Längtans blå blomma är ett uttryck; blomman heter Browallia speciosa, praktbrowallia och den är jag inte särskilt bekant med – men LÄNGTAN känner vi  igen!

Man längtar efter en god vän man inte har sett på länge, man längtar till Italien, Haväng eller en speciell skogsglänta. Man längtar att få dricka en kopp varmt te när halsen rosslar, efter en lycklig stund men familjen, man längtar också efter den sten där barn man lekt, längtar efter ett dopp i havet eller en bit mat om man är hungrig och lite sol efter allt regn, ja, och regn efter all torka. Man längtar hem om man måste vara borta och längtar bort om man tvingas vara hemma.

Så finns längtan efter våren, att den svällande knoppen ska slå ut, eller lugnet efter stormen och ljuset. Man längtar efter den man inte kan få, sin käresta eller någon annan som inte är mer. Så mycket längtan det finns i oss människor! Jag vet att det tillhör livet för alla och att längtan mestadels är positiv och kan vara en fin drivkraft. Men jösses vad man kan falla djupt om man inte kan hantera sin längtan. Litteratur, musik och andra kulturyttringar är fulla med såna berättelser – en del förgörande för dem som längtar så att det gör ont.

Jag längtar just nu mest efter Carl Victor! Lekar, spel och skattjakter står på paus och vi har lagt vårt hotellprojekt på hyllan och vi har vårt matprogram ”Victors och farmors kök” på is. Så får vi se om vi tar upp något eller allt när vi åter bor i samma land om ett år eller så!
Några små knep för att hålla längtan på lagom plats är ju naturligtvis att leta upp trevliga och roliga minnen. Här är t.ex några inspelningar vi gjorde i vintras inför matlagningsprogrammet. Jag har inte redigerat och Victor improviserar efter det att vi har kommit överens om vad vi skulle laga för mat den här gången när vi var hemma hos honom. Själva matlagningen har vi inte spelat in men sker inför en ”kamera” som vi växelvis pratar till vår  TV-publik genom. Då berättar vi vad vi gör hela tiden, läser och förklarar recept, visar knep i köket, ger tips och idéer till tittarna… Det här är två trailer inför ett av programmen:

Längtans-svall som går höga kan man drabbas hårt av. De kan vara tärande men än så länge så har min längtan hållits på uthärdlig nivå. Video-chatt, Wordfeud och Facebook bygger länkar och ger mig bilder och röster som lugnar.

Jag tror det är bra att se fram emot möten med mina övriga barnbarn (det är underbart att få samtal och besök från dem: –Det var längesedan vi träffades farmor! – Är du hemma mormor, jag vill komma nästa vecka! – Hur ska jag göra nu med min trädgård, mormor?) De är alla unga vuxna och på väg i livet men jag vet att jag är välkommen att störa dem ibland! Jag hoppas att jag får fler tillfällen att också träffa mitt barnbarnsbarn Lovisa… så jag lär känna henne lite bättre. Jag blir ju inte yngre som man brukar säga och fortfarande orkar jag nog. Mamma lokförare kanske behöver lite hjälp nån gång! De är just nu och hälsar på morfar A och morbror CV i södra Thailand!
Vi har inget sånt vi kallar förpliktelser gentemot varandra men var gång man träffas så blir det en sann glädje! Snart, snart ska jag åka till min dotter på Öland och träffa hennes familj! Det blir roligt och något att se fram emot!

Jag ska skriva mycket i höst, håller på med något som gör mig uppslukad, vi får se hur det blir! Upplägget med idéer och fotomaterial är i princip klart och  ett kapitel är provskrivet…

Jag har min käre gubbe, trädgårdens tillfällen till arbete och vila, träningen på F&S som inte ska försummas, utflykter, vävstugan väntar och stickcaféet, läsningen, träffar med alla trevliga människor jag känner! I oktober ska jag vara fostermatte till Pricken, en dansk-skånsk gårdshund, i flera veckor, det kommer nog att kräva lite extra av mig.

Jag ska helt enkelt försöka längta lagom!/A