Pensionär, nyss pensionär!

Om livet som nybliven pensionär!

Öland Roots och ett äldre festivalminne

6 kommentarer

Aldrig trodde jag att jag någonsin mer skulle känna samma genuina festivalkänsla som jag gjorde på Gärdesfestivalen i Stockholm 1970.  En stark och lycklig känsla av gemenskap och tillhörighet. Musik att älska eller ha som fond till mysiga stunder med vänner och familj. Festivalen var gratis för alla. Hippierörlsen ny i Sverige. Vänstern var stark, folkmusik och rock och pop vävdes ihop till nya musikupplevelser.  Musiken, gröna vågen och kollektivboenden var aktuella samtalsämnen.
1970 var mitt första barn ett år, en söt och glad liten grabb i tvärrandigt – äppelgrönt och vitt, med på sin första festival.  Han knatade omkring och puttade på sin sittvagn och landade på filten bara för mellanmål och sömn. Jag minns inte riktigt vilka band som spelade men i Södra Bergens Balalajkor spelade två kompisar och de lyssnade vi på. För övrigt kan det ha varit Träd, gräs och stenar, Turid,  kanske Gud i brallan, NJA-gruppen, Kebnekajse, Fläsket brinner, Samla Mammas Manna… och vad nu alla hette.

Det var utslaget hår eller långa flätor, unga män med långt hår,  manchester och flanell, blommigt och färgglatt, foträta skor, vävda band och arbetskläder.  Några paralleller finns det allt mellan Gärdesfestivalen då och Öland Roots nu! Här nere från Roots! Och det var ju faktiskt det man gjorde ibland – snubblade på tallrötterna alltså. IMG_20170715_211107298 På Gärdesfestivalen var det också Woodstockinspirerat med Love, Peace & Understanding. Folk var engagerade, glada och politiska där och då. Jag kommer ihåg ett samtal från 1970 års festival där jag med glädje berättade att mitt barns far åkt före till Örebro där vi hade köpt ett hus i utkanten av staden och… jag tror att jag i lyckan över hela situationen överdrev det pittoreska och lantliga i det gamla 20-talshuset som egentligen låg i ett alldeles vanligt  villaområde. Men alldeles sant var att tomten var stor och att det fanns pioner, bärbuskar och fruktträd och att vi planerade att ha potatis och grönsaksland. Vi skulle bli en del i den där gröna vågen och sonen skulle slippa avgaser och kanyler i sandlådorna.

Nu i helgen, nästan  50 år senare, var jag och min man på reggaefestivalen Öland Roots. På entréarmbanden stod det Kärlek Solidaritet Medvetenhet – så där lagom flummigt. Den som inte förstår vad som menas uppmanas att läsa mer på Öland Roots hemsida!
Om inte mitt barnbarn Rebecka varit aktiv i flera år,  planerat och jobbat för den här festivalen så hade vi nog aldrig besökt den. Jag har väl alltid gillat reggaemusik men till en viss del för i längden kan det bli lite väl mycket baktakt för mig. Särskilt om det pågår i för många timmar.  Men jag tyckte att festivalen blev en riktig fullträff!

Här kommer Rebecka spingande under ett arbetspass. En selfies med mormor var nödvändig, tyckte hon! Sen diggade vi en stund framför stora scenen —Stora scenen

innan hon skyndade vidare för att lösa ett funktionärsproblem. Mycket kanhända med 3500 betalande, fulla campingplatser och en massa funktionärer på plats. Men hon lyste av lycka och fröjd. Det är hennes käre Alex som bokar musikerna så insyltad är hon!

Det mesta flöt på som aldrig förr (festival nr 14) och restaurangen ‘Ogräs bar och restaurang’ serverade  egenodlade mat som gjorde succé. Maten tillagades enligt veganska recept på plats och serverades vid långbord i ett tält. Vi åt en trerätters middag och det var mycket gott (utom pop corn på efterrätten).

