I månadsskiftet januari-februari började jag väva på en sjal av pälsull. Idag har den efter långt karantänstillestånd i vävstolen äntligen fått komma i mål som färdig sjal. Hur jag ska bära den är inte självklart. Sisåhär kanske!?

För några år sedan hade jag fastnat för en roligt veckad pälsullsjal i VÄVmagasinet nr 4 från 2007. När vi, vävinnorna i Lattan, var på vävmässa 2017 i Växjö fanns det garn av pälsull att köpa i ett av de många stånden. Kerstin som ruggar våra plädar är alltid pigg på att pröva nya och kanske lite udda saker, tyckte att vi skulle köpa sånt garn av pälsull till varsin veckad sjal. Vi valde blått till den gemensamma varpen och jag ville ha vinrött inslag. Kerstin vävde sin med mörklila inslag och hon var före mig i vävstolen, vävde snabbt sin färdig och så var det min tur! Det var lätt och roligt nu skulle båda sjalarna snabbt bli klara. Tji fick vi.
En pandemi kom i vägen.

En dag för ett tag sen när jag visste att jag skulle vara ensam i vävstugan gick jag dit och vävde klart, klippte ner väven och gjorde i ordning vävstolen för nästa vävinna med en annan sorts varp.

Det första jag gjorde hemma var att fålla båda kortsidorna utan att sy in dragtrådarna förstås. Sen tog jag tag i dragtrådarna på båda sidor. Det såg roligt ut och min man var lite undrande hur kort den sjalen skulle bli. Jag knöt ihop dem tätt mot de vävda vecken i var sida. Det blev som en tjock och fast rektangel som kunde fungera som en bra sittdyna ute på vintern eller så. Om den hade varit lite större bara. Väven var bara 25 cm bred och hopdragen i veck lite smalare än det.

• 

• 

• 

Ytterkanterna blir automatiskt lite vågade när man har dragit ihop väven. Klippte bort överflödig dragtråd. Nästa moment gjorde jag i handfatet med lite såpa och 40-gradigt vatten. Bearbetade hela stycket en stund, sköljde och klämde ut överflödigt vatten. Nu måste man ha ångstrykjärn och med det pressar man på vecken på alla vis man kommer på. Sist torkar ull lite långsamt men väl torr kan man befria halsduken och dra bort dragtrådarna! Den veckade biten blev 75 cm, man lätt kan dra ut till en längre sjal. Det var däremot inte lätt att forma den men jag lär mig nog. Pälsull låter mjukt men är lite stickigt och jag kommer nog inte bära den direkt mot huden. Här kommer några förslag och tankar om hur den ska kunna bäras.

Sist här kommer videon när jag drog ut hela längden för att se om vecken var permanenta. Jag behöver visst inte särskilt mycket för att bli glad det är helt tydligt! Dela min oförställda glädje!

Oktober är en fin månad och jag önskar väl inte precis kyla men åtminstone en dag lagom sval för en halsduk kan jag önska.

Lev väl och blomstra!/Agneta