”Ja, men tiden går ju så fort”  har jag som underrubrik till den här bloggen. Tiden går fort när man odlar sina rosor och sköter om sin åker, det som är du.

Jag kan inte finnas till utan kultur och förmodligen inte du heller. Häromkring i trakterna är det alltid en massa kultur på gång. Jorden och jaget kultiveras och besås, sen växer och utvecklas det något som kan skördas. Visst är det livsviktiga grejer det där som skördas. Om det är torka så blir det alldeles för lite att skörda!  Då uppstår tomhet precis som när man inte har umgåtts med familj och vänner på ett tag.

Igår träffade vi kära vänner på Ystad Teatercafé och avnjöt tillsammans en kväll med franska sånger framförda av mor och son Ringquist. Två röster och ett piano, fint varmt och uttrycksfullt. Kvällen började med utmärkt soppa, bröd och vin.

Kanske du också är en kulturkofta eller kulturtant eller linnehäxa? (Vad kallar man kulturintresserade män)?  För mig är det där inga skällssord! – Tack, Gullet, skulle jag nog säga om någon skulle klistra ett sånt epitet på mig. Ändå är jag ingen riktig kulturkofta eftersom jag alldeles för sällan bevistar en maffig konsert eller besöker en operaföreställning. Jag tänker ofta alldeles för sent: Det där skulle jag ha velat se och uppleva!
För så är det om man är nyfiken och öppen för massor med saker.

Parker är för mig kultur i hög grad. I många städer finns det verkliga pärlor anlagda för människor i stenstaden som behöver gröna och vackra platser. Men vi som bor på landet kan ju tjuvnjuta av det välordnade och storslagna som en stadsträdgårdsmästare kan åstadkomma.
I början av oktober besökte jag den vackra Pildammsparken tillsammans med vännerna från Nyköping. Vi såg en stelbent häger och många brunänder, inte så vanliga, sa min ornitologiska vän. Och så vimlade en massa joggare på gångarna och ett stort gäng blivande landskapsarkitekter var i parken för att få en känsla av ytor och former.

Vi åkte Öresund runt med tåg och insöp den danska atmosfären.  Vi strosade länge i gamla pittoreska Helsingör, struntade i Louisiana, men blev för sena till Karen Blixens hem. Köpenhamn är inte heller så dumt när skymningen faller och ljusen tänds…

På bilden finns två passager som tål att särskådas och jämföras. Den gamla passagen från Helsingör och den överglasade är från Köpenhamn.
Vad berättar foton egentligen om människors liv, tid och kultur? En massa förstås!

Det har allt varit lite mer kulturellt under sommar och höst. Min tanke är att fortsätta med fler kul-turer. Till Kulturen i Lund kanske och till detta:

Vad kan det vara? Det kommer alltså mera! Nu kallar brittsommaren på mig, jag ska gå ut och flytta på lite fler stora krukor. Tur att jag har en bra pirra!

Pirr på er, från gamla Agneta, som skyndar ut i fågelkvittret