Kassan är ett vackert hus från 1700-talet vid vattnet  i Landskrona. Varje år öppnar ägaren det gamla huset för julmarknad. Det är välbesökt och omtyckt.

För ganska många år sedan var vi på en visning av detta speciella hus. Joakim Bengtsson, antiknörd och som fortfarande äger huset, visade allt han hade låtit göra med huset och historien bakom och vilka visioner han hade med huset. Kvällen avslutades den gången nere i källarvåningen med en god måltid i valven. Vi var helt uppfyllda av berättelser och miljön och åkte hem mätta, nöjda och upplivade.
Jag har aldrig kunnat släppa det där huset, historien bakom, alla originella idéer, de överfyllda fönsterbänkarna, hyllorna och alla detaljer, den skojfriska, fantasifulla OCH ibland eleganta inredningen, trapporna, vinklarna och vrårna. Ja, ALLT!

Trots att jag normalt inte älskar julmarknader så ville jag så gärna komma tillbaka för att få kika in i härligheten ytterligare en gång. Först tog vi en runda utomhus på innergården. Det var trivsamt och fint på alla sätt och vis! Mycket folk och  mest överraskande var  de handvävda sjalarna från Laos!

Min svärdotter är från Laos och vi har besökt landet och jag har sett hur flickor och kvinnor sitter ute under tak och väver. Det var igenkänning men jag köpte ingen sjal eftersom jag redan har några. Jag köpte ingenting annat heller.

Till vår besvikelse så var många av de mest intressanta rummen avstängda. Vi förstår ju varför när man såg strömmen av människor som kom för titta, handla av utbudet och inte minst fika nere i källarvalven. Det var så tjockt med folk där att vi avstod från köandet och kaffet. Det var lite jobbigt för hela huset doftade av saffransbullsbaket som pågick i köket .

Var kommer rubrikens kossor in kanske du undrar. Kassa och kossa är ju ord med allitteration och det gillar jag men så här enkelt var det….
Vi körde hem och valde vägen över Revinge hed och där går ofta enorma mängder med kor och betar. Och jag kände att jag blev så glad när jag såg mängden djur över detta stora område. Det var flera hundra djur som gick där och någon släntrade över vägen och valde betet på andra sidan. Trots att månaden heter november så verkade de  hitta något mumsigt  på marken. Jag blev barnsligt glad och nöjd av att bara få köra försiktigt förbi och titta på dessa djur. Fria från förställning men idisslande sina tuvor utan stress och, vad jag föreställer mig, alldeles fria från den sortens bekymmer som varje människa dras med!

Här nedan kommer en skylt om Gamla Kassan som ingen kossa skulle besvära sig med att läsa. Fast jag gjorde ju det förstås!/A