En gång för snart 45 år sedan köpte jag en antik skördesärk från Skåne. Det skedde någon gång under de tre år då jag veckopendlade från storfamiljen i Viby till lärarutbildningen i Linköping. Terminen var slut och jag hade levt snålt. Det fanns pengar över från studielånet, bilen bara tvärstannade precis utanför en antikbod någonstans på vägen hem. Jag klev in och blev tvärkär i den vackra hundraåriga klänningen som var det första jag såg. Jag tömde min portmonnä helt och hållet. I några år dansade jag folkdans i skördesärken och bar den till jul tills jag inte längre kunde klämma mig in i det trånga livet. Inte anade jag då att Skåne skulle bli mitt landskap och att den handvävda och välarbetade skördesärken skulle komma att exponeras som ett slags konstverk. Det är en installation med fem delar. Skördesärken med halmhatten, den fantastiska lieljusstaken, ett par gamla kängor och en gammal grov säck som gömmer en sub woofer – en bashögtalare. Allt finns i ett hörn av vår matsal.

Allan Larson heter vår gode vän som bidragit med många intressanta och vackra ögonfångare i huset. När vi såg vad han tänkte göra med lien så visste vi att vi ville ”lägga beslag” på den. Bland det svåraste var att få till vinklarna på hållarna som samtidigt skulle hålla lien på rätt plats och ha ljushållarna i lod. Så sa vår vän Allan som måste betraktas som allkonstnär. Vi förstod att det var svårt!

Vännen, fotografen, smeden i reggiebrallor får hjälp att sätta upp tavlan ovanför dörren ut till vinterträdgården. En serie fantastiska fantasieggande blomsterbilder var Herbarium Digitalis som ställdes ut i Stockholm för ett antal år sedan och vi valde att köpa den här vallmotavlan. När Allan började smida gjorde han varianter på klassiska ljusstakar som den på väggen, ursnygg den också.

När Allanvännen höll på som mest med sitt smide och hittade delar av till exempel en blå skåpdörr i ett dike så växte idéerna fram: det här skulle kunna bli en del av en väggljusstake! Metallen som reflekterar ljus är en del från en trasig kakelugnslucka, bara man böjer och bankar så blir det en bra form… Vi är så glada var gång vi tänder den här härliga väggljushållaren!

Lev väl och blomstra! Agneta