Så genomarbetad och välorganiserad var festivalen att en ordningsvakt vi talade med sista kvällen lovordade organisationen och ordningen både i och utanför festivalen. Trygghet fanns som en stor del i säkerhetstänket. En stor del till känslan var den välvilja som strömmade mellan de besökande. Vi som var 60+ fick gå in gratis vilket gjorde att många äldre besökare blandades med alla andra. Kanske var den äldsta besökaren en 81-årig dam från Malung, som blivit kändis genom att ha besökt nordiska reggaefestivaler sedan 70-talet. Hon satt backstage med sin jamaicanske man när vi tittade in där.

Närboende hade också gratis entré. Kanske ett bra sätt att få dem att stå ut med det höga ljudet och anstormningen av människor.  En speciell del av campingen var avdelad till barnfamiljer och det vimlade av glada barn. Många barn hade hörlurar för att dämpa musiken. Vi satt många gånger en bit från scenerna, tittade på folk och lyssnade.
När vi en av gångerna hade parkerat bilen och skulle åka i höskrindan till festivalplatsen vid Kalmarsund så ropade två unga män.  – Vill ni ha varsin öl?
Sen blev det trevligt samvaro mellan olika generationer hela vägen .
Höskrinda till festivalen

Årets artister ser du här nere! Nästa år är det 15-års-jubileum och då vill Roots-familjen säkert toppa denna lyckade festival! Den som lever får se! Brukar du besöka festivaler eller anser du att du är för gammal?/Kram från Agneta

undefined

 

6 thoughts on “Öland Roots och ett äldre festivalminne

  1. Åh, vad härligt att läsa om både Roots festivalen och Gärdesfestivalen! Jag har aldrig varit någon” festivalare” själv, men jag känner mig nostalgisk när du skriver om de som uppträdde på Gärdesfestivalen! Det känns som evigheter sen de grupperna fanns!
    Jag blir så glad när du besriver entusiasmen hos ditt barnbarn och alla andra som lagt ner massor av arbete på Rootsfestivalen. Det är då det känns att det finns hopp för framtiden!
    Kram på dig!

    • Jag håller med dig, möten med såna ungdomar ger hopp inför framtiden! Rebecka och gänget lägger ner månader på att få detta att fungera. Hon är väldigt hängiven när hon tar itu med saker och ting som hon gillar. Kram till dig!

  2. Vad kul ni haft, men ditt öppna sinne är ju som gjort för detta. Se det positiva och roliga och inte det högljudda och … Entusiasm smittar.
    //Helene

    • Så kul att du skrev om det där med öppet sinne för det stämmer faktiskt. Med stigande ålder har jag blivit allt mer tillåtande… det är inte så illa. Jag var inne och kommenterade ditt vackra betongfat med kakelfogen – så snyggt, så snyggt! Tyvärr gillades inte min kommentar. Men nu vet du det i alla fall, Helene!

      • Tack Agneta – jag förstår inte vad det är som gör att du inte kan kommentera. Men jag har samma problem med någon blogg där jag meddelat innehavaren som heller inte fattar varför just jag är utestängd. Ett mysterium.
        Tror du inte att ens personlighet förstärks med åldern? Det är kanske så att du har ett öppet sinne i din personlighet (och alltid har haft) men att omständigheterna inte alltid har gjort att du odlat det. Nu är du fri att odla vad du vill. Ett öppet sinne till exempel.
        Kram Helene

  3. Visst har du rätt i att personligheten förstärks med åldern. Samtidigt sänker man nog garden lite och blir lite mjukare i konturerna.
    Det där med att kommentarerna inte går att publicera när de är formulerade o skrivna ÄR något irriterande men du kan säkert inte göra något. Min mans svar på sådana problem är HANDHAVANDEFEL. Jag gör något fel alltså – möjligt!
    Kram skickas uppåt Västkusten!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s