Vitlysingen vill ha lugn och ro men fjärilen rister av begär:
Du gillar när jag böjer min nacke för dig, men va trist
om jag tillmötesgår din önskan med ett: ‘Javisst’.
Du kan ju åtminstone försöka vara lite fin o ödmjuk!
Det skulle inte va fel o varför känner du dig sjuk?
Jo, för du tror du bli kuvad o på konfekten snuvad!
Allt eller inget, säger du ofta, men kom hit till mig o softa,
du ska se, det är inte alls farligt att ta det lugnt o varligt!
Lysimachia chletroides, vitlysing som är invasiv och älskar att få breda ut sig!
2 december, 2014 kl. 3:29 e m
Det är så vackert med dina blomsterbilder och vackra texter! Men samtidigt är jag så inne i advent att jag tänker på adventsblommor.
Läste just i en trädgårdsblogg där bloggaren skrev om sina adventsminnen och då damp mitt starkaste minne ner och ville bli förmedlat:
Min mormor bodde på en stor bondgård med ett stort boningshus och då eldade man ju inte så mycket i hela huset. Inte i finrummet i alla fall. Där hade hon hyacinter och i fönstret hängde en röd-orange adventsstjärna som jag tyckte var så vacker. När jag nu tar in hyacinter, som är mina favoritblommor till jul, känner jag doften och samtidigt kylan i hennes finrum och ser skenet från den vackra stjärnan framför mig! Fantastiskt att dofter kan överbrygga 50 år!
Undrar vad mina barn bär för adventsminnen med sig?
2 december, 2014 kl. 7:41 e m
Vilken härlig berättelse Karin! Jag förstår att de där underbara minnena fyller dig med känslor. Doften av hyacint kan kanske sprida sig lite överallt men de orangeröda adventsstjärnorna i rätt kulör och storlek verkar vara svåra att få tag på. Jag kallar dem proletärstjärnor för att så många arbetarfamiljer i Stockholm hade dem i sina hem när jag var liten. Den sista vi hade var helt utsliten för några år sedan och jag saknar den så!
2 december, 2014 kl. 7:46 e m
Min första adventsstjärna när jag flyttade hemifrån var också en sådan som jag använde så länge att den formligen föll i bitar! Det finns inte sådana idag och det är jättesynd!!!!!!