Pensionär, nyss pensionär!

Ja, men tiden går ju så fort!

Trädgården (3) från noll till hundra!

13 kommentarer

Rubriken är naturligtvis en slags överdrift men ändå inte.
En rännstenunge, från en etta på Söder i Stockholm, ärver inga odlarkunskaper som handlar om vad man gör med jord eller vad blommorna runtomkring heter. Varken köksträdgård eller blomsterrabatt fanns i min direkta närhet som liten. Däremot fanns tidigt hos mig en sorts estetisk känsla och, som ung vuxen, en vilja att skapa vackra miljöer både ute och inne. I min fantasi, gjorde jag redan som barn, om varje plats jag var på, lekparken, Mariatorget eller vår 42 kvadratmeters lägenhet. Jag ritade och fantiserade men det handlade aldrig om trädgård.

Något levande trädgårdsintresse fanns det inte heller när sonen var ett år och hans far och jag köpte vårt första hus. MEN att det fanns en trädgård med gamla perenner och fina fruktträd var mycket viktigt för oss. Solidago lärde jag mig att allt det gula hette och Säfstaholmsäpplena var godast, tyckte vi. Jag satte lite potatis och gjorde ett grönsaksland för vi tillhörde ju gröna vågen. En grön rörelse från städerna och ut på landsbygden. För oss räckte det att flytta från centrala Stockholm till en mindre stad och skaffa hus med trädgård.

Efter fem år kunde jag lite fler växtnamn men hade slutat odla potatis. Det var underbart att bara HA en trädgård till barnen, nu var det två små rara barn som lekte i trädgården men att fördjupa kunskapen om trädgården och dess möjligheter fanns inte på intressekartan. Däremot gillade jag de sibiriska små sidenaktiga vallmoblommorna, som spred sig så villigt i gruset, och även pionerna, åbrodden, jordgubbarna och äppelträden. Där blev jag nog havande, ett frö slog rot i mig, jag bar på det utan att veta om det eller helt enkelt inte ha tid för det.

Så köpte vi, tillsammans med några mycket goda vänner, ett nerlagt ålderdomshem; ett stort rött och vitt trähus och där bildade vi storfamilj. Huset hade 25 rum och var lantligt beläget i en liten kyrkby. Tomten var enorm och låg intill en sakta igenväxande sjö och alltihop blev ett kärt hem under tio år. Jag älskade verkligen när vi alla var ute tillsammans och grovjobbade som att varje år vårstäda längs sjökanten eller då vi tog fram den gamla jordkällaren ur ett förfall, röjde upp i snår och eldade ris men tyckte inte det var lika spännande att odla ätbart men det var självklart att jag deltog. Det fanns mer trädgårdskunnande hos de andra och jag låtsades nog att jag kunde mer än jag kunde. Vi odlade främst potatis, bär och frukt, det var för att det kändes sunt och riktigt att ta hand om jord och möjligheter. Lika naturligt som att vi åkte iväg till skogen när det var svamp- och bärtider.

I många fina år bodde vi i storfamiljen och där växte barnen upp till tonåringar. Sen blev det vanligt villaliv igen och där anlade jag själv en liten entrérabatt med kullerstenar runt ett noga utvalt amerikanskt hagtornsträd. Jag valde en blodhassel och några andra vackra buskar till entréområdet och blev mycket nöjd med vad jag åstadkom. Jag tittade på strukturer och färger men var mer intresserad av helheten och miljön än växterna. Några gånger fastnade jag på plantskolan och blev stående bland raderna av perenner, buskar och träd eftersom jag plötsligt såg något som såg spännande eller intressant ut. Då hände något i mig. Jag blev nog lite nyfiken och frestad – men inte tänkte jag på att växter behöver ha olika förutsättningar vad gäller jord, ljus och vatten. Visst, jag hade en aning men det var inte mer.

Så småningom, med barnen utflugna, efter flera flyttar, brytningar och förändringar i livet, så hamnade jag och min man här på en kulle med utsikt över Östersjön. Vi hittade snabbt var sitt jobb, efter första sommaren köpte vi en gammal bil och ägnade sedan den mesta tiden åt vårt lilla hus.
– Huset blir vår pärla, sa vi och jämförde haspar till fönstren.
Ekonomin gjorde att vi ofta var tvungna att lägga band på oss, hitta på egna lösningar och vara kreativa. Allt gick framåt med huset de första åren.

