Man måste ”mata” sin blogg, säger dom! Man måste låta världen veta att den finns, säger dom! Sprid din bloggadress, säger dom som vet.

Ja, jag förstår och vet ju att texterna jag skriver behöver nån som läser dom. Annars vore det bara meningslöst navelskåderi att liksom sitta i den illusoriska gungstolen och mana fram alla minnen och associationer.
Kul att ni hänger med, ni ska veta att maxvisning under en dag ligger på 196 ”tittar” det är inte dåligt för en tantaluring på en kulle i sydligaste Skåne.

Var så god! Rosen är er, det är ett litet tack från mig! Den heter Blue eyes och är värd att bli älskad. Den är inte vanlig utan faktiskt en halvros beställd från Frankrike.

Idag var det ännu en fantastik högsommardag i slutet av maj. Tankarna rörde sig ganska mörkt kring resultatet i EU-valet och den skrämmande framväxande högern/nazismen i flera länder. Jag är faktiskt rädd för de där primitiva krafterna. Lyssnar på nyheterna och läser tidningen och styr sen över tankarna på vad jag borde göra under dagen.
Gamla snickarshorts och linne på från frukost och med ganska fritt och lyckligt hjärta gick jag sedan runt i trädgården och njöt, näktergalen och göken höll mig sällskap – de fick sjunga från vilket håll som helst, vänster eller höger det spelade absolut ingen roll. Fritt fram bara sjung era hjärtans mening!
Flera rosor har faktiskt redan slagit ut och blommar samtidigt med blåregn, gullregn och rododendron.
Jag började tömma vinterträdgården på växter, sen blandade jag ny planteringsjord av en gammal jordhög, kompost och kogödsel, efter det såddes de fläckiga italienska dvärgbönorna och nu hoppas jag att de vill växa där vi hade bestämt att de ska växa.
På eftermiddagen klädde jag om och tog min älskade cykel till gamla skolan i näst närmaste byn. Det var dags för studiebesök på Österlen. Det var stickegillets avslutningskväll med räkmacka som sista punkt. En gång i månaden träffas vi i den gamla skolan där jag också går och väver.
Jag, som stickade så mycket på 70-talet och sålde färgglada barnoveraller i en liten butik i Gamla Stan i Stockholm, har tagit upp stickandet igen. Lotta som håller i stickcaféerna driver också en jättefin stickblogg. Jag ska länka till garnhumlan och där kan ni sedan hitta mer information om det trevliga studiebesöket på ett spinneri för alpackaull. En modig kvinna driver företaget och vi håller tummarna för henne.
-Tänk vad bra vi har det, sa vi och åt av de goda mackorna.
Jag sa inget om hur mina tankar om EU-valet hade kommit tillbaka till mig under dagen – människorna runt bordet var värda räkmackan och vår glada och opretentiösa samvaro! Man måste ju inte säga allt man tänker hela tiden!