För mig är julen förknippad med dofter! Dofter är extremt svårt att visa på bild men levande ljus är viktiga, juldoften kommer sen med rödgranen, hyacinterna, apelsinerna med nejlikor och framförallt från aktiviteterna i köket, pepparkakor, glögg som värms, julmaten och nybakat bröd. Gammalt fånigt pynt eller vackra glaskulor doftar inte men kan kännas mysigt att ta fram och lite nyare och gamla saker som attiraljer från ett illa skött loppisställe. Allt är som tur är inte framme varje jul.
Många slags jular har det blivit hos oss, få måsten finns och allt blir lite olika varje år. Blommor är alltid viktiga men ibland blir det bara en vas och då njuter man dubbelt upp av dem. Jag tar gärna vintergröna kvistar från trädgården och pyntar med. Om det inte har varit för kallt kan man hitta fina nypon att ta in.

Ibland är jag flitig och stryker dukarna och ibland får de ha sina veck kvar. Den sista duken här ovan är en mindre duk med en ring dansande tomtenissar. Mellan 1975 och 1985 bodde jag i en storfamilj i Närke och en höst hade jag beställt en broderisats från Femina. Idén var att alla vuxna skulle vara med att brodera så tack Lotta, Allan, Christer, Kjerstin och Olle för era stygn och jag gjorde ju mina förstås. Varje år den kommer ut ur skåpet så tänker jag på hur tomtebroderiet vandrade från den ena till den andra, ett fint minne. Den stora rutiga duken vävde jag för många år sedan i vävföreningen Lattan, likaså en röd löpare med svartvita ränder som syns på två av fotona här ovan. Jag väver där fortfarande. För övrigt spanar jag alltid efter en viss typ av dukar som ibland säljs ut till mycket låga priser. Jag är helt okänslig för trender, inbillar jag mig, och då kan man fynda och speciellt just textilier.

Till jul har vi ibland bara en kruka med gran- o tallkvistar och ibland en fin liten gran som på fotot här ovan men vanligast för oss är en lagom stor rödgran. Det är roligt att pynta granen men på något sätt saknas allt oftare de där glittrande barnaögonen hos oss i juletider. Flocken åldras kan man säga.

Än är inte …glada julen slut, slut, slut och inte heller ska ….julegranen kastas ut,ut,ut – eftersom vi inte har någon gran i år och vi väntar nog några veckor innan vi tar bort sånt som hör julen till. Om några dagar är det nyårsafton, ett nytt år kommer och vad vågar vi egentligen hoppas inför det året!? Vi glömmer det så länge! Ha det så bra och var snäll!/Agneta

Det krävdes mycket jobb att förvandla det gamla fähuset till en del av vår bostad. När allt byggjobb med rummet var klart hade vi invigningsfest. Vi hade dukat långbord på det varma granitgolvet och satt upp ett blågult band som klipptes men för övrigt var rummet tomt. Namnet lillkyrka kom naturligt då huset äntligen fått ett rum med fin takhöjd, taket hade blivit lite som i en gammal träkyrka men för övrigt inga liknelser. Lillkyrka skulle hysa gäster och ha en sitthörna. Vi hade sparat det låga taket med synliga balkar i ena änden av rummet för att kunna skapa en platsbyggd säng. Fyra utsågade profiler som jag hade ritat på plankor var det yttre delen av en slags sovalkov. Min man sågade ut profilerna med en sticksåg och figurerna blev roliga på det vis jag hade tänkt. På fotot här nere har vi precis börjat inreda för kommande gäster, ovanför gubbasängen finns ett sovloft, en stege specialbeställdes av vår granne snickaren. Det lilla tidskriftsskåpet till höger om sängen har jag ritat efter mått på platsen, grannen tillverkade det, tack Lars!

På hösten kom rean av uterumsmöbler och vi hittade en mycket välgjord liten grupp som vi provsatt och föll för. Det var väl som vanligt att vi, trots rean, fick suga på ramarna efter köpet. Kika på fotot här nere: Vi skulle se på film tillsammans med andra och möbeln ställdes tillfälligt mot sydostgaveln. Det intressanta är att här utanför saknas vinterträdgården. Vi hade bara rivit det usla plastskjulet som stod skevt och vint mot väggen där och faktiskt redan gjutit betongplattan utanför. Lilla fönstret till vänster fanns redan men dörren med röda glaset gick att öppna till betongplattan och våra fortsatta byggplaner.

Vi hade den där sköna soffan och de två fåtöljerna i rätt många år men allt mer ofta fick vi inte plats att sitta tillräckligt många. Till slut ville vi skaffa fler sittplatser, en soffa i rött som så att säga skräddarsytts för utrymmet blev lösningen. Goda vänner betalad en slant och tog över soffan och fåtöljerna till sin inglasade veranda och därför sitter vi där ibland. Båda fotona här nere är tagna från sovloftet.

