Någon sorts kropp har vi alla att studsa runt i, gå ut och gå promenader med, alternativt att släpa runt på. Jag fick en knäpp på näsan för cirka sex år sedan. Jag var på ett zumbapass och upptäckte att min vänstra sida rörde sig i makligare takt än min högra. Jag kunde inte heller ta ut rörelserna riktigt. Jag hamnade på utredning och fick ligga på lasarettets neurologiska avdelning i några dygn. Vilken uppställning och sjukvård! Fantastiskt och jag var uppriktigt glad över att ha hamnat där! Jag blev utredd på längden och tvären… och nu klarar jag mig bra tack vare medicin , träning och av att inte utsätta mig för stress.

Den där benstommen med överdrag och stoppning åldras med mig. Nej, jag är inte, absolut inte, uråldrig ännu men det händer saker hela tiden! Överdraget sitter lite lösare och skrynklar sig här och där. Ni vet det knarrar i ett knä och höger axel knakar och vänster fot svullnar lite… tja, är det inget värre så går det väl an.  Jag trivs faktiskt i min ålder trots skavankerna! Fast när mitt vänsterben ‘surbenet’ bråkar så är det inte så kul – men det är inte varje dag och det funkar ändå hyfsat!

Jo, jag börjar höra dåligt men å andra sidan är jag spänstigare nu än då för några år sedan. Vad har det med varandra att göra? Tja, inget annat än att det är mig och jagets åldrande som kroppen vittnar om och att man faktiskt kan påverka vissa saker men att andra är svårare att göra något åt.
Nu hör jag att du protesterar högljutt: – Spänstigare blir man väl inte av att bli äldre? Nä, förstås inte av själva åldrandet men det är aldrig för sent att börja träna.  Det är klart du inte kan vänta med att göra dina benspark ända tills du sitter med benen i graven. Då är det nog försent ändå!
Men det borde vara självklart att hålla igång för den som kan, jobba i trädgården om man har någon, städa intensivt om man gillar det, helt enkelt att träna eller röra sig så mycket och ofta man kan. Alla kan inte träna men väldigt många fler än som gör det!

Min mamma blev väldigt kutryggig på grund av en smärtsam kotkompression och på något sätt sjönk även jag ihop och trodde att det var menat att jag också skulle bli så. Ni vet det där genetiska… så såg jag min spegelbild skynda förbi i ett skyltfönster. Där gick en kutryggig gumma förbi och det skrämde mig! Jag tror många har gjort liknande erfarenheter! Sträck på dig, knip ihop skulderbladen, tänk på din stolta hållning… så sjunger det ofta i mig! Det hjälper att skärpa sig och hålla huvudet högt!

Och jag, jag gillar att vara lat också! För att må bra är det också viktigt; att lata sig och njuta av något fint, läs en bok, träffa folk. Så jag mixar dessa för kroppen så ypperliga sysselsättningar och som pensionär är det lätt!

Hörseln är ju svårare att träna upp men det ska sägas att det har sina poäng att höra fel ibland.
Igår var det någon hudkrämstillverkare som enligt reklamen hade blandat goja i en hudkräm…nja, olja var det ju förstås.

Vi skulle på bröllop och jag var inne i en lite finare klädaffär. Jag tänkte att jag skulle hitta en snygg klänning… Expediten kom i min riktning med telefonen mot örat, hon såg mycket jäktad ut och precis när hon passerade mig sa hon: – Vad hade hunden för telefonnummer?
Jo, ja, kunden förstås. Man begriper ju och får sig ett skratt – om man är på det humöret!

Vet ni, att tvärt emot vad man har trott, så  kan amerikanska hundar får hybridägg med svenska hundar från västkusten…eller hur var det nu de sa på radion en morgon. Det handlade om humrar förstås. Haha, det är kul ganska länge!

Vår radio går igång mitt i morgonandakten eftersom min man arbetar och måste upp. Under ett par dagar så hade en frejdig kvinna vävt ihop saker som fysisk träning och andlig utveckling. En av morgnarna handlade det om styrketräning och så läste hon något citat ur Bibeln och sa plötsligt: – Jag tar en bärs till…
Både min man och jag flinade för vi hörde samma sak! Han börjar också höra dåligt!

Det är klart att det går bra och är roligt till en viss gräns men sen får man skaffa hörapparat annars tror jag att det är lätt att halka på sned i sociala sammanhang! Man får pröva ut dem tills de passar! Kanske kan man få ett par roliga hörapparater som kan hänga i öronen som dekorativa örhängen. Skulle passa mig som samlar på  just örhängen.

Jag har inte nämnt vad knoppen behöver men det tänker jag skriva en annan gång. Men att träna och få fart på kroppen är ju faktiskt bra för knoppen också!

Med flit har jag uteslutit det där med maten och vad man stoppar i sig. Det har absolut betydelse,  men jag tror ändå att vi mest måste glädja oss åt att vi inte behöver sakna mat på bordet!
Ha det fint, KRAMAR behöver vi!/A