På grund av olika omständigheter i livet hamnade jag i den där renoveringsvevan i utmattningsdepression och det var någonstans i den där sjukdoms- och läkeprocessen som jag upptäckte trädgården på riktigt. Jag började tänka trädgård, fantisera trädgård och vara i den på ett annat sätt. Se med andra ögon – jag UPPTÄCKTE!

I tre månader satt jag i en fåtölj i kupan på ovanvåningen och plöjde Lars-Åke Gustavsson två stora band ‘Rosor för nordiska trädgårdar’. De vackra och tilltalande bilderna och de korta beskrivande texterna passade mig perfekt eftersom jag hade så svårt att koncentrera mig.
Jag hade knappt hunnit pipa att jag önskade de där böckerna förrän min man hade beställt dem. Jag var själaglad över att bara få hålla i dem och flera år senare berättade jag för L-Å Gustavsson vad de där böckerna betytt för mig och mitt tillfrisknande. Han satte sin kråka i del ett och berättade att han å andra sidan fått höra att en annan kvinna hade fått spräckt näsben eftersom hon hade legat och läst just den tjocka tyngre delen!
Vissa böcker måste man läsa sittande i en skön fåtölj så man kan hålla boken uppslagen med en penna och ett block… Bilderna gjorde mig förälskad och alldeles pirrig. De väckte både längtan och förväntan. Jag skulle, jag ville, jag måste plantera rosor och de skulle vara rotäkta och gammeldags! Inga rabattrosor skulle göra sig besvär här på kullen. Nej, en rosengång med klätterrosor skulle det bli!

I min närhet fanns Skurup-Söderslätts Trädgårdsförening som jag sökte mig till, jag lånade trädgårdsböcker på bibblan, läste trädgårdstidningar och gick studiecirkel för att lära mig mer om växternas vetenskapliga namn. Ville kunna och ville förstå!
Jag var över femti och befann mig på andra planhalvan och detta blev som en fullständig explosion inom mig. Det fanns en helt ny intressant värld att utforska och sakta, sakta började trädgården att utvecklas genom många små och stora, förståndiga och oförståndiga beslut.

Att förändra eller bygga en trädgård är inget kvick-fix! Man måste hålla tålamodet hårt i hampan hela tiden utan att samtidigt förtränga den där härliga känslan som vi kallar för LÄNGTAN.
Längtan efter att se hur knoppen utvecklas, om verkligheten blir som planen vi hade, om fröet inom oss gror och kan bli något vackert.

Om min text väcker associationer och tankar hos dig så vore det intressant att få veta det!

13 thoughts on “Trädgården (3) från noll till hundra!

  1. Det är så härligt att läsa dina betraktelser, visserligen är inget nytt för mig, jag hade kunnat skriva det åt dig… Haha – nä , det hade jag verkligen inte men du skriver så jäkla bra! Själv har jag börjat fundera på vad jag ska göra efter pension, var på en trädgårdsträff på Östansjö plantskola idag och tog lite info om Kumla trädgårdsamatörer. Kanske vore nåt.

    • Tack för beröm men sanningen är att du hade kunnat skriva det!
      Ja, klart att du ska gå med i en trädgårdsförening! Det ger massor med nya möjligheter att fördjupa intresset och chans att springa på fina plantor… Du är väl med i en bokcirkel, eller? Ta upp din gamla konstnärliga sida, damma av den och skapa igen!
      Man kan vårda sina gamla vänner också…om avståndet ändå vore kortare!

  2. Tack för dina fint skrivna ord. Jo jag skulle nog också hamna i trädgårdsböcker om jag stannade upp. Jag har en fin som väntar på mig som en annan bloggare har skrivit då hon behövde ta nya tag…En lisa för själen heter den.
    Som medlem i en trädgårdsförening så får man mycket inspiration och lärdomar. Jag är med i Glanshammars trädgårdsförening för att de är så aktiva och ordnar en hel del. Nu i juni ska vi åka på bussresa med föreningen för att lära mer om pioner och hostor.
    Då jag blir dagledig Agneta då ska jag gräva och påta ännu mer.

    Kram
    annika

  3. Kul att du är trädgårdsintresserad, Annika! Mitt starkaste vapen är nog pennan men i nästa text om trädgården ska jag visa lite fotografier också. Jag är ju intresserad av kameran också!
    Jag är dagledig, ja, ledig hela tiden men det tar också tid 😉 så man hinner inte så mycket!

