Ibland behöver man vara för sig själv och riktigt grotta ner sig, tycka synd om sig själv eller fundera på annat som tär ens sinne. Då tar man sig en kopp kaffe, sätter händerna i arbete på något sätt, går en promenad, lägger sig på sofflocket eller söker tröst i naturen. Först några godbitar för gom och öga.
Här nedan är det förgängliga smycken som halva året får oss att tappa hakan av förtjusning. Har man trädgård är det lätt att få syn på skönheten. Har man skog att gå i är blåbärsris i ett krus eller grenar och kvistar i en vas en god bit av härligheten.
Man kan rent av glömma bort att tycka synd om sig själv med lite hjälp av andra.
Så vårdar vi varandra! Låt oss göra det, hjälpa varandra att förstå det fina i att vara människa utan girighetens och rasismens faror.
Sluta häng läpp, säger jag på skarpen till alla oss som deppar efter valresultatet.
Naturens läkande plåster och vita molntussar sparar vi i datorn.
Omgivningarna är inte särskilt vilda här i det bördiga odlingslandskapet i sydligaste Skåne. Men havet och vädret kan vara nog så hårt och tufft. Landskapet i sig är vackert böljande. Man hämtar kraft under en lång tyst promenad med sig själv! Cykla, promenera, led en ko, gå ut med hunden eller kanske med någon som du känner väl. Då kan man vid behov även vara tysta tillsammans.
I gemenskap blir vi starka därför att vi har vågat vara i ensamhet och grubblat lite, så tänker i alla fall jag. Där, i ensamhet, kan vi först vårda våra egna tankar, låta dem utvecklas, bli till långa kedjor, djupna och bli slingrande och fantasifulla och kloka. I gemenskap och fina samtal med andra blir vi därefter handlingskraftiga, naturligt accepterande och medmänskliga. Då orkar vi engagera oss i något annat än oss själva!
Eftersom det här är min blogg så tillät jag mig att flumma lite, att drömma lite och att fantisera om att vi med gemensamma krafter kommer att kunna tillbakavisa en framryckande ful högerflank i Sverige. Låt oss i alla fall försöka!/Agneta
PS Kära Josefin och Sara, varför har ni inte fastnat på något lämpligt sätt i min mobil eller kamera? Det måste åtgärdas!/ Farmor-mormor A
12 september, 2018 kl. 1:39 e m
Fina bilder och kloka tankar som vanligt!!! Kram på dig!
12 september, 2018 kl. 3:21 e m
Kram tillbaka! Kanske kände du igen någon plats från vår omgivning!? Idag när jag skulle gå ut så kom en skur…sen somnade jag på soffan. Tur att man bara har sin inre chef, min är ganska resonlig just nu!
12 september, 2018 kl. 7:17 e m
Njut av att ha en sådan chef!!!
13 september, 2018 kl. 7:29 f m
Jamen det här är inte flum. Kloka tankar om var vi hämtar kraft.
13 september, 2018 kl. 9:09 f m
Ja, men många tycker att sånt är flummigt, inte jag egentligen men man får skoja lite med sig själv. Det är fint att veta att du förstår kära Mösstanten!
14 september, 2018 kl. 11:16 f m
Underbara bilder och en vilsam, skön text.
🙂
// Kao
14 september, 2018 kl. 12:25 e m
Tack!