Det krävdes mycket jobb att förvandla det gamla fähuset till en del av vår bostad. När allt byggjobb med rummet var klart hade vi invigningsfest. Vi hade dukat långbord på det varma granitgolvet och satt upp ett blågult band som klipptes men för övrigt var rummet tomt. Namnet lillkyrka kom naturligt då huset äntligen fått ett rum med fin takhöjd, taket hade blivit lite som i en gammal träkyrka men för övrigt inga liknelser. Lillkyrka skulle hysa gäster och ha en sitthörna. Vi hade sparat det låga taket med synliga balkar i ena änden av rummet för att kunna skapa en platsbyggd säng. Fyra utsågade profiler som jag hade ritat på plankor var det yttre delen av en slags sovalkov. Min man sågade ut profilerna med en sticksåg och figurerna blev roliga på det vis jag hade tänkt. På fotot här nere har vi precis börjat inreda för kommande gäster, ovanför gubbasängen finns ett sovloft, en stege specialbeställdes av vår granne snickaren. Det lilla tidskriftsskåpet till höger om sängen har jag ritat efter mått på platsen, grannen tillverkade det, tack Lars!

På hösten kom rean av uterumsmöbler och vi hittade en mycket välgjord liten grupp som vi provsatt och föll för. Det var väl som vanligt att vi, trots rean, fick suga på ramarna efter köpet. Kika på fotot här nere: Vi skulle se på film tillsammans med andra och möbeln ställdes tillfälligt mot sydostgaveln. Det intressanta är att här utanför saknas vinterträdgården. Vi hade bara rivit det usla plastskjulet som stod skevt och vint mot väggen där och faktiskt redan gjutit betongplattan utanför. Lilla fönstret till vänster fanns redan men dörren med röda glaset gick att öppna till betongplattan och våra fortsatta byggplaner.

Vi hade den där sköna soffan och de två fåtöljerna i rätt många år men allt mer ofta fick vi inte plats att sitta tillräckligt många. Till slut ville vi skaffa fler sittplatser, en soffa i rött som så att säga skräddarsytts för utrymmet blev lösningen. Goda vänner betalad en slant och tog över soffan och fåtöljerna till sin inglasade veranda och därför sitter vi där ibland. Båda fotona här nere är tagna från sovloftet.

På Blocket sålde vi den mindre teveskärmen som syns på väggen mellan de höga fönstren (tre bilder tillbaks). En större och bättre skärm med en liten motor med vridmoment inköptes på vårt nöjeskonto. Jag var väl lite skeptisk först men det är härligt att komma in i rummet och se en konstbild eller ett eget foto på den fantastiska skärmen. Ska vi se nyheter, film från Cineasterna eller följa en serie säger vi nånting som Abrakadabra och trycker på den hemliga knappen så byter skärmen det lodräta läget till horisontalläge. Oftast har vi någon konstbild i det lodräta läget men här är det fotografi från trädgården.

Ett tag nu har vi haft blått glas i det lilla fönstret mot vinterträdgården men rätt vad det är kan det vara något annat. Rosen John Davis, i vasen på bordet, är väldigt vacker och här syns stegen till loftet och en del av nordvästgaveln med dörr ut till den sidan av trädgården. Den sista bilden visar bl a en stor tumvante som jag broderade 1969-70 under mitt första år som mamma. Jag hade tänkt brodera en stor raggsocka också men så kom det en massa annat emellan…
men LEV VÄL och välkomna tillbaka!/Agneta