När jag skriver om vårt hem måste jag bli lite kaxig och tala om att det faktiskt är fint hemma hos oss. Jag önskar givetvis att alla har ett hem att trivas i! Det är där det finns saker och ting som man fått eller skaffat sig själv. Hemmen ska ju spegla den som bor där. Är man sparsmakad, har det glest och luftigt med få detaljer så kan det vara ett mycket tilltalande hem ändå. Men VI skulle kanske inte trivas där och hem som ser ut som en hotellobby faller inte oss på läppen men var och en sjunger efter sin pipa!
Som ung köpte jag roliga saker som inte kostade så mycket, portmonnän tillät endast små utsvävningar. Något som jag har kvar är korkgubbarna som jag köpte 1972 i en liten butik i Örebro. Nu mer har har gubbarna fått andra uppgifter än att pryda vinflaskor. De lockar fortfarande fram smil efter mer än 50 år.

Jag gillar att sätta fart med något oväntat i en blomkruka. En liten söt pojke håller i hatten på tredje fotot, han var antik men halvtrasig när jag köpte honom billigt som tonåring. De vita figurerna bor i jorden och är mytiska tänker jag. Jag flyttar gärna runt olika småsaker annars blir man hemmablind och ser ingenting.

Under de senaste åren har jag köpt ett par nya vaser men oftast har vi blommor i kannor eller olika glas. Den här grågröna har för tillfället fastnat inne i Lillkyrka där färgtemat är olika röda toner. Skåpet med stenskivan har jag ritat för tidskrifter. I vasen är det en bukett ramslök som är både vackert att titta på och gott att göra soppa på. På nästa bild står den i samma rum några meter bort på soffbordet. Vasen är snygg även utan växter eller med bara en kvist.

Den här glasvasen med en lös metallfot fick jag i present för många år sen. Den står nästan alltid just på den där platsen i vår matsal. I glasvasen är det en julbukett med liljor och på nästa foto en vacker skruvpil. På vårvintern kan man komma över dem i blomsterhandeln. Titta gärna på den fina ljushållaren av en gammal skåpdörr, en bit kakelugnslucka och smide, det kommer mer om den i ett annat sammanhang.

Philippe Starck, den produktiva franska designern, har gjort den humoristiska flugsmällan med ansiktet. Vem som har skapat handen som liksom kommer ut ur väggen är okänt. I handen ligger alltid något!

I det här köksfönstret ser det olika ut från tid till tid. Vi har en trevlig samling med tekannor och ibland får en hamna i fokus på fönsterbänken. Här tillsammans med en uppochnervänd tekopp med fat. Ovanpå en mindre kruka som på så vis exponeras mer av det upphöjda läget. Ni som har följt inläggen är bekanta med lampan och gardinen. Gardinstången är ett smidesarbete med vågade avslut så fint, klicka upp fotot.

Malmövasen finns alltid sen flera år på vårt dubbelhandfat i badrummet. Jag plockar grönt och blommor ute eller inne till den och likaså till Lilla galleriet, gästtoan, och nu mer en liten glasvas eftersom jag lyckades tappa porslinspojken så den delvis gick sönder. Det finns det som är värre och pojken är delvis hopklistrad och hamnar säkert i en blomkruka en vacker dag!

Lev väl och blomstra!/Agneta

– Du, Agneta, jag förstår inte hur ert hus hänger ihop! Så sa en vän! Det kan hända att jag inte visar allt rakt av men om jag möter upp på entrétrappan kan jag visa er in och förklara lite hur en del av vårt hem också kan beskrivas! Räkna med att fotona är tagna vid helt olika tillfällen bli inte förvirrade bara häng med! Välkomna in och väl inne är det visst jul… ni känner kanske igen hallen där den vise mannen nu står vid ingången. Tredje fotot: Till höger kan du hänga av dig jackan bakom draperiet och dörren leder in till badrummet. Sen hamnar ni mitt i en ombyggnadsfas från 1995-96 där spis och kylskåp flyttades runt några gånger. Vi hade bytt till nya fönster och målat på utsidan men inne var de fortfarande omålade. Fönstret med pelargoner på det gamla fotot är precis samma fönster som det med ett tänt stearinljus i badrumsfönstret för duschmys – badlakanet hänger på sin krok väntar. Klicka på bilderna så ser du mer och allt gör sig bättre på en större skärm!

Var inte blyga kom fram till matplatsen och gå in i köket till höger och ni är genast i vårt lilla L-formade kök. Det minsta fönstret i köket är det med kaffekannelampan, vi råkade gå förbi en affär med rätt många knasiga grejer och den roliga lampan blev vår. En broderad duk fick ett nytt passande liv som gardin.

Diskbänken flyttade vi hit efter att ha rivit en vägg och tagit bort en liten hall med en trappstege till ovanvåningen. Vattenkokaren är dansk design från Bodum och liknar ingen annan vattenkokare. Varje gång jag fyller den med vatten får jag associationer till en en gammal barnbok som hette Kastrullresan . Familjen reste runt och försökte leva på pappans kastrulltillverkning det gick sisådär, tror jag.

Se, vi har välkommet besök i köket, barnbarnet Victor har varit med i köket sen han var liten, jodå, fast inte natt och dag precis. Det är tre år mellan fotona och Victor är tolv år och bakar frukostbullar till nästa dag. Den rullbara huggkubben är sänkt några centimeter så den går att rulla in under arbetsskivan bortom spisen och blir på så vis mycket användbar.
Salladskungen är nio år och är fortfarande en hejare på att välja och använda knivar! Man kan titta över hans axel och få syn på hyllan där köket slutar, på andra sidan om den väggen finns det kaklade duschutrymmet.

