Vad betyder det att ha ett hem att känna sig ”hemma” i? Det tänkte jag mycket på igår. Jag återvände till mitt jobb för en dag eftersom jag skulle vikariera. De vuxna eleverna, som studerar svenska, har kommit till Sverige av tusen och en olika anledningar och texten vi läste var ur boken Eldens hemlighet skriven av Henning Mankell.
Miljön är inbördeskrigets Mozambique och huvudpersonerna flyr långa vägar till fots för att komma undan banditerna som har dödar allt i deras väg, pappa, syskon och till och med hundar. När huvudpersonen Sofia ser havet för första gången känner hon det som om hon har kommit hem. Hon vill stanna men det går inte. Hon frågar sin mor vart de är på väg men får bara svaret bort. Sofia tänker sig att Borta är namnet på en fysisk by.
Efter en lång vandring med svullna och såriga fötter kommer de äntligen fram till en by där de kan känna sig någorlunda trygga. De kan bygga sig en ny hydda av strå och lera och känna sig hemma fast de är borta och människorna där talar en mängd olika språk.
Eleverna tyckte att det var ett bra slut på det kapitlet men boken är inte slut där och jag har ingen möjlighet att få följa deras tankar och känslor till bokens slut.
Mötet med texten och eleverna satte igång en massa frågor som är viktiga att reflektera över. Jag har lyssnat till många berättelser som träffar mitt i prick eller snuddar vid Sofias upplevelser under flykten och det som händer sen när man har landat någonstans – Borta.
Flykten kan vara precis så dramatisk i verkligheten och att komma fram till ett nytt ställe kan vara precis så svårt men också precis så skönt som i boken. Bara man får en chans att bygga sig en hydda och gå ut på fälten och arbeta! Sen är det nog skönt att komma hem.
Bara inte de trångsynta och hotfulla människorna bullrar allt högre i våra trapphus.
Pensionär, nyss pensionär! 
10 april, 2014 kl. 7:47 e m
Vad är hemma? Det är jättelätt att svara på, men börjar man fundera ser man många svar och kanske ännu flera frågor.
Nu har jag återfunnit din blogg. Vi ses!
10 april, 2014 kl. 9:01 e m
Roligt att du läste! Ja, det finns många svar på vad som är hemma. Där jag har min hatt, nrukar man säga. Nej, säger jag det behövs mer!
Föregående inlägg handlar om pladdret!
11 april, 2014 kl. 9:10 f m
Hemma är där jag har min säng – fast den är ju utbytbar förstås! Är nästan omöjligt att föreställa sig att man måste lämna allt och börja på nytt men ändå nyttigt att inse att det är precis vad så många måste göra. Svåra tankar.
11 april, 2014 kl. 9:50 f m
Lotta L. Min gamla barndomskompis! När vi var skolflickor var vi i varandras hem och jag tyckte att ditt barndomshem var så stort och vackert. Jag tyckte mycket att komma hem till dig, så många böcker fanns ju bara på biblioteket och så många tavlor hade jag aldrig sett innan jag kom hem till dig. Jag var aldrig avundsjuk men det satte igång fantasier och jag drömde om framtida hem som skulle se ut ungefär så!
Jag har haft förmånen att ha ett tryggt liv och att välja själv när och vart jag vill flytta med det har sannerligen inte alla människor idag. För mig är hemma en känsla som inte direkt har med ting att göra men sängen är ju viktig förstås!
15 april, 2014 kl. 9:23 f m
Jag tror min mamma skulle vara jättestolt om hon visste hur vår hemmiljö påverkade dig i barndomen – men jag tror faktiskt att jag talade om det nån gång! Själv tyckte jag ju att det var närmast lite pinsamt att bo stort…
11 april, 2014 kl. 3:17 e m
Hemma – det är ett vackert ord! För mig är hemma där jag finner trygghet – med mina älskade, mina invanda saker och min trädgård. Där jag kan vara den jag är. Därför tänker man ju ofta på dem som av en massa olika anledningar mister sitt hem! Svåra men nyttiga tankar.
12 april, 2014 kl. 7:48 e m
Ordet hemma har jag aldrig tänkt på som just vackert, men visst är det så! Vi är lyckligt lottade som var ha ett hem.
13 april, 2014 kl. 7:45 f m
Har filosoferat mycket över det du skriver, kan inte lägga mycket till dina fina ord.
Ja, måtte vi möta alla människor oavsett bakgrund och livsberättelse med respekt och empati, och måtte vi få tyst på det där fula bullrande!
15 april, 2014 kl. 2:15 e m
Jag hoppas bara att vi som tycker så, Margit, kan övertyga de som inte larmar o bullrar utan bara låter andra bullra allt högre runtom i Europa.
21 april, 2014 kl. 3:23 e m
Så underbart att läsa! Min svärdotter är oxå SFI läraren o berättar ofta om just detta, flykten från hemlandet, att inte har ett riktig hem, vad är ett hem? Att till slut vågar känna sig ”hem” i sverige.
21 april, 2014 kl. 4:19 e m
Vad roligt att du skrev just det du skrev, Minka! Jag vill ju att fler som vill så mycket i sitt nya hemland ska få jobb, må bra och vara med att bygga ett bättre Sverige. Så tänker jag i alla fall och är samtidigt orolig för krafter som strävar mot konfrontation eller fördumning.