I slutet av februari fyller jag år och min önskelista var mycket kort: Inga saker men en vandring med fikaryggsäck i Hilleshögs dalar med man och yngsta barnbarnet! Gärna med hela familjegänget men det får bli ett annat år.
En fantastisk dag med vår i luften och sol sent i februari ska man fylla år. I år kunde det inte vara bättre! Landskapet är underbart storslaget med Öresund och Danmark i fonden. Mina mobilfoton kan inte göra naturen rättvisa men våra ögon kunde och känslan av ett slags historiskt sceneri kunde inte lämna oss. Rätt vad det var skulle de komma ridande över kullarna – riddarna eller kanske rövarna. Det är drygt två kilometer ner till vattnet och där ville vi fika och en fin vandring blev det.

Det fanns en smal grusväg som vi tog tillbaka till bilen. Mycket uppför men annars lättgått där, vägen syns på fotot med staket.

Fikaplatser och vågkluck väntade oss vid Rustningshamn. Norrut längs Sundet såg vi Ålabodarna och söderut var kustlinjen lik den vi sett på Ven. I vattenbrynet rester av gamla vågslipade tegelstenar. Varför har vi aldrig varit här tidigare, frågade vi oss, och bestämde nya vandringar i området i sommar. Från Ålabodarna till Borstahusen eller Landskrona kanske.

Har du inte varit vid den här delen av Öresund så har du kanske snabbt kört förbi Glumslöv på E6 och anat ett fint landskap mot Öresundssidan. Sväng av och tag ett stopp och det behöver ju inte vara födelsedag!

Lev väl och blomstra! Som Victor på sista bilden där han närstuderar snödroppar.

Det här var en repris från februari 2021! Som sagt LEV VÄL!

Förra hösten och vintern arbetade jag intensivt med mitt ambitiösa skrivprojekt. Under sommarhalvåret har texterna fått ligga till sig men nu tar jag tag i skrivandet igen. Så skrev jag hösten 2021 och då tog jag tag i skrivandet igen. Jobbade vidare även under höst- o vintermånaderna när det blev -22 och -23 sammanlagt drygt 16 månader. Mellan varven fick texten ligga till sig och mogna – man rensar, byter ut ord, kommer på ett annat sätt att berätta om en särskild händelse, ser med ny ögon, tvivlar och blir glad om vartannat.

I skönlitterär form berättar jag om en blivande storfamilj som köpt och flyttat in i ett stort gammalt hus på landet i Närke på 70-talet. Texten bygger på mina egna och inlånade minnen och erfarenheter men är absolut ingen rapport om vår storfamilj. Vi var unga, par och familjer med barn med stark framtidstro. Vi hade anammat tidsandan med gröna vågen, alla människors lika värde och USA hade äntligen lämnat Vietnam. Vi själva hade lämnat Stockholm för landsbygden och bodde ihop 1975-1985. Det var tio mycket viktiga år och barnen säger: ”Vi kunde inte ha haft bättre uppväxt!”
Ett tag när jag inte tyckte jag kom någonstans hade jag yviga fantasier om en lånad ”liten studio” där jag i lugn och ro kunde skriva och ta mina promenader. Det var ett visst ställe på en udde på Djurgården.

I själva verket har jag haft det hur bra som helst här hemma i vårt eklektiska hem. Min käre M stod för markservicen när jag glömde tid och rum och var mitt uppe i författandet, är evigt tacksam! Ibland behövde jag tänka och tog paus i en av fåtöljerna i kupan med finaste utsikten över det öppna landskapet bort och ut över Östersjön.
Och nu nu är jag nästan vid målsnöret! Den 27 mars är det officiellt boksläpp, hurra, några dagar efter ska jag fira ihop med de gamla vännerna och familjen, hurra!
Förlaget Lava har förpublicerat omslaget, en blyertsteckning från 1979, och med en målande baksidetext. Boken kommer att finnas tryckt i danskt band, som E-bok och även bli inläst.

