Pensionär, nyss pensionär!

Ja, men tiden går ju så fort!

Trädens betydelse

11 kommentarer

För några år sedan läste vi något som fick oss att räkna våra träd! Tomten är på nästan ca 2 500 kvadratmeter och det blev en skojig inventering. En del mindre träd växer här och där men det finns också en hel del riktigt höga och bamsiga träd! Popplarna är tveklöst de högsta träden och de ramar in två sidor av trädgården. På den tredje sidan av tomten har vi ett antal pilar som vi klipper hårt vartannat år. Det stora men samtidigt lite fulsnygga lärkträdet växer mitt i det vi kallar lunden med vårblommor, hasselsnår och några gamla fruktträd. Lite söder om lunden står ett par riktigt stora björkar, eventuellt framtida vedklabbar till våra kaminer.
Runt fötterna på en tredje björk planterade jag 2002 en vit klätterros som heter Seagull och doftar helt fantastiskt under hela blomningen. Se på fotot hur högt Seagull har nått på 22 år.

Anledningen att vi den där gången gick omkring och räknade nämnda träd och katsuran, pimpernöten, näsduksträdet, pilen, sydboken, rönnen, den rödbladiga gleditsian, oxlarna, humleboken, prydnadsaplarna, cypresserna och alla andra träd, var att vi hade läst i tidningen ‘Illustrerad vetenskap’ om vikten av träd: Varje människa behöver minst 30 träd för att så att säga vara självförsörjande på syre. Så där gick vi och räknade och upptäckte att vi hade 84 träd i mycket olika storlekar. Ett av träden är en vacker hängbjörk på sydsidan av tomten och i morgon ska vi hämta en annan sorts björk på Wallströms plantskola i Almaröd 8 km hemifrån. Vi har reserverat en Himalayabjörk alltså en Betula utilis var. jacquemontii. Vi valde en med tre stammar som redan har börjat få den karaktäristiska vita fina barken. Jag kommer att visa den i ett kommande inlägg.
Tillbaka till vårt trädräknande: i vårt lilla hushåll behöver vi alltså minst 60 träd! Det betyder att någon kan få andas syre som våra träd skapar. Vem har inte hör talas om att Amazonas är jordens lungor?

Varje människa på jorden använder 300 kilo syre om året, hur många träd behövs egentligen då?
I vårt tempererade klimat producerar varje träd i genomsnitt 10 kg syre så det är väl enkel matematik. Vi vet redan att utan syre dör vi och om luftens syrehalt sjunker mycket så är det skadligt för oss.
När vi läste det där tänkte vi på iskall skövling av regnskog, andra områden med höjda temperaturer där snart ingen kan bo längre. Funderingarna är inte få, kan jag säga!
Även om mycket känns jobbigt så lev så väl du kan!/Agneta

Profilbild för Okänd

Författare: Agneta Croneld

Rännstensunge från Stockholm som genom att leva själva livet har konverterat till pensionär i Skåne.

11 tankar om “Trädens betydelse

  1. Profilbild för En vanlig man

    Håller med, det är mycket nu som kan oroa.

  2. Profilbild för Kjerstin Granberg

    Bra tänkt! Då kan vi som inte har så mycket träd ( två äppelträd, två plommonträd och ett körsbär) få suga i oss lite syre från era! Och med tanke på att jag läser i DN idag, att det kanske ska bli lättare att avverka fjällnära skog så känns det ju extra viktigt och bra att plantera nytt!

    • Profilbild för Agneta Croneld

      Jag har svarat dig på FB! Kul att du har skrivit på båda ställena och jag vet ju att vi tänker lika om det här med klimatförändringarna och att man inte förstår hur man kan förneka dem över huvud taget.

      Hur kan regeringen tillsätta utredning efter utredning om akuta saker som man redan vet måste göras nu inte skjuta upp till framtiden, jo, profiten styr allt!

  3. Profilbild för Karin Petersen

    Ja, det är härligt med träd. När man inte längre har egna träd märker jag att jag gärna söker mig till platserna som har stora, härliga träd. Här är det ju dock många som samsas om deras syre så jag kan kanske komma någon gång och andas in lite av ert överskott. Jag tycker dock att Ystad är en ganska trädrik stad och det får man vara tacksam för.

    • Profilbild för Agneta Croneld

      Man har faktiskt planterat många träd i Ystad, i synnerhet längs gatorna. Javisst kom hit och andas om du behöver.
      Stora vackra träd är en vurm hos mig och har nog alltid varit det. Jag minns en dunge vi gick till när jag var fem sex år, det var träden som drog oss dit. Sen har träden funnits med mig på olika sätt genom åren och den vurmen går inte över!

  4. Profilbild för bloggarbjorn

    Du kan stoltsera med trädsorter som jag aldrig hört talas om. Låter kul. Hoppas de växer och blir fina under många år framåt. Tänk på ekarna – det kanske fortfarande finns någon ek kvar som var ett litet skott när Birger jarl var chef här i Sverige!

    Just nu är det kall nordlig vind i Stockholm och lövträden håller på att övergå till vintervila. Mycket nedblåsta grenar och kvistar dessutom. Var ute på Skogskyrkogården i förmiddags. De jättehöga tallarna som växer bland gravarna gör mig lite orolig när det blåser hårt. De svajar på ett kusligt sätt, och rötterna verkar inte gå så djupt.

    • Profilbild för Agneta Croneld

      Under många år har jag valt ut träd och buskar som vi har planterat. De flesta har tagit sig men några har inte gillat läget och då låter de bli att växa – de förtvinar. Alltid sorgligt att se men då ger man bort den och ibland klarar den sig i annan jord! Sång o jubelklang!
      Har tallar pålrötter kanske men de har nog vett att ta bort träd som är farliga. Skogskyrkogården besöks ju av mängder med personer. I minneslunden där har jag mina föräldrars aska.

      • Profilbild för bloggarbjorn

        Jag har sett en av dessa långa skrangliga tallar i horisontalt läge. Lyckligtvis var det inget annat än några gravstenar som kom i vägen. Men jag antar (hoppas) att de som ansvarar för begravningsplatsen går runt och kollar om någon tall börjar se farlig ut.

        Trevlig helg!

  5. Profilbild för Elisabet

    Det låter väl banalt, men jag älskar träd. Träden ger tröst. Här i stan, och i omgivningarna, finns fantastiska månghundraåriga ekar. Hasseldungar vandrar vi igenom emellanåt, och jag njuter. En rad med vackra Himalayabjörkar passerar vi nästan varje dag på eftermiddagspromenaden (om vi inte har gett oss ut i skogen). I en park går det att palla nötter, som ramlat ner från en turkisk hassel. Och hela hösten plockar vi äpplen i rester av en frukträdgård i en lite bortglömd vrå nästan mitt i stan.

Lämna en kommentar