Var gör man av alla böcker när man flyttar och ska börja om på en mindre boyta? Böcker har alltid varit en viktig del i mitt liv och sen jag var ung har jag drömt om att ha bokhyllor längs med taket. Här i huset förverkligade vi mina fantasier av ren nödvändighet. Vi fick hjälp av den pålitlige och skicklige snickaren att göra hyllor efter våra speciella önskemål, vi målade alla hyllor i en slags rödbrun färg! Kanske inte direkt engelskt rött men åt det hållet. Den färgen är nu en av våra basfärger. Vita väggar var en självklarhet i lilla huset med låg takhöjd, färg satte vi på annat i stället. Våra gamla bokhyllor gav vi bort.
Jag använde nyss tumstocken och hyllorna i gamla husdelen mäter drygt 22 m. Då är hyllorna på båda sidor i trappen med i beräkningen. Viktigt: vi behövde ingen golvyta öht! Lamporna får ett eget inlägg.

Här överst är två foton som visar det mesta av längsta hylldelen, 6,75 m. På nedervåningens hyllor har vi den mesta skönlitteraturen. Det tredje fotot är från hyllorna som vetter mot trappen. Hyllans baksida är insidan på garderober och där vi första åren hade en gästsäng. På andra trappsidans hyllor finns mitt skrivbord, se fjärde fotot. Snickaren fräste spår och gjorde den snygga stolpen enligt våra önskemål. Genom ett halvt snurr på arbetsstolen från skrivbordet når jag min dator. Det femte fotot: En god vän gjorde för många år sedan ett textilt litet ”fotografi” av mig. Nu mer står det på hyllan vid skrivbordet, jag hittade en fin träram i våra egna gömmor. Vi har fina hantverk och annat som goda vänner har gjort, det kommer ett inlägg om det så småningom, jag vill fråga om de vill ha sina namn i texten.

Den fina boktavlan har en bekant tillverkat men jag köpte den på Hamnmagasinet i Smygehuk om jag inte minns fel. Klicka gärna upp fotona så syns fler detaljer. Dubbeldörren som man ser till höger på samma foto går till matsalen, under senaste vintern hade vi mest stängt där för att spara el.
Har ni sett lådor som ser ut som böcker? De finns i många storlekar och olika omslag, de är fina att ha till alla fjärrkontroller och sådant. En upp och nervänd lampa från ett loppis monterades in i en sån låda som ser ut som en bok om London, den blev perfekt till husets längsta bokhylla.

Lev väl tills vi ses igen!/Agneta

Med åren har vi utökat boytan och det är praktiskt att benämna rummen på olika sätt. En plats i huset, som man ser direkt från lilla hallen, har faktiskt inget särskilt namn, det är köksbordet intill fönstret som vetter ut mot en del av vår trädgård här dold i snö och kvällsmörker. Klicka gärna upp fotot. Till höger finns köket i en vinkel och det är tydligen frukostdags, vi har tom tagit den blå spisen i anspråk till buffén. Spisen (och kylskåpet) i samma blå färg fungerar utmärkt efter så där 26 år! De blå köksluckorna i ask är tillverkade av Ballingslöv, handtagen är gjorda efter en 30-talsmodell. Det kommer mer om köket senare.

2005 blev vinterträdgården färdig för inflyttning, klicka gärna upp fotot.
Här skulle mitt växt- och trädgårdsintresse kunna växa och blomstra. Idag ser det inte ut som då. Några böcker har jag inte kvar där eftersom vi håller max 12 plusgrader på vintrarna och det mår inga böcker bra av. Här förvaras två stora kamelior och många krukväxter under senhöst och vinter men på somrarna händer det att gäster får sova här istället. Man kommer till vinterträdgården genom ett större rum som vi kallar för lillkyrka. Vi är inte religiösa men det blev högt i tak när vi rev innandömet i det som förr var det gamla fähuset. Det röda glaset sitter i dörren mellan de två rummen. I andra änden av rummet finns ett sovloft med stege upp, vinterträdgården och lillkyrka kommer att få mer plats i kommande inlägg.

Fähuset var separerat från bostaden och här behövdes en övergång och en gästtoalett. Ibland tänker jag på gästtoaletten som lilla galleriet. Nu kan man gå inomhus utan att blåsa bort i det där dragiga gattet. Det är ett spännande moment när man gör hål i en yttervägg och förenar två huskroppar. Många diskussioner och kloka beslut ledde till en bra lösning för att jämka ihop golvhöjderna. Min händige man visade gång efter annan hur bra han var på att jobba med olika material och att alltid få bra finish på sina arbeten. Jag har ju idéer och lösningar men hans arbete hade jag aldrig kunnat utföra!

