Pensionär, nyss pensionär!

Ja, men tiden går ju så fort!

Trädgården (1) min plätt på jorden…

11 kommentarer

VÅR trädgård, brukar jag säga.
DIN, säger min man, som alltid är den som klipper gräset och gräver i vår tunga lerjord när jag berättar om trädgårdsplaner och drömmar. Jag tror att han säger så för att betona att planerandet och ansvaret för skötseln är mitt, så att han bara kan njuta av det fina och inte känna sig tvungen att rensa eller känna ånger över att det inte är perfekt överallt.
I ett tidigare liv hade jag ägt några olika hus med trädgårdar.  Så köpte vi två det lilla fula och risiga huset på en kulle med vacker avståndsutsikt mot Östersjön. Hav och himmel möter varandra 28 km från vår boplats. Mellan hus och hav böljar ett öppet åkerlandskap med skogsdungar, torp och gårdar utspridda.

Ur fotoalbumet är dessa två bilder från 1995 när vi hade bestämt oss för att köpa huset. Vi begärde att allt skrot skulle vara borta när vi tillträdde som ägare.

Nyss köpt vårt hus 1995

Nyss köpt hus o tomt -95

Utsikten juni 2014.JPG

Det vackra höga läget var väsentligast, tomten kom liksom på köpet. Vi satte igång att renovera huset utifrån en ansträngd budget och bytte först fönster och dörrar och målade utsidan.
Här nere är en bild från 1995 och det som senare skulle bli vår innergård. Det trasiga gamla växthuset mot fähuset är ännu inte rivet.  Det är kökstrappen man ser i vänstra kanten. På den undre bilden från 2006 kan man se hur fähuset och en del av innergården blev. Jämför gullregnet på de bilderna! Den tredje bilden är innergården så som den såg ut 2011. Det blir lite olika uttryck varje år och det är lustfyllt.

Innergården 1995

Vackert på innergården 2006

Innergården juli 2011

Fähuset invigdes som ”Lillkyrka” 2003 och där växthuset fanns är nu vinterträdgården, som blev klar ett par år senare. Huskroppen har förlängts mot sydost. Innergården fick därmed vindskydd från öster och en veranda (1999) som skyddade mot västanvindar. Här anlade vi en trädgård med grusgångar, en kullerstenshörna, en tegelterrass och annat som kommer i senare uppdaterade blogginlägg!

Åter till ursprungstexten: Vitkalkat skulle det vara och allt trä skulle bli blått så som vi sett hus på Österlen. Jag tror att vi första året kalkade putsen sju gånger, det var som att måla med mjölk. Kalken släppte sedan fläckvis varje år under vintersäsongens hårda väder och det var bara att kalka om igen till sommaren. Tur att huset är litet, sa vi då 1995 och framåt. Nu mer använder vi silikatfärg och behöver måla långt mer sällan.
Trädgården bara var som den var. Ingen av oss hade något riktigt intresse för den men den var mysig och omväxlande att gå runt i. Jag tyckte visserligen illa om den långa raden med förväxta och risiga ölandstokar framför huset men älskade den stora fina ormhasseln som redan då var hög och hade kraftiga vridna grenar. Fotot är  från 2006.

Ormhasseln uppstammad 2006

Ur fotoalbumet en inklistrad bild från sommaren 1996. På vintern skar vi ner grenarna på pilarna som står utanför tomten och där bortanför blommar rapsen för fullt. Vi var så lyckliga! Gräsmattan är ett minne blott men en del av spireabuskarna har vi kvar.

Trädgården 1996

Sommaren 1996 Åsa o Peter o Mats

Min man med sin syster och svåger 1996 ur fotoalbumet. Bevis att vi satt stilla ibland!
Det fanns massor med kärs på ett par ställen, några gamla fruktträd och buskar utspridda här och där. Ett brunt plank och en ridå av oxlar skymde sikten mot havet. Men vi visste att den fanns där.
En hörna på tomten kallade vi skogen för där var det illa nog planterat en tät grandunge. Det passade ju inte in i åkerlandskapet runtomkring. Där fanns en tall och ett lärkträd och några hasselsnår också.
Vad vi inte förstod från början var att det utsatta läget på kullen krävde skydd mot hårda vindar och att det antagligen var därför som någon tidigare ägare hade planterat granskog i nordost och dubbla häckar åt öster. Ryssvinden, med iskyla och mängder av snö från just öster, är förskräcklig och omöjlig att förstå om man inte har upplevt den.