  4. fantastisk berättelse som delvis stämmer in på min, men inte helt .tack för den fina betraktelsen.

    • Det är så roligt att många känner igen sig i delar av min berättelse. Förhoppningsvis så går tankarna bakåt och saker blir tydliga igen. Det tror jag är viktigt i våra liv. Tack, Kerstin zon 5-6!
      ( För andra som läser: Den här Kerstin har jag umgåtts mer eller mindre med under många år i AoTs trädgårdsforum. Det har varit ett viktigt ställe för mig att hämta kunskap ur och också att lufta idéer och planer hos!)

  5. Det är så härligt att läsa dina ”berättelser”. Själv är jag stadsflicka men med bönder i släkten där jag tillbringat många sommarlov. Dessutom är jag uppvuxen i koloniträdgård under sommartiden. Jag har alltid tyckt om blommor och växtlighet, men mina föräldrars koloniträdgård hade rabatter med mycket ”luft” i och absolut inget ogräs däremellan. Min första riktigt härliga trädgårdsupplevelse var när jag första gången klev in i mina svärföräldrars trädgård och det bara dignade av blommor! Tätt, tätt, tätt! Många av blommorna i vår trädgård kommer också därifrån.
    Jag känner ju igen mig i det där att inte förstå att olika växter kräver olika förutsättningar, så visst har man begått många fel. Men samtidigt är det en utmaning. Och det här att en trädgård aldrig blir färdig är det bästa av allt!

    • Det var härligt att läsa din berättelse om stadsflickan! Jag kan förstå vad du upplevde då du såg den där trädgården hos svärföräldrarna. De där trädgårdarna som gör att man kippar efter andan!
      Nej, färdig lär trädgården aldrig bli – men så småningom får man väl minska på rabatterna eller flytta från sin trädgård. Det är nog svårt att låta allt bara förfalla!!! Den dagen vill man inte tänka på ännu, eller hur!?

      • Nej, den dagen vill man inte tänka på. Jag tänker ständigt på hur jag kan gå vidare med min trädgård. Och när jag någon gång flyttar vill jag ha med mig mitt gamla växthus!!!

  6. Så länge man tänker vidare är det bra! Jag har också ständigt nya planer men man får ju lugna sig lite…

  7. Jo, din fine beretning vækker mange, mange associationer og erindringer, der findes jo visse paraleller i vore livshistorier.
    Min går fra Polygonum og Tagestes på en lille bitte altan på 4. sal, senere over min mors forbitrede kamp med kirskålen i den sent erhvervede parcelhushave, videre med egne børn ind over den helt plantefri Københavnske stenbro til den modsatte yderlighed, et landbrugskollektiv med kilometervis knæliggende håndlugning af sprøjtegiftfri økologiske løg og gulerødder, til en lille parcelhushave, hvor jeg var manisk optaget af alt, der kunne dyrkes med selvforsyning for øje. Næstsidste oase blev den lille gårdhave i København og nu – jeg, som ville have høns og geder og dyrke al min mad selv! – 60 m2 gårdhave i Råå. Nu med dandlåda 🙂 Men fuglene synger og bader og yngler her, og Azalean og montanan og Persikoträdet blomstrer for fuldt.
    Rigtigt havemenneske er jeg vist ikke, for jeg interesserer mig ikke meget for vækster eller navne og vil ikke have for megen orden, helst skal det ligne det bedste af alt: den store have rundt om os.

    • Margit, våra berättelser snuddar vid varandra. Tidsfärgen är den samma. Jag vet sannerligen inte vad som är en riktigt trädgårdsmänniska. Är man mer riktig för att man vill ha rabatterna fulla med små lappar som en annan botanisk trädgård?
      Jag tror inte det. Jag tror att den som känner en sann passion för att hålla på i trädgården, på vilket sätt det än yttrar sig, är en riktig trädgårdsmänniska. Även den som njuter av att vara i en trädgård utan att ha en själv kan ju vara en sann trädgårdsmännsika!
      Det viktigaste är att vara en människa och helst en god människa… men hu vad det är svårt ibland.

  8. Jag har läst och begrundat några danska ord… men jag vara bara inne för att hämta in fakta om persika, jordgubbar och fikonträd…
    Jag är ute i solen och ber att få återkomma ;).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s