På fotot här nedanför har jag bjudit er att sitta i vår soffa och ta en kopp kaffe, ta en kaka till och titta bort mot köket. Ytorna är små men nu vet ni hur det ser ut från entrén och hit. Ni känner igen den långa bokhyllan under taket och köksbordet som man lätt ser från hallen.
Bordet ritade vi efter inspiration från en gammal gård på Gotland. Det är delbart och har två iläggsskivor men dem har vi inte haft i sen vi byggde vår matsal. Den vackra kaminen har sin egen historia som vi sparar till en annan gång. Och visst är ett hem med vita väggar färglöst och jättetrist!

Kul att ni kom och besökte oss, lev väl, vi ses snart igen!/Agneta

Det var en gång en gång och den gången var sandad, tja, så där lekte vi med ord när vi var små.
Från början var det en grusgång mellan bostaden och fähuset. När vi så fick tankar på att göra fähuset beboeligt för andra än en ko, en gris och kanske några höns så ingick det att förena de två husen. Vi behövde helt enkelt lite mer bostadsyta. Våra roligaste och bästa stunder med huset har varit när vi har planerat de olika projekten. Först tänks det en massa, vi byter tankar, skissar, funderar, diskuterar det praktiska och estetiska, kostnader, ändrar, tar fram mm-papper och så vidare. Viktigt och noga kan vi sen gå vidare efter våra förutsättningar. Vi offrade grusgången mellan husen och på så vis blev vi av med ett draghål. Nu är det en teglad terrass i vinkeln mellan huskropparna.
Pardörrens mått fanns bara i snickarens händer inget vi kunde köpa på byggvaruhuset. Det ”luftiga” tofsdraperiet är köpt på IKEA en ung försäljare från Mellanöstern hade tagit in några exemplar. Den vävda biten passade precis där. Fotot är taget rakt från dörröppningen till lilla galleriet. Andra fotot är från gästsängen rakt genom huset. Mot vardagsrummet har gästerna en skjutdörr att dra för och i vintras satte vi upp ett tillfälligt vinterdraperi som man skymtar. Fram till det lilla sluttande planet är det granitkeramik sen är det trägolv. Taklampan på bilden är gjord i Frankrike i järn och handblåst glas av en man från Marocko .

Lilla galleriet är vår andra toalett som vi till slut kom fram till att vi måste få till så nödvändigt ibland. Det är väldigt uppskattat av gäster att ha en egen kupé sas. När det kommer gäster ordnar jag med buketter, det finns alltid något i trädgården eller i krukväxterna som kan sättas i en liten vas. Femte fotot: Vi ritade de enkla skåpen och med en skifferskiva mellan över- och underskåp blev det mycket bra. I underskåpet finns en liten varmvattenberedare till handfatet.

Här har vi granitkeramik bakom handfatet, från golv till tak men bara där och resten av väggarna är vitputsade. På ett stort loppis på Öland köpte vi riktigt bra tavlor med ram för ca 50:- stycket. För att studera konsten här får man komma hit och sitta ner, man finner ett oljetryck, några akvareller, ett träsnitt och så finns två broderier där det äldsta är 52 år. Det broderade jag med sytråd och satte broderiet på dörren till lägenheten på Björngårdsgatan 2 B i Stockholm. Nu sitter det här på dörren till Lilla galleriet man kan ana det på fjärde fotot.

Lev väl och allt gott!/Agneta

Om man tänker på hur ytligt mycket har blivit i vår tid så vill jag påstå att ytan ändå är viktig. Nej, jag tänker inte på makeup, jag tänker på inredning, hållbarhet och intryck som olika material utstrålar. När vi skulle renovera och ställa i ordning vårt hus tog det flera år, en idé förverkligar inte sig själv och allt kostar pengar. Vi visste från början att vi inte behövde leta efter pråliga uttryck till huset och inte heller det dämpat lyxiga tilltalar oss. Putsade vita väggar och vackra fönster, husets ögon, det var sånt vi talade om då för snart 30 år sedan. Vi kände oss fria från att vara trogna gamla ideal eller snäva in på att allt måste vara från/se ut som ett visst årtionde – det var befriande!
Tvärtom strävade vi efter att göra det bästa av vår lilla lerhydda, jo, huset är byggt av fattigmanstegel. Det vill säga obränt tegel, det är två parallella väggar med lertegel och en luftspalt mellan väggarna. Utanpå är det slätputs men insidan hade alla möjliga material i väggarna, det var gips, målade eller tapetserade spånskivor, en murad mellanvägg, lappat och lagat som det var inomhus.

Vi beställde nya fönster och först efter lite krångel blev de som vi ville med profiler som bjöd in ljuset. Till fönsterbänkar valde vi skiffersten, Kan vara lite knöligt ibland men alltid vackert, var kortsida på fönsterbänkarna är in fogade i väggarna som vi vinklat inåt för ljusets skull. Jag säger vi för idéer och beslut var alltid gemensamma men en egen putsblandning med ”puts-och-murbruk-plus-klinkerfästmassa” var det min Mats som kom på! Allt håller fortfarande och inget har vi ångrat.

Vi har trägolv i huvuddelen av gamla huset men i köket har vi italiensk terracotta. Restlager och italiensk fattigmansläggning passade oss perfekt. Titta på övergången mellan trä och terracotta, nivån är exakt densamma! Jaså? Borde jag ha snyggat köket innan? Det duger så här och vi gillar det fortfarande!

I vinterträdgården sammanfördes några av våra tankar med puts, sten och trä. Keramikgranit har vi lagt där och även i rummet inåt huset, lillkyrka. Golven hör ihop men genom att lägga stenar på olika sätt så växlar intrycket. Stegen går upp till ett sovloft.

Lev väl och snart kommer det mer!/Agneta