”…och solen kysser liv i skog och sjö…” Idag tog vi en vårpromenad i Pildammsparken i Malmö. Parken ligger centralt och är hela 45 hektar stor med stigar, promenadstråk och öppna platser, alltså gott om svängrum för många människor samtidigt. För stadsbon finns där nästan både skog och sjö, fast två dammar då. Vi lantisar njuter i stunden av den ordnade miljön, vi tycker också om att se hur betydelsefull parken verkar vara för människorna som idag valt att jogga, fika, promenera, kyssas på en solig plats, sola näsorna, träna i utegymmet vid gamla vattentornet eller leka med sina barn.
Från början var dammarna Malmös vattenmagasin varifrån vattnet leddes in till staden i trärör. Det gamla vattentornet blev klart 1903 och ligger vid den stora pildammen som kom till flera hundra år tidigare då man dämde upp en bäck där. Pilarna planterades för att stärka skyddsvallarna.
I Galatheas hage, som är skapad för meditation, kunde jag inte fota för en man skulle just kissa på den vackra balustraden till lilla dammen. Vi låtsades inte se honom.
Staden har växt långt bortom parkens gränser och skulle någon ramla och bryta armen så ligger det stora sjukhuset alldeles nära. Till vänster om kullen som skymtas här ovan eller till vänster i fotot från utegymmet här nedan.
Visst fick man snirkla ibland för att inte gå för nära någon men överfullt var det inte i eftermiddags. På Tallriken, den stooora runda platsen i bokskogen, tränade några från räddningstjänsten, en familj lekte med sina barn och tre unga kvinnor njöt i solen.
De långa blomsterrabatterna, på väg mot kronprinsessan Margaretas paviljong, var fulla med underbara vårblommor som tulpaner och fritillarior. Mot muren växte en fikonbuske precis som här hemma…
Mycket dekorativt var det med vattnet som droppade ner från det vackert formade kopparfatet på fot. Den vattenspegeln fanns i del av parken som kallas Silvias rosenträdgård. En vattenspegel är ett måste i en trädgård!
Det var en uppiggande promenad men vi sjöng inte det här på väg hem: ”… ja, jag kommer hälsen glada vindar, ut till landet, ut till fåglarne…” även om det är precis så det känns och så här: ”Himlen ler i vårens ljusa kvällar, solen kysser liv i skog och sjö.”
Lev väl och blomstra!/Agneta
Pensionär, nyss pensionär! 
5 maj, 2020 kl. 5:27 f m
Fint reportage om Pildammsparken. Det finns många fina ställen i Malmö.
Vi har under åren besökt Malmö ganska ofta. Vår äldste son flyttade dit för utbildning och senare jobb. Han bodde i början precis intill Turning Torso då den byggdes och många av de andra husen runt om. Det var ett ständigt pålande och byggande under de åren. Senare flyttade han runt i stan och vi hälsade på ganska ofta under de åren och lärde oss känna Malmö och Skåne relativt bra. För några år sedan flyttade han till Stockholm och då passar vi på att lära känna Stockholm lika bra 🙂
5 maj, 2020 kl. 6:06 f m
Tack, vad roligt att du gillar både inlägg o stad! Första gången jag var i Malmö på 60-talet tyckte jag det var en öken. Idag uppskattar jag verkligen staden. Genom barn kan man lära känna alla möjliga platser o Sthlm är en fantastisk stad. Min son bor i Helsingborg o dottern häckar på Öland. Trevliga ställen det med. Nu kallar min man till frukost. Önskar trevlig dag!
11 maj, 2020 kl. 8:29 e m
Vilken mysig skildring. man blir nästan sugen på en promenad vid pildammarna. Det var också intressant att du berättade lite om hur pildammarna kom till. Fortsätt njut av livet.
11 maj, 2020 kl. 9:56 e m
Ja, det är en fin park att promenera i. Att vattnet redan på 1600-talet leddes i trärör ända till Stortorget, låter ganska otroligt, där kunde kvinnorna i staden hämta vatten, läste jag någonstans. Brunnen finns bevarad under nuvarande torget. Det är bra när man kan göra så det gamla bevaras. Jag sitter just nu och skissar på nästa inlägg och passar på att njuta av livet – trots allt!