I januari kunde jag äntligen ta hem ullmattan i tärningsväv som jag haft i vävstolen alltför länge. Ingen i vävstugan har någonsin klagat på mig utom jag själv. Från början hade jag tänkt köpa något kraftigt inslagsgarn men så hittade jag ett par intressanta lådor i vävstugans förråd. Där låg mer eller mindre trassliga härvor med gammalt ullgarn som skänkts till vävstugan för länge sedan. Ingen annan av vävinnorna var intresserad utan tyckte att jag så klart kunde ta garnerna. Som pensionär badar man inte i pengar så det kändes bra ur flera aspekter att ta hand om garnet. Jag gjorde nystan och vägde dem och började fantisera om hur jag skulle kunna göra en spännande matta.
Jag såg för mitt inre något som inte behövde vara symmetriskt men tänkte att jag ville ha balans. Ganska snabbt förstod jag tekniken och att det gällde att hålla reda på tramporna. Lite symmetri blev det med fem tärningsrutade ränder spridda från mitten av mattan och utåt. Jag följde helt mina infall för färgbyten och slutade snart att väga garnet.
Istället fotade jag mattan vartefter jag vävde men lindade dessutom upp garnet på en pappremsa för att se hur det såg ut. Ibland tog jag upp en bit som inte blev bra och rotade efter en annan färg. På tredje bilden här uppe har jag avslutat mattan efter ca 2m och klippt av varpen för att kunna ta hem den färdiga mattan. Det är min egen varp som är kvar i vävstolen och den får vänta där medan jag väver färdigt en pälsullsjal, jag är mer än halvvägs på den. Sedan blir det förmodligen en ullmatta till.
Nu skulle jag bestämma mig för om det skulle vara bandkant eller frans, kanske drejade eller flätade fransar. Jag fotade mattan där den skulle ligga, skickade den till textilintresserade vänner som jag bad skulle tycka till. Jag fick ungefär lika många som sa bandkant som frans. Jag lutade mest åt bandkant själv och så blev det.
Jag hade tänkt ripsband men fann bara moderna tunna, breda band i blank polyester. Till slut blev det svarta ganska grova bomullsband. Jag sydde ihop dessa på längden så att jag kunde trä bandet över mattänden. På så vis blev det en tunn fin kant mot golvytan, snyggt i mina ögon.
Kortändarna sydde jag också på maskin men fick ta till en del handsömnad där. Varpen ligger nu fint fästad inne i bandkantningen. Mattan fick en bra distinkt form med de stadiga bandavsluten. Färgbytena blev ibland väl häftiga men när man ser helheten så uppfattas allt annorlunda.
Varje morgon blir jag lika glad när jag sätter fötterna på den härliga mattan.
Jag ska ju väva en matta till men då ska jag väva med dubbelt så tjockt inslag, tänker jag just nu i alla fall. Färgvalet måste bli lite snävare eftersom jag använt en hel del garn redan. Men jag tycker det känns bra att bruka något som bara blivit liggande år efter år i en papplåda.
Nu får vi se om mattan min kan bli liggande på golvet så länge som jag tänker.
Lev väl och blomstra!/Agneta
Pensionär, nyss pensionär! 
9 mars, 2020 kl. 1:15 e m
Underbart att äntligen få se ett av dina alster. Ursnygg! Djupt imponerad. Fantastisk färgkombination. Den mattan kan du verkligen vara stolt över.
9 mars, 2020 kl. 4:32 e m
Tack, Eva, roligt att du gillade min matta! På FB har den också fått många glada tillrop och visst, jag ÄR, stolt.
Jag är riktigt nöjd med allt med den mattan.
10 mars, 2020 kl. 5:18 f m
Den blev verkligen fin! Den var värd alla timmar du la ner på den! Färgerna är så härliga ihop. Förstår att det måste vara bra att börja sin dag med att sätta fötterna på den!!
10 mars, 2020 kl. 7:03 f m
Tack, Karin, med tanke på allt gråväder som vi har haft så behövs en massa färgklickar! Snygga glada koftor i lila och grönt t.ex 😀
11 mars, 2020 kl. 4:36 e m
Så snyggt! Visst känns det bra att göra något fint av material som redan finns.
11 mars, 2020 kl. 5:11 e m
Jag tycker mycket om att ta till vara sånt som blivit liggande. Här hade jag svart mattvarp som blivit över sen rätt länge, jag skänkte bort halva den varpen för att glädja en annan, och sen fick jag ta hur mycket jag ville av ullgarnet i papplådan! Kul att du tyckte om mattan.
12 mars, 2020 kl. 2:09 e m
Hej Agneta,så vacker mattan blev,fötterna blir nog glada av att få känna värmen. Idag blåser vi nästan bort,men vackert med de höga vågorna i solen,kram ses snart,B-M
12 mars, 2020 kl. 2:28 e m
Hej Britt-Marie, ja, fötterna blir verkligen glada. Det är onekligen mycket blåsigt, en bit av en mur, här hos oss, föll för ett mycket kraftigt vindkast. En massa onödigt jobb o kostnader men vi kan nog återställa allt i förstärkt skick.