I morse vaknade jag så fint med musik ur Monty Pythons galna musikal Spamalot. Ja, den där musiken fanns inne i mitt huvud. Sjöng gjorde mitt näst äldsta barnbarn Pontus Ekelöf Croneld. Som fjortonåring la han ut de första egna små snuttarna med låtar, mest covers, och några humorscener på You Tube. Han gick sommarkurser i dans och så vidare. Som gymnasieelev var estetiska programmet det viktigaste för honom, trots att grabben hade god ordning i skallen för både matematik, engelska och tja, vad som helst. Han visste vad han ville och var hängiven sin tanke att lära sig mer inom musik, dans och teater. Så har det fortsatt med folkhögskola i två år och nu andra terminen vid Performing Arts i Göteborg.

Anledningen till att jag vaknade med en låt som I’m all alone var att jag besökte Varberg igår och såg  SPAMALOT. ”A musical lovingly ripped off from the motion picture MONTY PYTHON and the Holy Grail” som det stod på programmets framsida. De som agerade var unga människor som går olika yrkesutbildningarar i det här med musik, sång, dans och liknande i Göteborg. Med på scenen fanns också gymnasieelever från Varberg. Få kände varandra men de har tränat kvällar och helger.
Jag filmade med min mobil och från min plats i raden bakom orkesterdiket så kunde jag inte fånga hela scenen. Jag koncentrerade mig på Pontus helt enkelt. Ljud och bild blev ändå förvånansvärt bra. Klicka på länken här nere och hör en bit av duetten som Patsy och Kung Arthur sjunger.

https://1drv.ms/v/s!AlJGKo0tbxTmgcAO87ZqghNt1Rt6wg

Med ett tidigt tåg hade jag gett mig av hemifrån och mött Pontus i Varberg som kom med tåg från Göteborg.  Tillsammans gick vi genast till Torget och lunchade på Café Mignon ute i vårsolen! Varberg såg städat och vårpyntat ut och det var ännu några timmar kvar till föreställningen…
 Vi pratade mycket, mycket om ditten och datten och plötsligt var P tvungen att gå till möte och uppladdning! Jag råkade säga ”lycka till” fast man visst inte ska det i dessa sammanhang. Senare påstod P att han hade gjort en massa småfel just den föreställningen – var det mitt ”lycka till” som ställde till det?
Full av förväntan och lite spänd kände jag mig innan föreställningen. Jag ville verkligen att det skulle gå vägen, bli lyckat och mycket mer därtill. Det blev det också!

Klicka på länken  här nere och se en slutsnutt av Always look on the bright side of life. Jag misslyckades med att lägga in videos i mitt mediabibliotek som hör till bloggen. Hoppas ni blir nyfikna och vill se och lyssna och därför orkar klicka på länken…måtte det fungera! Det tekniska är inte alltid på min sida men där har jag ju min käre man.
Orkestern var från Högskolan för scen och musik i Göteborg, det var bra ös på dem!

https://1drv.ms/v/s!AlJGKo0tbxTmgcAN4a4RSJivSkjojA

Hela föreställningen framfördes på vacker brittisk engelska och tyvärr gick nog en massa knasiga skämt mig förbi. Jag var inte helt vilse i planeten utan hängde med men var mest uppslukad av att ta in den där rollfiguren Patsy som var på scenen praktiskt taget hela föreställningen. Pontus var fullständigt närvarande och i sin roll precis hela tiden! Jag blev mäkta imponerad, njöt och farmorhjärtat bankade stolt och jag kände mig som en glad och varm sol i bänken där jag satt. Tiden gick för fort, alldeles väldigt fort!

Jag skickar hyllningar och fanfarer och tackar för upplevelsen!/A