Många gånger de första 8-9 åren hade vi gäster som nästan fick sitta i knät på varandra och äta. Efter att jag noga hade funderat på en lösning, som jag var tyst med i ett par år, byggde vi till matsalen. Det kostar på att bygga och inte bara för plånboken.
På några ställen i huset har vi dörrar, som just de i matsalen med rött glas som en detalj, vi ritade och tog mått men en skicklig hantverkare tillverkade dem. När näktergalen sjunger är det underbart att sitta där i kvällningen med dörrarna öppna ut mot sommaren.
Det gamla Värmlandsskåpet, bordet och ullmattan är sånt som jag hade med mig i boet. Till vänster på fotot syns lite av en hantverkstillverkad dubbeldörr som oftast står uppslagen mot matsalen. Där dörren är fanns ett fönster från början. Ett trappsteg ner i matsalen har vi ett vackert stengolv och i övergången där ytterväggen fanns ligger ett skiffersteg. Skiffer tycker vi är vackert och därför finns det på flera sätt och ställen i vårt hem.

Lev väl och välkomna tillbaka om ni trivs här!/Agneta

Vår hall har verkligen sina begränsningar men när vi kom hit var vi tvungna att vara påhittiga och söka lösningar som inte var för kostsamma. Vi hade bara bott ihop i en andrahandslägenhet och förstod nog inte riktigt hur bra vi skulle komma att komplettera varandra när vi började renovera och inreda vårt lilla hus, ca 10m x 5m, som var byggt i lertegel med putsad fasad. Lertegel är obränt tegel som de fattiga byggde sina hus av. Renoveringsjobbet med syllar och bjälkar, golv och innertak, kök och badrum lämnar vi därhän just nu och önskar er välkomna in i huset!

Den röda mattan i vår hall markerar var man tar av sig ytterkläder och skor. Min mans skicklighet att mäta, såga, skära och foga ihop olika material framgick mer och mer för mig. Skarven mellan torkmattan och trägolvet gör en elegant böj och talar för sig! Den första kokosmattan var av samma kvalitet men brun och efter 15 års trampande med leriga kängor, våta stövlar och grusiga dojor bytte vi till en röd kokosmatta.
När man ser brittiska hem på film så finns det sällan någonstans att hänga av sig ytterkläderna. Man viker ihop även blöta jackor och kastar dem över vilken stoppad möbel som helst. Halsdukar och mössor hamnar i en annan hög, man blir förbluffad. Vi letade lösningar för att slippa ha det så.
När vi öppnade den gamla igenslagna entrén och hade fått trappan på plats så byggde vi in en nersågad byrå för förvaring. Vi bytte bort mässingshandtag och valde enkla järnringar istället. Inget som stack ut passade där. Byrån var grönbetsad och av stadig furu vid inköpet 1969.
Bakom mig där jag står och fotograferar hängs ytterkläderna på galgar bakom ett broderat draperi.
Den svarta stolen heter Piano Chair, formgiven 1955 av den danske arkitekten Vilhelm Wohlert, som också skapat Louisiana Museum i Humlebäck, och när vi kom över den svarta stolen gav vi bort pallen vi hade haft där. Det hänger en tofs och dinglar där i trappen en likadan finns ovanför trappen till alla barns förtjusning. Trappljuset tänds och släcks på så vis. Dock håller inte snöret för några Tarzansvingar.

Det trevliga lilla skåpet på väggen med alla porslinslådor är indiskt men köpt i Nora under en semester i trakten. Efter en liten operation kunde det hängas på väggen och blev perfekt till mina genom åren samlade örhängen. Men se, när man står där i hallen ser man köksbordet – bredare är inte huset än några steg! Fotot är några år gammalt, det ser jag på en del detaljer och så kan det bli i kommande inlägg. Vi är absolut inte för att göra om hela tiden oavsett vilka tider vi lever i. Våra behov är i grunden ändå desamma och allt måste inte vara fläckfritt eller följa trender – det får andra hålla på med.
En höstkväll speglades kvällsljuset från en solnedgång så fint mot väggen, jag tycker det är enkelt och vackert att kunna uppskatta sånt!

Lev väl!/Agneta