Förlaget Lava Vulkanmedia har hjälpt mig sy ihop allt med korrektur, tryckning, formgivning osv. Redan från början har jag varit jag beredd på att bli refuserad, vem vill satsa pengar på en gammal människa som dessutom är okänd, tömde spargrisen helt enkelt! Jag längtar efter att hålla boken i min hand – först då är den verklig för mig!
Vill du kika i förväg så sök på Agneta Croneld plus boktitel! Bokens titel: Vi kom från Stockholm 

Lev väl och blomstra!/Agneta

En gång frågade ett barn oss varför vi inte hade någon TV. Du får väl leta, sa vi och den lilla ytan skulle väl vara lätt att undersöka, tyckte vi, men hon gick bet. Så vi lyfte ett hörn på den ugandiska väggbonaden och gåtan fick sin lösning. Jag tycker inte om TV-skärmar som inredningsobjekt men visst ser vi allt möjligt på TV, som alla andra. TV:n som flickan letade efter är väldigt centralt placerad i vårt hem. Den tunna skärmen sitter på en arm som dras ut och går att vinkla åt alla håll t.o.m. ut mot trädgården om fasanerna och hararna vill se på Älgvandringen… När man ska se något på skärmen lyfts bonaden ner med sin gardinstång som hängs upp på krokar som dolts under tyget. Jag kom på det där när en gammal TV på ett golvstativ skulle bytas ut. Mats fixade så skärmen kom på rätt plats, jag sydde fast hankarna på bonaden och en gardinstång fanns redan i huset, simsalabim så syns intet av skärmen.

I matsalen har vi flera fina saker och ting som vänner förskönat vårt hem med. Alla är konstnärssjälar och vi uppskattar att förvalta deras verk. På fler foton syns speciella ljusstakar som vännen Allan har tillverkat men ni som har följt alla inläggen känner igen att han redan är presenterad.
Lena Blommegårds textila verk över bufféskåpet är skapat utifrån några foton på rosor från vår trädgården. Jag älskar färgerna, strukturen och helheten! Se närbilden längre ner!

På ovanvåningen finns de här två verken av Lena det första i textil och betong. Den blåhåriga damen kikar ner från sin position under det ganska låga taket. Jag blir glad när jag vaknar och ser henne plira mot oss i sängen! Lena och jag var arbetskamrater och Lena överraskade mig med ett sytt porträtt. Jag känner igen mig själv, frisyren och den grå blusjackan! Från början var det fint monterat på min planeringskalender men så här är det mer synligt.

Flera av er har sett foton från matsalen och frågat om fågeltavlorna i hörnet. Nisse Forshed blev 81 år och var för mig en vän som jag känt i hela mitt vuxna liv. Ibland blev det långt mellan gångerna men alltid kändes det bra att träffas. Nisse var utbildad jägmästare men försörjde sig som illustratör och konstnär. I 26 år skickade han varje jul ett långt personligt brev och en fin fågelstudie. Vi har ramat in alla och vartefter antalet tavlor växte fick de flyttas runt men när matsalen blev klar landade alla fåglar där.

2016 blev Nisse promoverad till hedersdoktor av Lunds universitet för sina pedagogiska meriter. I våra hyllor har vi flera böcker där han har sina fantastiska illustrationer, små och stora konstverk.
Jag minns Nisse som en varm och generös människa men som också kunde spegla sitt tungsinne emellanåt, speciellt i sina brev. Det är vänskap när man vågar blotta sig men vad fick han av oss?
Nu ska ni snart kliva ut från vårt hem men känn er välkomna tillbaka! Allt finns kvar på nätet!

Gå till hallen, dra ifrån draperiet och ta ditt ytterplagg, om ni puttar undan några andra jackor ser ni att bakom finns rosa kakel och sex kakelplattor som tillsammans blir ett motiv med körsbärskvistar i full blom. ”Lova mig att aldrig ta bort dom där! Jag bar dom hit i min famn och dom kostade 100 kronor stycket!” Så sa kvinnan som en gång bott i vårt hus. Vi lät så klart kaklet vara kvar!
Ett eklektiskt hem kanske vill något mer nån gång, jag vet inte, vi får se!

Lev väl och blomstra, det behövs i denna dystra tid!/Agneta