När jag var tonåring tyckte jag om att promenera överallt i mitt Stockholm även om kvällarna. Jag var helt orädd men var inte heller intresserad av mörka gränder.
Jag kikade upp mot husen och tittade in i lägenheter där det lyste i fönstren så man kunde börja fantisera hur det såg ut där inne. Från trottoaren såg man mest bara gardiner taklamporna i våningarna högst upp i huset men i lägenheter längre ner kunde man se in i lite bättre. Om jag tyckte det såg trevligt ut så flyttade jag givetvis in där, ibland bytte jag i fantasin ut en ful fönsterlampa eller gardinerna.
Det var lätt att se var det bodde gamla människor för de hade alltid väldigt omysiga och ljusstarka lampor. Ibland kunde det vara bara en sorglig lampglob som hängde mitt i taket, då rös jag.
Säkert tänkte jag att jag själv alltid skulle ha varmt och mysigt lampljus i mitt framtida hem.
Nu mer längtar mina ögon ganska ofta efter ett strålande ljust rum där det går lätt att läsa eller pyssla med något. Som tur är har vi nu mer många lampor som är dimbara, vilken verkligt bra uppfinning det är!

Här ovan syns lampan över köksbordet som jag har visat i ett annat inlägg i den här serien och längre in i dunklet syns ljuskronan som nu efter många års trogen tjänst har flyttats till en annan plats. Ljuskronan hade vi över soffbordet, det var ett smycke i rummet tyckte vi, men helt värdelös som ljuskälla. Allt oftare krävde våra pensionärsögon något annat ljus än det man fick från stearinljusen. Så började en sån där trevlig period när vi åkte runt till olika ställen och kikade på lampor. Vi sökte på nätet och letade i inredningsreportage. Men uppgiften kändes svår trots att vi såg flera ganska snygga lampor så gick vi bet. Vi ville ju hitta DEN ultimata lampan som såg rätt ut i vårt hem – tänd som släckt.

Så dök den upp på nätet – lampan som fick oss på fallrepet. Ganska knasig med ginkoblad på ”metallstjälkar” och allt var en byggsats… Med hjälp av support så gick det att bygga ihop delarna rätt. Vi kan höja och sänka ljusstyrkan efter behag. Färgen på ginkobladen är inte lik den naturliga färgen men bladen har samma ton som lampan över köksbordet vilket ger viss harmoni! Lite knas måste man ha i ett hem, det säger vi ganska ofta att vi inte vill bo i en hotellobby.

Lev väl och blomstra!/Agneta