Vi kom nyss hem från en rätt vintrig och skön promenad i Abbekås, vårt närmaste gamla fd fiskeläge. Meteorologerna har varnat för snökaos längre uppåt landet men snö kunde eventuellt även falla här vid sydkusten. Vi hade vaknat till sol och ett tunt flor av snö, för ett täcke var det långt ifrån, men det var tillräckligt vitt för att solen skulle kunna spegla sig i vidderna. Mössor och vantar letades fram och varma kängor, några minuter i bilen till havet så är vi där. Under vår förmiddagspromenad kom vi att tala om förra promenaden, med goda vänner, just i Abbekås.
Ibland är naturens sceneri och dess invånare alldeles överraskande. Nu handlar det inte om de stora vyerna utan om blommor och bin. Det var redan i början av vår oktoberpromenad som vi såg det. Ett ivrigt bisurr hördes och vi stannade, andra som skulle gå förbi stannade, gick tillbaka och konstaterade att trädet blommade och bina surrade sina jubelsånger och var överlyckliga.
Jag fick berätta flera gånger att det var murgröna som blommade inte själva trädet. Vilket sorts träd som murgrönan klättrat upp i från början var omöjligt att se.
Att murgrönor går i blom kan den uppmärksamme se i toppen av höga träd om man har bra syn eller kikare till hands – men det fina i kråksången var att här är trädet lågt. Jag anar att någon har ansat trädet och skött om det så det har fått den fina formen. Det blev en rolig stund med bina, murgrönan och fascinerade åskådare. (Fotot togs den andra oktober).

Vinterträdet som det såg ut idag 21 november 2024 med lite snö i kronan och moln som bullade upp sig över havet. Lev väl och blomstra!/ Agneta