Jag håller på med ett skrivprojekt som emellanåt är ganska uppslukande. Än så länge vill jag inte berätta – men kanske senare. Jag liksom bara mellanlandar här innan mitt nästa skrivpass lättar och flyger iväg med mig. Under en annan mellanlandning höll jag på och planterade om växter eller bara snyggade upp dem. Då kom gubbarna till hjälp! Pojken som håller i hatten satt på pottan och tryckte men den lilla figurens underdel var sönder och saknades. Så här fick han det till slut.




Känner inte att jag har tomgång precis det är nästan för mycket åt andra hållet. Är det kanske så att livet både går snabbt och långsamt på samma gång och att det inte riktigt går ihop? Jag tror det själv men det är ”ingen fara” som ungdomar säger om allt, det är bara som det är i den här fasen av livet. Tänk inte på framtiden, sa min svärdotter igår, bara var i nuet!

Luftigt är sannerligen det här inlägget.
Dagarna blir allt kortare men lev väl och blomstra!/Agneta
26 oktober, 2020 kl. 2:49 e m
Man blir allt nyfiken på det där skrivprojektet!
26 oktober, 2020 kl. 4:59 e m
Jo, det du ju få vara ett tag 😉 det gör inget alls!
27 oktober, 2020 kl. 9:42 f m
Det lyder skønt og meningsfuldt med dit skriveprojekt, her blandes tomgang med malerfarve 🙂 Må ses inden dette helt enestående år er til ende?
27 oktober, 2020 kl. 1:54 e m
Kära Margit, det hoppas jag verkligen! Men vi kan inte bara hoppas vi måste bestämma något.
Nu ska vi gå en promenad innan mörkret anfaller oss. Jag hör av mig till dig!
27 oktober, 2020 kl. 4:55 e m
Det låter spännande med nytt skrivprojekt!
Och du behöver inte skriva långa inlägg för att det ska vara intressant att läsa!😊 Lev väl du också!
27 oktober, 2020 kl. 6:16 e m
Jag skriver nog ofta mer än jag skulle behöva men du vet, man är som man är😄