Med åren har vi utökat boytan och det är praktiskt att benämna rummen på olika sätt. En plats i huset, som man ser direkt från lilla hallen, har faktiskt inget särskilt namn, det är köksbordet intill fönstret som vetter ut mot en del av vår trädgård här dold i snö och kvällsmörker. Klicka gärna upp fotot. Till höger finns köket i en vinkel och det är tydligen frukostdags, vi har tom tagit den blå spisen i anspråk till buffén. Spisen (och kylskåpet) i samma blå färg fungerar utmärkt efter så där 26 år! De blå köksluckorna i ask är tillverkade av Ballingslöv, handtagen är gjorda efter en 30-talsmodell. Det kommer mer om köket senare.

2005 blev vinterträdgården färdig för inflyttning, klicka gärna upp fotot.
Här skulle mitt växt- och trädgårdsintresse kunna växa och blomstra. Idag ser det inte ut som då. Några böcker har jag inte kvar där eftersom vi håller max 12 plusgrader på vintrarna och det mår inga böcker bra av. Här förvaras två stora kamelior och många krukväxter under senhöst och vinter men på somrarna händer det att gäster får sova här istället. Man kommer till vinterträdgården genom ett större rum som vi kallar för lillkyrka. Vi är inte religiösa men det blev högt i tak när vi rev innandömet i det som förr var det gamla fähuset. Det röda glaset sitter i dörren mellan de två rummen. I andra änden av rummet finns ett sovloft med stege upp, vinterträdgården och lillkyrka kommer att få mer plats i kommande inlägg.

Fähuset var separerat från bostaden och här behövdes en övergång och en gästtoalett. Ibland tänker jag på gästtoaletten som lilla galleriet. Nu kan man gå inomhus utan att blåsa bort i det där dragiga gattet. Det är ett spännande moment när man gör hål i en yttervägg och förenar två huskroppar. Många diskussioner och kloka beslut ledde till en bra lösning för att jämka ihop golvhöjderna. Min händige man visade gång efter annan hur bra han var på att jobba med olika material och att alltid få bra finish på sina arbeten. Jag har ju idéer och lösningar men hans arbete hade jag aldrig kunnat utföra!

Många gånger de första 8-9 åren hade vi gäster som nästan fick sitta i knät på varandra och äta. Efter att jag noga hade funderat på en lösning, som jag var tyst med i ett par år, byggde vi till matsalen. Det kostar på att bygga och inte bara för plånboken.
På några ställen i huset har vi dörrar, som just de i matsalen med rött glas som en detalj, vi ritade och tog mått men en skicklig hantverkare tillverkade dem. När näktergalen sjunger är det underbart att sitta där i kvällningen med dörrarna öppna ut mot sommaren.
Det gamla Värmlandsskåpet, bordet och ullmattan är sånt som jag hade med mig i boet. Till vänster på fotot syns lite av en hantverkstillverkad dubbeldörr som oftast står uppslagen mot matsalen. Där dörren är fanns ett fönster från början. Ett trappsteg ner i matsalen har vi ett vackert stengolv och i övergången där ytterväggen fanns ligger ett skiffersteg. Skiffer tycker vi är vackert och därför finns det på flera sätt och ställen i vårt hem.

Lev väl och välkomna tillbaka om ni trivs här!/Agneta