Är man kaxig och skriver i mars att nu går jag ut i trädgården och kommer inte in förrän i oktober så får man väl erkänna att det har gått så där med allt det förplanerade trädgårdsarbetet!
Höst blir det ju ändå och detta år kan snart läggas till handlingarna som avslutat trädgårdsår eller…? Nu har jag bestämt mig för att inte berätta om mina planer för någon eftersom mina planer alltid är för stora och för många – helt enkelt mycket mer än jag mäktar med! Jag får kanske nu mer skylla på åldern eller på min onda högerarm och influensan som i år tog musten ur mig redan i maj. Jag tänker inte summera trädgårdsåret 2015 ännu men bjuda på höstbilder från vår trädgård här i Skåne vid Sydkusten. Bilderna är från den 17-19 oktober och jag tycker att färgprakten är ovanligt stor i år. Det är underbart att gå runt och njuta av det som ännu bjuds i trädgårdsväg. Kom en sväng med mig!

Parrotia persica, papegojbuske, har ett bladverk som är fint hela säsongen men höstfärgen är enligt min mening enastående! Här nedan sys den uppstammade varianten som vi har här i den låga eftermiddagsolens skugga! Fikonet har fått gula blad  och olivträden ska snart bäras undan.

För varje dag som går så glesas bladverken ur men temperaturen verkar ha fastnat på tio grader och det är ju skönt. Idag visade termometern i skuggan 15 grader klockan tre! Hela september var det sensommar och riktigt behagligt. Men visst är det lite bråttom att få in allt som måste ha vinterskydd då man aldrig har en aning om när frosten kommer. Allhelgonahelgen brukar vara ett riktmärke.

Sitter på kökstrappan tar en paus och fikar. Måste hämta kameran när Gillenia trifoliata, trebladsspira, glöder medan Viburnum davidii, davidsolvonet ståtar med sin härliga mörkgröna färg.

Pelargoner bärs in i omgångar varför i hela världen har vi så många… annat måste också in i den lilla vinterträdgården. Bära och flytta om, göra mera plats…ännu återstår de stora växterna…uj, uj, uj, som man säger i Närke! Få se, saknas gör fuchsior, kamelior, olivträd stora och små, citronträdet och…

Många pelargoner trängs på fönsterbrädena även inne i huset. Här i vinterträdgården får en del vara under vintern och så kan de få mellanlanda i växthuset när dagstemperaturen stiger på våren.

Vinterträdgården byggde vi mot gaveln på det som förut var hemviste för kon och grisen. Här inne håller vi tio grader så att de stora kameliorna kan börja blomma i januari. Snart måste jag klippa dem mer – men det bär emot för storleken har också betydelse…ja, många fler blommor blir det ju!

Pirran är min bästa vän! Jag baxar de tunga krukorna ombord på den och sedan behövs lyfthjälp av någon med större muskler än jag har! Här en klätterpelargon och två fuchsior som snart måste in.

Idag gick jag omkring i solen och såg flera rosor som blommade stillsamt, träd som tappade sina blad, höstfärger som tog tag i mig och kände mig nöjd med trädgården som fortfarande ger av sitt överflöd.

Austin-rosen Crocus rose blommar fortfarande! Flera rosor vill mer och producerar enstaka rosor och man njuter av de där rosorna så här års. Några har doft och det är bara att ta en sniff när man går förbi!

Häggen ‘Schuberti’ har tappat många av sina alltid  lysande röda blad medan de stora schersminerna gulnar så långsamt… Jag ägnar rätt mycket tid åt att klippa och röja i den här delen av trädgården.

Lite förryckt kanske men vem kan tro att det är den 18 oktober? Jo, jag förstås som har tittat på stockrosen och sagt till den: ”När du har blommat klart ska jag rycka upp dig. Här ska du inte växa begriper du väl!?” Men den har bara nickat vänligt och fortsatt att blomma! Så även idag.

Rosen Nostalgi håller ställningarna medan trollhasseln, som står bakom, gulnar långsamt och det är väl så där det blir med oss också. Någonting händer långsamt… medan andra delar av oss håller ställningarna!