verkligen pinsamt jag som aldrig har gillat nåt höll på att säga. Nej, men jag har inte riktigt begripit mig på det där med gillaknappar. Så är jag också en dinosaurie som aldrig har varit på Facebook.

    • Haha, Agneta, du är verkligen en dinosaurie 😉 – jag är numera så van vid gilla-knappar att jag saknar dom på chatten i WF, ibland när man lika gärna kan säga ”mmm”… och då säger jag mmm istället.

  4. Jag förstår att många av alla jag känner finns på fejan, om jag nu inte är där, finns jag inte då? Eller; finns inte jag ändå?
    På WF säger jag just mmm ibland. Är det det samma som att gilla? Nä, jag håller bara med så där i allmänhet…

  5. Karin!
    Jag hade inte tid att komma på växtbytardag hos dig!!! Jag är ju bara pensionär med all tid i världen… detta har folk varnat mig för; att tro att jag har så mycket tid men upptäcka att den inte räcker till!!!
    Ska du med på stickegillets utflykt till alpacksspinneriet? Då kan vi bestämma en tid. Något som INTE funkar i Skåne är att säga: Kom hem till mig. Då kommer ingen. För några år sedan bakade jag en massa och skrev till alla som hade e-postadress i vävstugan: Välkomna hem till mig på hm-dag,cirka kl hmhm så bjuder jag på fika och så tittar vi på trädgården… Inte en kotte kom! Haha, jag lärde mig att man kan inte improvisera så här i södra Sverige. Där jag har bott tidigare hade det funkat. Jag fattar inte varför det inte funkar här.

  6. Vojne, vojne, Agneta! Du skriver så jag känner rosorna dofta ända hem till mig, fastän de inte ens blommar ännu. Den ÄR verkligen underbar, din rosenträdgård. En lisa för själen att vistas där!

  7. Kul att se dig här igen! Hur är det i din trädgård, Bitte? Vem ska sköta den när du är ute och långcyklar?

    • Jag försöker hålla mig lugn med nyheter, men det som finns där finns där och måste vårdas. Som tur är har jag ju en äkta hälft som stannar hemma och sköter om hus och trädgård. I den nya rabatten jag anlade förra året väser det så att det knakar. Trist att inte få se allt i sin blomning, men man kan väl inte få allt?

  8. Nä, man kan verkligen inte hinna allt. Även för en pensionär är det här en hektisk, men rolig, tid på året! Vi var borta fyra dagar och en snäll granne vattnade i växthuset annars kan man absolut inte åka ifrån de små tomatbebisarna!

  9. En vacker berättelse, som jag nu hat läst många gånger. Den tar om hjärtat.

  10. Lyckades jag förmedla något fint eller svårt utan att klampa i klaveret så är det bra!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s