Vi högg ner trettio risiga och fula granar och det blev ljust och härligt i skogen, solen nådde ner, marken blev grönare och vi upptäckte flera schersminbuskar och annat som missgynnats och dolts av granris. Mot norr kunde vi plötsligt njuta av utsikt mot en böljande Romeleås.
Jag pekade mot en rad med berberisbuskar och sa till min man: Dom ska bort! Stickiga och hemska är dom!
Vi behöll ett par buskar och långt senare skulle jag upptäcka bladens fina färgspel och vilka små fina konstverk blommorna var.
Bara knappt ett halvår efter granfällningen kom en kraftig storm från väster. Vinden grep tag i takpannorna som singlade upp i luften och gick sönder mot marken. Ytterligare tio små och ett par stora träd blåste omkull. Nu hade vi verkligen fått det luftigt eftersom planket var borta och oxlarna beskurna till sin halva höjd och dessutom hade jag rensat de knotiga stammarna från grenar. Nu kunde man sitta inne vid matbordet och titta ut över Östersjön, se fartygen stäva åt olika håll och det var någon gång i den vevan som min trädgårdslust väcktes!

Idag har skogen fått ett litet gäng med nya mindre träd. Om dem berättar jag i ett annat inlägg framöver. En blodhägg ‘Schubertii’ finns där till exempel.
Prunus viriginiana 'Schubert', rödbladig hägg, augusti 2017

Om man en annan sommardag, till exempel 2017, står ungefär på platsen där den röda bilen är (två bilder uppåt) och vänder ryggen åt huset då ser man idag det här. Vårt bilhus – en slags carport… och grönskan som finns nu är lite av allt det jag/vi har planterat under loppet av några rusiga år driven av stor trädgårdslust.
Blommande clematis mm 7 aug 2017

Följ  gärna med när jag uppdaterar mina gamla texter och lägger till bilder! De bilder som är av riktigt dålig kvalitet har jag fotat papperskopior direkt ur fotoalbum. / Agneta

 

11 tankar om “Trädgården (1) min plätt på jorden…

  1. Hej Agneta!

    Så vackert du skriver – ditt språk är så färgstarkt så jag ser bilder av de vackra vyer du beskriver

    Må så gott i vårens första skälvande dagar…och nätter.

    • Det är bra om man får inre bilder när man läser något – annars vore det ju som om maten man tuggar är helt smaklös! Tack, för ditt inlägg det sporrar ju att fortsätta skriva då!

  2. Det är otroligt vad mycket ni har gjort med både hus och trädgård under dom här åren. Ni är helt fantastiska!

  3. Det här med blåst på skånska slätten får man bara vänja sig vid. När vi flyttade hit för 27 år sen satte vi upp ett plank mot väster för att det inte skulle blåsa – trodde vi. Men det gjorde det ändå. Inte förrän för några år sen revs planket och ersattes av ett lägre staket. Det blåser varken mer eller mindre MEN nu kan vi ju se den underbara utsikten över fälten mot horisonten!

    • Jag har tyvärr svårt att vänja mig vid blåsten men man tvingas ju att leva med den. Det kan vara vackert och skönt när det regnar – snö, frost och allt annat väder kan man njuta av men inte blåsten, tycker jag.
      Visst är det härligt att ta bort ett plank och få fram en vy en utsikt. Den upplevelsen delar vi!

      • Jag håller med dig om att blåsten inte är speciellt rolig. Mitt kriterium på fint väder är numera att det inte blåser, för övrigt kan det få vara hur som helst!

  4. Ungefär så tänker jag också, vindstilla dagar är magiska och alldeles underbara. Jag kikar alltid på träden varje morgon för att se hur det blåser inte OM det gör det!

  5. Ja, de vindstille dage bliver helt enormt påskønnede på denne forblæste kyst (dog ikke af kaptajnen på vores båd, som ynder friske vinde der kan give sus i sejlene!). I københavn tænkte jeg ikke så meget over blæsten, vi lå jo så skønt i læ for den evige vestenvind.
    Men her hamrer stormene ubarmhjertigt på vores sydvestvendte kyst, bare højst 5 mil fra København, men et helt andet klima. Jeg, som faldt for fastighedsmæglerens romantiske formulering: Morgonrocksavstånd til badet. Jaha, morgonrock, vantar och halsduk!
    Men vor lille have ligger nogenlunde beskyttet. Til gengæld skal vi klatre op på vort tag, om vi vil nyde udsigten til havet fra fastigheden.
    Udsigten fra dit hus er helt fantastisk, næsten så man får tårer i øjnene ( – men det er måske på grund af vinden?)

  6. Hi! I’ve been reading your blog for some time now and finally got the courage to go ahead and give
    you a shout out from Austin Texas! Just wanted to say keep up the
    excellent job!

  7. I tried to send a mail but they say that your adress doesn’t exist…?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s