På Blocket sålde vi den mindre teveskärmen som syns på väggen mellan de höga fönstren (tre bilder tillbaks). En större och bättre skärm med en liten motor med vridmoment inköptes på vårt nöjeskonto. Jag var väl lite skeptisk först men det är härligt att komma in i rummet och se en konstbild eller ett eget foto på den fantastiska skärmen. Ska vi se nyheter, film från Cineasterna eller följa en serie säger vi nånting som Abrakadabra och trycker på den hemliga knappen så byter skärmen det lodräta läget till horisontalläge. Oftast har vi någon konstbild i det lodräta läget men här är det fotografi från trädgården.

Ett tag nu har vi haft blått glas i det lilla fönstret mot vinterträdgården men rätt vad det är kan det vara något annat. Rosen John Davis, i vasen på bordet, är väldigt vacker och här syns stegen till loftet och en del av nordvästgaveln med dörr ut till den sidan av trädgården. Den sista bilden visar bl a en stor tumvante som jag broderade 1969-70 under mitt första år som mamma. Jag hade tänkt brodera en stor raggsocka också men så kom det en massa annat emellan…
men LEV VÄL och välkomna tillbaka!/Agneta

Lampkavalkaden fortsätter med några lampor till. Till det ombyggda fähuset sökte vi efter en lite större lampa, nånting som inte hängde hemma hos alla andra. Den här italienska lampan såg vi i en Cervera-butik i Malmö. Den var på tok för dyr för oss men vi kände till en man som hade en liten udda men trevlig möbelaffär, han hade italienska kontakter och tyckte det var roligt att ordna lampan till ett bättre pris åt oss. När lampan väl kom på plats så blev den som ett smycke! Vem var det som inte alls gillar blingbling, var det jag?

När vi inte längre klarar den lite branta trappan upp till vårt sovrum flyttar vi ner till före detta fähuset, nu Lillkyrka, och gör gästsängen till vår. Några år till går det säkert bra. Som läslampor i gästsängen hade vi länge några riktiga lampreafynd från ett av de stora varuhusen i Köpenhamn. Lamporna var charmiga i koppar och glas men inget vidare som sänglampor. Det tog rätt många år innan vi köpte några med bättre egenskaper när man ska läsa i sängen. Skärmarna har ett mönster som är tecknat och färgsatt av William Morris som var en av förgrundspersonerna i brittiska Arts and Crafts-rörelsen som jag gärna hade velat vara en del av om jag hade levt på den tiden. Morris mönster finns på tapeter och tyger och de verkar aldrig gå ur tiden trots att han dog precis i slutet av 1800-talet. Bilderna talar för sig själva.

Lampan över köksbordet, se här nere, är ritad av Johan Carpner och finns i många härliga färger. Vi såg den på en bild i en tidning med en liten notis om lampans skapare. En handgjord lampa blir dyr och vi hade inte råd att köpa den. Vi såg den aldrig i några affärer och hade nästan gett upp hoppet om att ens kunna få se den i verkligheten men på en vinterresa till Gotland besökte vi givetvis Visby och när vi passerade ett skyltfönster så hängde den där. Vi tvärstannade och klev förväntansfullt in i butiken. ”Om ni tar ner den som hänger i fönstret får ni den till ett bra pris.”

På var sida om soffan har vi lampan Oligo som beskrevs som ”framtidens antikvitet” vilket vi tyckte var lite fånigt för om framtiden vet vi ingenting men vi föll för den smäckra italienska formgivningen. Foten syns inte riktigt men med ett tramp ovanpå det platta delen tänds lampan och en gång till ger förstås mer ljus. Den lilla hatten vippas lätt upp eller ner för att skärma av ljuset eller få det mer riktat.

Sista lampan ut blir en annorlunda lampa som för rätt länge sedan hade specialbeställts till Gatukontorets personalmatsal i Stockholm. Vi såg den i en tidning och så var jakten på gång! Som sagt min käre man är fenomenal på mycket och rätt var det var fick han napp på nätet och kunde beställa den där borstlampan, vi har glömt detaljerna om lampan men nu hänger den i taket i trappen till övervåningen.

Den här lampan har trappkoppling som betyder att den kan tändas omväxlande uppe eller nere. Jag har skrivit om tofsen som man kan dra i för att tända eller släcka, dock icke att svinga sig i den.

Tofsen syns bra i Ett eklektiskt hem (2) en liten hall

Lev väl och tänd ljus i denna dystra tid!/Agneta