Pensionär, nyss pensionär!

Ja, men tiden går ju så fort!

Håll formen

Lämna en kommentar

De hade ätit en god middag och satt kvar vid bordet och småpratade en stund. De var mitt inne i en viktminskningskampanj som innebar att de åt mindre bröd, försumbart med fikabröd och främst hade de minskat på portionsstorlekarna! De tillät sig att slarva lite från fredag kväll till söndag frukost. De hade båda gått ner några kilon var och det kändes så skönt.

Hela dagen hade hon suttit vid datorn och skrivit. Hon tog av sig glasögonen, ögonen behövde lite vila, för att inte tala om näsryggen. Framför henne fanns lite vin kvar i glaset.
-Sitt kvar så där, du ser så söt ut, jag tar ett foto!
-Har du också tagit av dig glasögonen? frågade hon och kisade mot honom med en finurlig min. Jag kan ta ett foto på dig också!
Hon visste att han inte ville det, så fort han såg sig själv på ett foto sa han automatiskt:
– Ta genast bort mig!
Allt oftare sa hon detsamma men den här gången lät hon bli att titta med glasögonen på. Hon kisade med ögonen och så plötsligt kände hon igen sig själv. Lustigt, det där. Med tiden och i små små steg förändras våra utseenden och kropparna och vi har svårt att ta in och fatta det.
-I morgon är det jag som börjar gympa med Sofia igen, mumlade hon för sig själv. Det gäller att hålla formen i alla fall!

Hon kom till gymmet på förmiddagen nästa dag och gick in i omklädningsrummet, ljud hördes från lilla salen där hon skulle träna idag. Det var längesen hon var här. Hon satte på sig träningskläderna och gick ut i träningslokalen. (två foton, dra pilarna åt sidan). Alla redskap, matta och saker som behövdes fanns redan på plats. Den lilla salen var lite trång men det skulle nog gå bra! Hon tittade efter de andra men såg ingen.

Hon gillade Sofia, som ledde dagens träning, och lyssnade noga på instruktionerna. Hon hade ju tränat på Friskis & Svettis i många år och kände igen många av övningarna. En del moment såg löjligt enkla ut men när kroppen gjorde motstånd kunde det bli jobbigt ibland. Egentligen visste hon precis vilka hennes starka och svaga sidor var. Idag gick träningen ut på att förbättra rörlighet, styrka och kondition. När hon tog i och ökade intensiteten så blev hon svettig. Hon tackade Sofia för dagens pass och gick in i duschen efter 45 minuter. Det kändes skönt, nu var hon igång igen.
– Vad bra att du tog i där! Det tycker kroppen om! rösten hördes från träningslokalen någonstans. Var det till någon annan kanske?
När hon kom ut igen från omklädningsrummet var scenariot ändrat. Precis som när Janne Långben, i den tecknade Disneyfilmen, drar upp och ner kulisser så att utrymmena i husvagnen snabbt ändras, så vips hade lilla träningssalen blivit väldigt likt vardagsrummet hemma. Textilen från Uganda hängde precis där Sofia hade varit nyss. Konstigt! Men i morgon kunde man säkert göra samma trick igen!

Lev väl och blomstra!/ Agneta

Författare: Agneta Croneld

Rännstensunge från Stockholm som genom att leva själva livet har konverterat till pensionär i Skåne.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s