Varje år så här års släcker vi elden, hänger upp de värmande pälsarna, skakar vi av oss dammet, kryper ut ur jordkulan och blir hänförda! Grönskan slår knock-out på den som ser och fåglarna kvittrar för livet för den som hör. Nu blommar det i trädgårdarna och rapsfälten lyser solgult. Vad mer kan man begära? Vi begär inget mer bara att få ha det så här privilegierat att kunna njuta av det som bjuds!
Naturens metamorfos är obegriplig och total. Vi måste LEVA för att kunna förstå! Regnet faller lätt.
Pimpernöt är ett vackert och intressant litet träd.
Tulpaner är lätta att älska men hos oss är de flyktiga.
Blåregn, gullregn och min klätterpelargon..
Det underbart vackra lilla Parrotia persica-trädet som jag hejar ramsor för så att det ska växa ett par meter till sen slutar jag med heja-ropen!!
Under trädets platta krona hukar jag lite och ser min käresta göra sånt han inte gillar endast för att underlätta livet för mig efter influensen. Tack, det här var till DIG! (Skrevs i maj 2015).
Lev väl och försök att blomstra så gott det går i den snåla blåsten i februari 2023!/Agneta
Pensionär, nyss pensionär! 
25 maj, 2015 kl. 4:26 e m
Vackra trädgårdsbilder får alltid mitt hjärta att fladdra lite extra. Livet skulle vara lite tristare om man inte hade en trädgård att gå ut och insupa kraft i! Hoppas att du får mycket i din nu så du piggnar till!
25 maj, 2015 kl. 7:24 e m
Karin! Så länge hjärtat fladdrar så lever vi och just så här års så får naturen, trädgård inbegripet, mig att viljabåde jubla och gråta av glädje! Så mycket vackert vi har runt omkring oss!
25 maj, 2015 kl. 8:02 e m
Men å vilken fin bild på pimpernöt. En sådan vill jag verkligen ha! Måste skaffa helt enkelt.
25 maj, 2015 kl. 8:12 e m
Det är en fin växt, kolla de olika sorterna o att din zon passar in! Jag köpte min som en sort men det ifrågasattes av någon som visste bättre! För mig har det skapat förvirring så jag skriver inte det vetenskapliga namnet…huvudsaken är ju att det är ett väldigt trevligt inslag i trädgården!
Lycka till, Bettina!
25 maj, 2015 kl. 9:10 e m
Ljuvlig inlägg med så många fina växter! Hoppas du kryar på dig så vi kan ses snart! Kram!
25 maj, 2015 kl. 9:16 e m
Nu när jag varit sjuk så länge och börjar återhämta mig (men bra är jag ännu inte) så känner Mats av halsen! De flesta nätterna har jag sovit nere just för att skona honom…men det är klart vi har ju träffats varje dag! Jag hoppas att Ipren och mycket sömn ska mota Olle i grind.
Ja, så roligt det vore att träffas, Märit! Jag har kikat på många fina pioner hos er ikväll! Tack för de bilderna!
26 maj, 2015 kl. 5:02 f m
Vacker hyllning både till naturen och till den närmaste. Fina foton och tänkvärd text. Kram Bosse
26 maj, 2015 kl. 6:36 f m
Bosse, jag läste ditt senaste kåseri med förtjusning. Jag var bara så orkeslös just då!
Tisdagskram från Agneta
26 maj, 2015 kl. 6:16 f m
Hej Agneta!
Du äger förmågan att skriva så målande och emotionellt om det som är viktigt i livet. Just nu borde tiden stanna av ett litet tag eller det kanske är jag som borde göra det för nu händer allt som är så vackert men ack så flyktigt. Stararna har ungar och går och pickar på grönytorna, om några veckor har de fullgjort sin uppgift och de är borta, dröjer ett år innan vi ses igen.
Ha det så gott i er vackra trädgård!
/Gunilla
26 maj, 2015 kl. 6:32 f m
Hej Gunilla! Tack för snälla ord!
Hur sjöng Povel Ramel…”underbart är kort”…
Det är nu man stannar upp om man kan och bara glor! Det är helt galet att få influensa eller något annat förhinder!
Några starar ser vi inte här, tyvärr, men göken och en rödstjärt besökte trädgården igår, koltrastarna har bon och näktergalen sjunger nästan hela dygnet.
Det är härligt!
Njut så mycket det bara går!
Agneta
2 juni, 2015 kl. 8:12 f m
Ja du kære, vi nyder alt hvad vi kan – forsøger at klamre os fast til alt det skønne omkring os, men ved jo, at det er som et stykke sæbe, der smutter ud mellem fingrene, når man forsøger at fange den.
Nyder også dine dejlige billeder, ønsker dig fortsat rigtig god bedring og glæder mig til at se dig på Tomatens Hus, når du er frisk nok 🙂
2 juni, 2015 kl. 5:22 e m
Å, tack, gulliga Margit, för telefonsamtalet! Det kändes verkligen omtänksamt!
Din liknelse med tvålen som slinker ur våra händer är så bra! Om jag stjäler idén till någon bloggtext så är det alldeles omedvetet! KRAM!
3 juni, 2015 kl. 5:54 e m
Visst är det ljuvligt med grönskan och fågelsång det gäller att njuta och fånga dagen. Kram Åse
3 juni, 2015 kl. 8:04 e m
Ja, att leva i nuet är viktigt! Jag tror inte på att fånga dagen utan att vara medveten om det som händer i nuet – men det är kanske samma sak man menar 🙂
7 juni, 2015 kl. 7:47 e m
Underbart vackra trädgårdsbilder Agneta! Jag längtar dit!
7 juni, 2015 kl. 9:01 e m
Som du vet är du alltid välkommen! Det är synd att det är så långt mellan oss! Jag skulle vilja kunna svänga över till dig en vanlig kväll och ta en kopp kvällste som i gamla dar!
6 februari, 2023 kl. 4:34 e m
Fina sommarbilder och nog längtar vi dit, men det värsta mörkret är vi igenom nu och det känns bra.
6 februari, 2023 kl. 8:38 e m
Än kan vi vara inne och läsa böcker eller göra annat som inte blir av när det lockar mer att vara ute än inne.
Jag har bara läst några sidor i Slättland men det känns bra.Ha en bra vecka!/Agneta
13 februari, 2023 kl. 8:54 f m
”Vackrast är nu” – det blir allt mer viktigt när livet börjar närma sig det oundvikliga.
13 februari, 2023 kl. 6:22 e m
Jo, så är det förstås och man vill uppleva det många gånger till!